Ericssons julklapp till arbetarna – nedläggning

Publicerad 16 december 2009

Ericsson i Gävle varslar alla anställda två veckor innan jul. Företaget
går med vinst men flyttar hellre verksamheten utomlands. Tusen
människor ställs på bar backe.

Middagstid fredag innan Lucia. Till rökrutan utanför Ericsson i Gävle kommer anställda från och till. Andra passerar förbi när eftermiddagsskiftet snart ska ta vid. Häromdagen fick de beskedet att hela anläggningen ska läggas ner.

– Vi blev kallade till ett stormöte på tisdagen, berättar Chatarina Eklund med 23 år på företaget. Vi förstod genast att det var något allvarligt på gång. Men ingen hade väntat sig att hela fabriken skulle slå igen.

Fredagen innan var det personalfest och de anställda såg fram emot jul- och nyårshelgerna. Under hösten har de liksom alla andra kunnat läsa i tidningarna om hur krisen håller på att gå över. Men på tisdagens stormöte kom representanter från företagsledningen i Kista. De hade andra bud i portföljerna.

– Vi är chockade, fortsätter Carina Frisk som också varit anställd i två decennier. Det här är det enda folk tänker på och pratar om därinne. Vi har inte kunnat smälta det än. Det är klart att det är för jäkligt.

Stora pengar
De går in genom dörren för ytterligare ett arbetspass. Trevligt för aktieägarna eftersom Ericsson gör stora pengar. Under den senaste femårsperioden har de anställda jobbat ihop 140 miljarder. Profitkvoten låg på 16 procent i den sista kvartalsrapporten.
 
– Det är systemet det är fel på, säger Irene Mattsson som tillsammans med en arbetskompis kommit ut för en rökpaus. Aktieägarna ska till varje pris gå med vinst. Men det är vi som får betala när anläggningen läggs ner.

Sammanlagt är det 865 anställda som förlorar jobbet då arbets- platsen slår igen. 545 tjänstemän och 311 kollektivanställda arbetare. Till dessa ska även läggas inhyrd personal som räknar upp till 250 personer. 19000 verkstadsjobb har försvunnit från Ericsson sen mitten av 90-talet.

– När jag började för 20 år sedan ökade vi, förklarare Irene Mattsson. Som mest var vi uppemot 2500 personer. De sista åren har varslen kommit i etapper, nu senast i höst. Men att lägga ner helt och hållet? Vi fattar inte…

Låglöneländer
Ericsson har skurit bort 19000 svenska verkstadsjobb sen mitten av 90-talet. Endast 4000 metallare finns idag kvar på företagtes fabriker i Sverige. Produktionen flyttar utomlands till lågelöneländer. En del av verksamheten i Gävle överförs till Tallin i Estland.

– Jag hörde nån som sa att det fanns 123 lediga jobb på arbetsförmedlingen i Gävle, säger ännu en arbetare som tar sig en rök. Det finns inga arbeten att få som det ser ut nu.

Han får medhåll av Ulla som jobbat ett kvartssekel på Ericsson i staden:

– I en del familjer jobbar båda makarna här, berättar hon. Eller så arbetade den andre på Sandvik som också har haft uppsägningar. Då blir det tufft. Jag vet de som sitter med nyköpta hus och dyra lån.

Hårt drabbat
Och Gävle är hårt drabbat av arbetslöshet. Siffrorna är bland de högsta i landet. Den öppna arbetslösheten låg på fem procent i november. Räknas alla personer i program med aktivistetsstöd in närmar sig nivåerna tio procent. Vad tänker politikerna göra?

– Skicka hit vem som helst men inte Maud Olofsson, säger Ulla som skrattar sarkastiskt, fimpar och går tillbaka in till arbetet.

Hon har rätt. Det ekonomiska systemet fungerar inte då lönsamma fabriker läggs ner för att ge ägarna ännu några miljoner. Politikerna gör ingenting förutom att fiska röster till nästa val. Arbetarna på Ericsson och andra delar av landet måste protestera och ta saken i egna händer.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 51-53, 2009

”Vi kan inte se på när jobben försvinner”
Kommunistiska Partiet i Gävle manar till samling och protester mot Ericssons planer på att helt lägga ner sin verksamhet i staden.

Proletären talar med Tobias Forsberg från Kommunistiska Partiets Gävleavdelning över en kopp kaffe på Centralstationen.

– Vi har tre-fyra viktiga industrier i Gävleområdet, säger Tobias Forsberg. Både Sandvik och Korsnäs varslade förra hösten. Massafabriken i Norrsundet lades ner för nåt år sen. Nu har turen kommit till Ericsson. Nu får det vara nog med uppsägningar och massarbetslöshet.

Var och en av företagen har i sin tur många underleverantörer. Länsstyrelsen i Gävle uppskattade häromveckan att bara varslet på Ericsson drar med sig ytterligare 300-500 jobb i kringliggande företag.
Dessutom hotas 250 anställda på bemanningsfirmor.

– Det borde vara förbjudet för företag som gör miljardvinster att outsourca och säga upp sina anställda, fortsätter han. Vi måste sätta hårt mot hårt och kräva att företagets profiter kommer arbetarna till del.

Ökad arbetslöshet
På ett år har arbetslösheten i Gävle ökat med 50 procent från 4000 till 6000 personer. Både i själva staden Gävle och i grannorten Sandviken ligger arbetslösheten på över 10 procent om personer i olika program och åtgärder räknas in.

– Politikerna är som handlingsförlamade, tycker Tobias Forsberg. Regeringen struntar totalt i folket. De sätter företagens intressen i första rummet trots att dessa borde bära huvudansvaret för situationen.

I samband med att LO ordnade en ljusmanifestation mot arbetslösheten demonstrerade ett 50-tal personer utanför Ericsson för att uttrycka sitt missnöje med nedläggningen. Det pekar på en möjlig väg framåt.

– Vi kan inte stillatigande se på när jobben försvinner, avslutar Tobias Forsberg. De anställda på Ericsson måste samlas för att diskutera olika handlingsvägar. Samtidigt är det en fråga för hela Gävleområdet. Vi kommunister står för en kamplinje i krisen.

JW