Diktatur på kungligt vis

Går västvärldens vapenströmmar inte dit så går de till apartheidstaten Israel. Hyckleriet är monumentalt. Är det inte vapen så är det kungen som åker till Saudiarabien och delar ut medaljer.

Saudiarabien är en monarki som styrs av al-Saudfamiljen. Sedan 2005 har Saudiarabien med sina 28 miljoner invånare styrts av kung Abdullah bin Abdulaziz al-Saud. Monarkin styr med diktatoriska befogenheter under sharialagar och med hjälp av 1992-års grundlag, som ger kungahuset absoluta maktbefogenheter. Något som utnyttjas för att slå mot politiska opponenter och icke-medborgare.

Medan västvärldens vapenströmmar går i en allt stridare ström till Saudiarabien så ser sig flera västländer tvingade att samtidigt i interna rapporter medge hur det förhåller sig. Som i rapporten från USA:s utrikesdepartement från år 2010:

”Det finns ingen rätt att protestera mot regeringen fredligt. Tortyr och kroppsliga bestraffningar; dåliga fängelse- och arresteringsförhållanden; godtyckliga arresteringar och hemliga fängslanden; inga fria och offentliga rättegångar och avsaknad av korrekta processer inom det juridiska systemet; politiska fångar; restriktioner gentemot civila rättigheter som pressfrihet (inkluderande internet), församlingsfrihet, föreningsfrihet och allvarliga restriktioner gentemot religionsfrihet; samt korruption och brist på insyn i regeringens arbete förekommer.”

Detta skrivs av ett departement till samma regering som inom de kommande åren levererar vapen till Saudiarabien för hela 60 miljarder dollar.

Rapporten fortsätter: ”Våld mot kvinnor och avsaknad av lika rättigheter för kvinnor, brott mot barns rättigheter, människohandel, och diskriminering på bas av kön, religion, sekt, och etnicitet är vanligt förekommande. Avsaknad av arbetarrättigheter, inkluderande försäkringar och skydd, är fortsatt ett stort problem.”

Landets grundlag slår fast att monarkin är det politiska systemet. Endast män över 21 år har hittills haft rösträtt, men i september förra året togs det beslut om att också kvinnor ska få rösta. I valen till den gemensamma rådgivande kommittén år 2005, de första sedan 1965, så deltog endast 10-15 procent av de rösträttsberättigade. Några oberoende observatörer tilläts inte. Valen som hade utlovats till år 2009 ställdes in.

Kvinnors rättigheter är underordnade männens och det saknas lagar som kriminaliserar våld mot kvinnor. Våldtäkt är straffbart under sharialagarna, med allt från spöstraff till avrättning. Men genom den saudiska regimens tolkningsföreträde så dömer domstolarna i majoriteten av fallen både offret och förövaren. Våldtäkter inom äktenskapet tas inte upp.

Ett vittnesmål från en kvinna är endast hälften så mycket värt som ett vittnesmål från en man. Lagen förbjuder kvinnor att gifta sig med icke muslimer, medan män får gifta sig med kristna och judar. Kvinnor måste ange specifika juridiska skäl till skilsmässa, medan män inte behöver uppge några skäl.

Etnisk diskriminering är förbjuden i saudisk lag, men i praktiken utsätts många för diskriminering på grundval av nationalitet och etnicitet.

Enligt sharialagen får flickor giftas bort vid puberteten men religiösa myndigheter kan godkänna att flickor så unga som 10 år gifts bort – helt oberoende av flickans vilja. I synnerhet på landsbygden och då ofta för att reglera skulder.
Det finns inga lagar som reglerar barnprostitution, eller minimiålder för ömsesidigt sexuellt umgänge. Saudiarabien har inte heller skrivit under 1980-års Haagkonvention om barnhandel.

Fackföreningar är förbjudna. På arbetsplatser med mer än hundra anställda tillåter regeringen något som kallas ”arbetarkommittéer”. Arbetarna väljer kommittémedlemmar, men de måste tillställas arbetsministeriet för godkännande. Arbetslagen skyddar inte kollektivavtal. Det finns ingen lagstiftning som reglerar legala strejker och ingen lagstiftning som skyddar arbetare mot bestraffning för att ha strejkat.

Det finns i världen många system och länder som inom sig har efterblivna sedvänjor. Ofta hänger det samman med materiell och vidhängande kulturell fattigdom.

Men vi kan knappast tala om fattigdom när det gäller de oljerika kunga- och emirdömena runt Persiska viken. I synnerhet inte i Saudiarabien, västmakternas gendarm i Mellanöstern som slår ner uppror inte bara i sitt eget land, utan även i grannländer som exempelvis Bahrain.

När festtalen om demokrati och mänskliga rättigheter lagts åt sidan så allierar sig den svenska borgarklassen, och för den delen även socialdemokratin, med den mörkaste reaktion.