"Det har aldrig varit så illa som nu"

”Fruktansvärd och fullständigt ohållbar”. Så beskriver personalen på
psykiatrins akutmottagning i Malmö sin arbetssituation i en av flera
skrivelser till sjukhusledning, politiker och fackliga organisationer.
Men inte bara akuten har det tufft, hela psykiatrin är i kaos.



– Det är väldigt stressigt just nu, det är full fart. Jag är tjugotre
år och min puls går för högvarv, hela tiden. Så beskriver skötaren Emin
Altundal sin arbetssituation. Läkarna hinner inte alltid lära sig
namnet på patienterna innan de skrivs ut.



– Det har aldrig varit så dåligt inom psykiatrin som det är nu, säger Pia Svensson som varit skötare i trettiofem år.



De båda arbetar på en allmänpsykiatrisk avdelning på
Universitetssjukhuset MAS i Malmö, men hade kunnat vara i nästan vilken
stad som helst i Sverige. Bristerna inom psykiatrin är omfattande och
har kartlagts av Anders Milton i undersökningen ”Ambition och ansvar”.
För personalen är det inga nyheter.



– Vi har ständig överbeläggning, när en patient går på permission måste
vi lägga en ny i den sängen. Det är ett starkt tryck från akutintaget
på att vi ska ordna fram platser, säger Pia Svensson.



– Resursbrist? Det är inget nytt. Vi saknar inte bara resurser i form
av personal och vårdplatser. Vi saknar också kompetens. Det är brist på
läkare med specialistutbildning till exempel, hävdar Emin Altundal.



Saknar specialister

Både slutenvården och öppenvården saknar fem-sex specialister enligt psykiatriledningen.



Personalen på akuten beskriver sin arbetssituation som full av brister.
Ständiga överbeläggningar. Nyligen fick arton patienter dela på åtta
platser. Patienter får ligga på britsar i korridoren och i soffor.
Platsbristen medför också att isoleringsrummet, där patienter som kan
skada både sig själva och andra läggs in, får användas till patienter
som det inte är avsett för.



– Flödet är enormt, det är mer än det brukar vara. Det är många
patienter som kommer igen och igen. Ofta skrivs de ut och så får de
inte träffa en läkare på flera månader. Det gör att de kommer tillbaka
till oss innan de ens haft ett besök i öppenvården, berättar Emin
Altundal.



• Flöde, vad är det?

– Det heter så och det är det som betyder något nuförtiden, svarar Pia
Svensson. Att det ska vara ett bra flöde på patienter. Kvantitet
istället för kvalitet.



På akutintaget blandas äldre dementa och funktionshindrade med
aggressiva patienter. Psykiatrin tar emot patienter som inte får plats
någon annanstans. Men lokalerna är inte anpassade för funktionshindrade
och personalstyrkan är inte dimensionerad för att ta hand om dementa.



– Äldrevården, missbruksvården, där är jättebrister och vi får ta deras
patienter, säger Emin Altundal. Det blir en stressig miljö och
patientsäkerheten är hotad.



Ett tiotal patienter tvingas ligga kvar på psykiatriska kliniken trots
att de var färdigbehandlade för flera månader sedan. För ett par
patienter handlar det om över ett halvår. Orsaken är att de inte har
några anpassade bostäder att bli slussade till.

Tomma ord



Allt vackert tal från politiker om psykiatrin som ”ett prioriterat
område” har bara varit tomma ord. Satsningar på psykiatrin har lovats
så många gånger och svikits lika många. Miltonutredningens förslag på
mer resurser är såklart välkommet, men vi kan redan på förhand gissa
att politikerna är för snåla för att förbättra för de psykiskt sjuka.
Det krävs att anhöriga, personal, patientföreningar och hela samhället
säger stopp för ytterligare försämringar och kräver de utlovade
resurserna på bordet, nu cash. Inte imorgon eller om ett år, utan nu!
Det är nu de behövs.



NILS LITTORIN

Proletären 51-52, Proletären






Utredare vill ha mer resurser till psykiatrin

För att den psykiatriska vården ska fungera menar psykiatrisamordnare
Anders Milton att 1,7 miljarder extra behövs – i sju år. Utredningen
som han lett heter ”Ambition och ansvar. Nationell strategi för
utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar
och funktionshinder”(SOU 2006:100).



En rad åtgärder föreslås, som mer personal, fler vårdplatser,
underlätta för psykiskt sjuka att få ett arbete med mera. Viktigt är
att utredningen slår fast att det brister i psykiatrivården och att det
behövs mer resurser. Det har ju personal och anhöriga, och egentligen
hela Sverige vetat om länge.



Som utredningen skriver så innebar Psykiatrireformen 1995 att den gamla
institutionsvården lades ner, officiellt för att de psykiskt sjuka
skulle få ett värdigare liv ute i samhället. Men på grund av omfattande
nedskärningar i kommuner och landsting blev det, som många befarade,
bara smulor av dessa stolta ambitioner.



Brist på boenden

I åtminstone hälften av kommunerna råder brist på boenden åt psykiskt
funktionshindrade, till exempel. Enligt Milton, som granskat
verksamheten i tre år, ”finns stora brister både när det gäller
tillgången till kompetent personal, metoder och när det gäller
arbetssätt och organisation”.



Den sammanlagda kostnaden för reformerna är beräknad till 1,2 miljarder
om året, varav 800 miljoner går till huvudmännen – kommuner och
landsting. Tillsammans med de förslag utredningen tidigare presenterat
hamnar summan för hela perioden 2009–2015 på cirka 12 miljarder.



”Det är mycket pengar”, medgav socialminister Göran Hägglund (kd) när
han tog emot slutbetänkandet. Mycket pengar? Jämfört med vad? Jämfört
med att utdelningarna till Sveriges aktieägare förra året var 170
miljarder kronor? Jämfört med att 2005 tjänade de svenska aktiebolagen
535 miljarder kronor? Mycket pengar för att tillgodose de behov som
finns av en fungerande psykiatri?

Då är  det inte mycket pengar, men en början.



NL