EU-medlemskapet måste ifrågasättas

I kommunerna Färgelanda, Dals Ed, Säffle, Bengtsfors, Åmål och Mellerud serveras mat lagad på svenska och lokalproducerade råvaror i kommunens skolor och äldreboenden efter en gemensam upphandling.

Kommunerna har inte specifikt krävt svenska råvaror i upphandlingarna. Istället har detaljerade krav ställts som varit liktydiga med svensk djurskyddslagstiftning utan att det nämnts vid namn, och genom att dela upp upphandlingen i flera delar har man underlättat för mindre och lokala företag att delta i budgivningen.

I just den här upphandlingen var det ingen leverantör som överklagade, men agerandet lär inte vara hållbart i längden.

Lagen om offentlig upphandling säger uttryckligen att det inte är tillåtet att dela upp en upphandling på flera små, och som sig bör reagerar Konkurrensverket kraftigt och påtalar att det inte är tillåtet att leta efter kryphål för att främja svenska råvaror eftersom det innebär att utländska leverantörer utesluts från upphandlingen.

– Att ställa krav som endast svenska leverantörer kan få fram är inte att likabehandla, säger Peter Lindblom, avdelnings- chef för offentlig upphandling på Konkurrensverket till Bohuslänningen.

Betydligt vanligare är att det går som i fallet Sigtuna kommun, som åläggs att göra om den senaste livsmedelsupphandlingen efter beslut i domstol.

Sigtuna kommun ställde i upphandlingen krav på särskilda djurskyddsregler – att djuren transporterats högst åtta timmar före slakt, antibiotikabehandling bara används när det är veterinärmedicinskt motiverat och att djuren ska ha varit bedövade före avblodning.

Det är inte särskilt hårda krav, och de är dessutom anpassade utifrån Miljöstyrningsrådets riktlinjer till upphandlande myndigheter. Men för Servera, som ägs av Axel Johnsson-koncernen, var det för långtgående krav och företaget överklagade upphandlingen.

Servera skriver på sin hemsida att ”ur ett djurskyddsperspektiv är det viktigt att så många som möjligt väljer kött och mjölkprodukter från djur som har haft en god livsmiljö”. Men när det gäller ett kontrakt värt 76 miljoner kronor och det handlar om att sälja så billigt som möjligt för högsta möjliga vinst låter det annorlunda.

– Det måste till ett antal domar för att folk ska få reda på vad som gäller, annars kommer livsmedelsupphandlingarna att skena iväg i kravställandet, säger Serveras upphandlingskonsult Stig Hermansson i en intervju på webplatsen Upphandling24.

Servera, som ensamt står för merparten av överklagade upphandlingar, anser att de krav som Sigtuna och andra kommuner ställer diskriminerar all import och att konkurrensen snedvrids. Inte helt oväntat så stöds de av konkurrensverket, som vill ”harmonisera miljö- och djurskyddet inom EU” för att undanröja vad som uppfattas som importhinder.

I klartext innebär det att svenska bönder i likhet med sina europeiska konkurrenter bland annat ska få förvara fler djur på trångare ytor, klippa av svansar och näbbar på grisar och kycklingar för att undvika kannibalism och proppa djuren fulla med antibiotika. En utveckling som drabbar djuren och försämrar kvalitén på maten, men som genererar större vinster.

Det finns också positiva exempel på kommuner som vägrar böja sig för storföretagens diktat. Rättvik är en av de kommuner som ”skenat iväg i kravställandet”. Efter sedvanligt överklagande från Servera ålades Rättvik att göra om upphandlingen, men kommunen valde då istället att satsa på självförsörjning.

Idag producerar kommunen själv, via det egna lantbruksgymnasiet, ekologiska jordbruksprodukter till skolor och vårdinrättningar. Målet är att kommunen ska vara helt självförsörjande till 2014.

– Det blir något högre kostnader men det rör sig om en ökning på någon enstaka procent. Nu får vi till 100 procent kravodlat, kortare transporter och en produktion som är långsiktigt hållbar, säger kommunalrådet och centerpartisten Jonny Jones till Upphandling 24.

Det lär sticka i ögonen på företag, konkurrensverk och andra EU-anhängare och frågan är hur länge Rättviks kommun kan fortsätta på den inslagna vägen. EU tillåter som bekant inte osund konkurrens ifrån kommuner.

Men exemplet Rättvik visar att det finns andra och mera förnuftiga vägar att välja. Ett exempel värt att följa av fler kommuner, men som för att vara möjlig i längden kräver ett ifrågasättande av hela EU-medlemskapet.