Fackklubb kräver fasta jobb

Frågan om inhyrning från bemanningsföretag var en av stridsfrågorna i Handels avtalsförhandlingar. När förbundet utan att använda strejkvapnet tecknade avtal med Svensk Handel innehöll det för lagerarbetarnas del skrivningar som slår fast att företagen är skyldiga att förhandla vid inhyrning. Det slår också fast vilken förhandlingsordning som ska gälla.

Även om det är en förbättring jämfört med tidigare avtal är det ändå en bra bit ifrån de krav som Handels enats om på såväl avtalskonferenser som på den senaste förbundskongressen.

– Det finns ett tryck underifrån. Lagerklubbar över hela landet har drivit kravet att minst 90 procent ska vara egen tillsvidare anställd personal. Avtalet ger ett visst inflytande över bemanningsföretagens användning, men vi har en bra bit kvar innan vi har nått vårt mål.

Det säger Jessica Moya från den stridbara Handelsklubben på Lagenas lager i Jordbro utanför Stockholm. Vi träffar henne tillsammans med jobbarkompisen Luis Gutierrez under lunchrasten från en facklig utbildning i centrala Stockholm, för ett samtal om det nya avtalet och om hur bemanningsföretagen påverkat arbetsplatsen.

– Jag tror att vi fått ett bättre resultat om vi gått ut i strejk, fortsätter Jessica Moya. Det har blivit lite väl mycket av givande och tagande mellan fack och arbetsgivare. Våra arbetskamrater på Lagena har förstått att facket måste sträva efter att ta initiativ och gå före. Det handlar om maktförhållanden.

Hon nämner fackets eftergift att förlänga provanställningstiden från sex till åtta månader som ett exempel.

– Det är att ta ett steg tillbaka.

• Avtalet gav er som jobbar på lager lägre löneökningar än de butiksanställda. Hur ser du på det?
– Det är självklart att vi ska vara solidariska. Men jag tycker att både vi som jobbar på lager och de butiksanställda förtjänar mer i löneökning.

• Kommer ni att ha någon nytta av avtalets skrivningar i bemanningsfrågan?
– Idag har Lagena tagit in personal från fyra bemanningsföretag. Jag tror inte att det kommer att bli någon större skillnad, säger Luis Gutierrez.

– Vi hade liknande överenskommelser  innan företaget sade upp alla lokala avtal, fortsätter Jessica Moya.

Lagena använder inte inhyrningen bara för att klara tillfälliga arbetstoppar eller täcka upp för sjukfrånvaro. För de är det en permanent lösning.

2009 genomförde arbetarna på Lagena en uppmärksammad vild strejk i protest mot att företaget, som då ägdes av statliga Systembolaget, ville säga upp fastanställda och ersätta de med inhyrda. Strejken bidrog till att skapa uppmärksamhet kring hur bemanningsföretagen används för att attackera arbetarklassens villkor.

Även om Lagena  inte lyckades med att ersätta hela personalen så utgörs en allt större del av arbetsstyrkan idag av inhyrda.

– Vi har gått från att vara 145 kollektivanställda till 76, berättar Jessica Moya.

• Hur påverkas arbetsplatsen av att en så stor del av arbetsstyrkan är inhyrda från bemanningsföretag?
– Det är en piska att ha bemanningsföretag på arbetsplatsen. Det finns visserligen ett bemanningsavtal som säger att vi ska jobba för lika lön och villkor, men det fungerar inte så i praktiken. Arbetare ställs emot arbetare, och vi har sett hur de inhyrda bestraffas. De som är uppkäftiga och säger ifrån är inte välkomna tillbaka.

– Det är en större press på de inhyrda. De håller ett högt tempo och hetsas att tävla mot varandra. Det påverkar arbetsmiljön, påpekar Luis Gutierrez.

Även det fackliga arbetet påverkas negativt när arbetarkollektivet splittras och jobbar under olika villkor.

– De inhyrda kan gå med i Handels, men de blir inte medlemmar i vår klubb, förklarar Jessica Moya. Vi har ingen möjlighet att företräda de här arbetarna, annat än i arbetsmiljöfrågor. Där kan vi agera som skyddsombud.

• Anser ni att det behövs bemanningsföretag på den svenska arbetsmarknaden?
– Nej, svarar Jessica Moya och Luis Gutierrez, bestämt och unisont.

För Lagenaklubben är det inget kontroversiellt att kräva ett förbud av bemanningsföretagen. De köper inte argumenten om att bemanningsföretagen är ett positivt inslag på marknaden som skapar arbetstillfällen. Det arbete som de inhyrda utför gjordes ju tidigare av Lagenas egen personal.

Men Jessica Moya är noga med att påpeka att det är bemanningsföretagen, inte de bemanningsanställda, som hon och facket är emot.

– De inhyrda är arbetare som är lika mycket värda som oss. De förtjänar att arbeta under bra och rättvisa villkor.

– Vi måste agera som arbetare oavsett facklig tillhörighet. Fackförbunden måste driva frågan gemensamt för att begränsa inhyrningen. Det handlar om att skapa en tryggare framtid, avslutar Jessica Moya.