Bygg bort krisen!

Publicerad 21 oktober 2009

Kapitalismens kris slår mot byggnadssektorn, och mot byggnadsarbetarna.
Byggarbetare varslas, det dras presenningar över påbörjade byggen och byggandet av projekterade hus skjuts upp på obestämd framtid. En
verklig byggkris är ett faktum.

Mot krisen står de enorma behov som finns av att bygga och renovera. Behovet av bostäder för unga, framförallt i storstadsregionerna är skriande. Det skulle behövas ytterligare 158000 bostäder för att tillfredsställa efterfrågan från 245000 unga mellan 20 och 27 års ålder som saknar men  behöver en egen bostad, visar en undersökning från Boverket. Dessutom kommer behoven bara att öka. Fram till och med 2012 beräknas befolkningen i åldern 19 till 24 år öka med hela 20 procent i både Göteborg och Stockholm. Totalt i landet blir personerna i samma ålderskategori 120000 räknat från 2007 fram till 2012.

Vi har sett tv-bilder på lägenheter i förortsområden som Rosengård och Bergsjön som är i desperat behov av renovering.

Men det är bara toppen på ett isberg. Det finns ett enormt renoveringsbehov i miljonprogrammens lägenheter som på vissa håll är rent fallfärdiga.

Men bilden måste breddas ytterligare. Fastigheter är inte bara bostäder. Det finns idag stora behov av reparation och renovering av till exempel sjukhus, dagis och skolor.

Högerregeringen gör ingenting. Efter nyliberala principer ska bara de verksamheter som ger maximal profit få överleva.

Men situationen på bostadsmarknaden är inte ett resultat av den senaste krisen, och faktiskt inte heller högerregeringens totala passivitet, utan politiska beslut fattade under 1990-talet. Låt oss backa bandet.

*
Efter Andra världskriget påbörjades det vi kallar en social bostadspolitik. Det rådde en utbredd bostadsnöd, där hyresockrare försökte pressa ut så mycket hyra som möjligt, och där arbetare bodde trångt, i rena råttbon.

Det var en ohållbar situation i Sverige, där arbetarrörelsens partier kraftigt stärkt sitt inflytande och när socialismen samtidigt stod stark i dåvarande Sovjetunionen och var ett exempel att peka på.

Ansvaret för att sörja för riktiga bostäder till befolkningen lades på kommunerna och staten införde räntesubventioner för ny- och ombyggnationer av flerbostadshus, det så kallade räntebidraget.

Det innebar att de allmännyttiga, kommunala bostadsföretag som bildats kunde pressa sina kostnader genom att staten sköt till pengar till att betala räntan på lånen för byggnationerna.

Pressade kostnader innebar pressade hyror eftersom allmännyttan inte var vinstdrivande, utan vägleddes av den så kallade självkostnadsprincipen.

De kommunala bostadsbolagen skulle även bygga bort bostadsbristen, vilket också gjordes. Det verkligt stora byggandet satte fart i mitten av 1960-talet med det så kallade miljonprogrammet, där allmännyttan lånade pengar från de nyupprättade pensionsfonderna. Målet var en miljon nya bostäder på tio år, vilket också uppnåddes, och i mitten av 1970-talet var bostadsbristen i stort sett utplånad.

Samtidigt reglerades hyrorna genom den så kallade bruksvärdesprincipen där lägenhetens kvalité och storlek ska vara vägledande för hyran, inte dess läge. Allmännyttans hyresnivåer var vägledande för alla hyresbolag, även de privata.

Hyrorna var fortfarande relativt höga, men systemet var reglerat och staten tog ändå ett ansvar för bostadspolitikem. I jämförelse med dagens system var det överlägset ur arbetarklassens perspektiv.

*
Systemskiftet kom i slutet av 1980-talet, där den skattereform som Socialdemokraterna och Folkpartiet stod för hade stor del i skulden. Räntebidraget minskades kraftigt, vilket genast fick svåra konsekvenser. Allmännyttas kostnader steg, och då också hyrorna, vilket i sin tur naturligtvis ledde till att alla hyror steg.

Men inte nog med det. Regeringen Bildt slopade de statliga bostadslånen ur AP-fonderna, vilket resulterade i ett nästan totalstopp för allt byggande. Något som socialdemokraterna inte ändrade på efter valsegern 1994.

Inte heller återställdes självkostnadsprincipen för allmännyttan, och idag har allmännyttan blivit mer och mer egennyttan. De kommunala bostadsbolagen har i många fall ombildats till aktiebolag, med krav på avkastning och med stort eget kapital.

Detta systemskifte kan också avmätas i statens budget, där boende förvandlats från en utgiftspost till en stor inkomstkälla. Innan systemskiftet utgjorde bostadspolitiken en utgift på 25-30 miljarder per år, och nu utgör boendet en inkomst i samma storleksordning.

Högerregeringen har också efter valsegern snabbt satt igång med att förstöra de rester som finns kvar av en social bostadspolitik.  För att finansiera slopandet av fastighetskatten har högerregeringen beslutat att även i formell mening slopa räntebidraget och investeringsbidraget.

Stopplagen som förhindrar allmännyttan att ombilda hyresrätter till bostadsrätter försvinner. Marknadshyror är som tur är ingen verklighet, inte än.

Det ROT-avdrag som regeringen inrättat är ett slag i luften, eftersom det är utformat som en hushållsnära tjänst som bara kan utnyttjas av de enskilda personer som vill bygga till lite på villan, eller göra en renovering av bostadsrätten.

Dessutom är det djupt orättvist då hyresgästerna ställs helt vid sidan av.

Så behoven är stora på bostadsmarknaden, samtidigt som kapitalismens kris gör att byggandet går från redan låga nivåer till ännu lägre.
Krisen halverade den planerade nybyggnationen, från 30000 till 15000 nya lägenheter under 2009. Snart är var tionde byggnadsarbetare arbetslös.

Här finns ett behov att fylla, sätt byggnadsarbetare i arbete och minska arbetslösheten.

*
En gammal regel är att ett jobb till en byggnadsarbetare ger jobb till ytterligare fyra, i branscher som industri och transport. Så kravet på att det måste byggas mer handlar inte bara om den relativt lilla del av arbetarklassen som de arbetslösa byggnadsarbetarna utgör, utan kommer att skapa arbete för långt större del av befolkningen och blir ett sätt att hejda krisen.

Ett ökat byggande slår två flugor i en smäll – fylla behoven på bostadsmarknaden och minska arbetslösheten.

Samtidigt som vi möter en ekonomisk kris, så står vi också inför en klimatkris, vilket ytterligare understryker nödvändigheten av samhälleliga lösningar. För att skapa ett mer klimatvänligt samhälle krävs stora ombyggnationer.

Så skulle en upprustning av miljonprogrammens lägenheter ge stora och nödvändiga energibesparingar. En sådan upprustning skulle kunna inkludera montering av solpaneler på alla södertak, vilket skulle göra flertalet hus självförsörjande på energi, åtminstone sommarhalvåret.

Bara som ett förslag på vilka behov, och vilka möjligheter som finns att möta krisen – både den ekonomiska och klimatmässiga.

*
Men för det måste det till en radikal ändring av bostadspolitiken, där planering och statligt ansvar ersätter privat vinstmaximering. Där principen att en egen bostad också är en social rättighet som samhället ska garantera måste vara vägledande. Några förslag från kommunisterna:

• Kraftiga satsningar på ett verkligt ROT-program (Reparation, ombyggnad, tillbyggnad) av framförallt miljonprogrammens lägenheter, som riktar sig mot byggföretag och bostadsbolagen.

• Stoppa spekulationen med AP-fondernas pengar och använd de som tidigare till investeringar i bostadsbyggande och upprustning av kommunala fastigheter som sjukhus, skolor och dagis.

• För att verkligen få igång byggandet av nya lägenheter krävs att de statliga bostadssubventionerna återinförs, och att byggandet av bra och billiga hyreslägenheter prioriteras.

• Kraftiga infrastruktursatsningar på framförallt järnvägar och andra kollektiva, och miljövänliga transportmedel.  Men också upprustning av vägar och uppbyggnad av broar och tunnlar.
 
PÄR JOHANSSON
Proletären nr 43, 2009

Unga och boende
• 164000 ungdomar i åldern 20–27 år bor hemma. Av dem vill 140000 (85 procent) flytta hemifrån inom ett år.
Men det finns i stort sett inga lediga lägenheter och de få som är lediga är ofta nyproducerade och för dyra för många ungdomar. (Hyresgästföreningen)

• 84 procent av unga (18-26 år) anser att det görs för lite för att förbättra ungdomars boendesituation, och 83 procent tycker att det är orättvist att det är så svårt för ungdomar att få en bostad idag.
81 procent instämmer i påståendet ”Det byggs för lite små lägenheter som passar ungdomar.” (Bolåneföretaget SBAB)

Bostadsbristen
• 38 procent av Sveriges kommuner uppger att det har bostadsbrist. Även om brist på bostäder fortfarande är ett storstadsfenomen i första hand, så ökar problemet mest i små kommuner. 70 procent av de kommuner som har bostadsbrist uppger att det främst är ettor och tvåor som saknas. (Boverket)

Bostadsbyggandet
• Bostadsinvesteringarna sjönk första halvåret 2009 med en fjärdedel jämfört med nivån första halvåret 2008.
Nyinvesteringar i bostäder rasade under första halvåret och antalet påbörjade lägenheter väntas uppgå till 14 000. Det är den lägsta siffran på tio år. (Sveriges Byggindustrier)

• Antal 20-åringar och antal påbörjade lägenheter:
2006:         113000 / 41600
2007:         115000 / 36300
2008:         122000 / 23000
2009:         126000 / 18500
2010:         133000 / 19000
(Hyresgästföreningen)

Hyresvärdarnas inkomster
• De privata hyresvärdarna gör betydande överskott. I Stockholm, Malmö går var femte hyreskrona till privatvärdarnas överskott.
I Göteborg går var fjärde hyreskrona till överskottet. De kommunägda bostadsföretagen har betydligt lägre överskott som en följd av lägre intäkter och högre kostnader.

De högre utgifterna består framför allt i högre avskrivningar och högre kostnader för skötsel och underhåll. I Stockholm och Göteborg går var tjugonde hyreskrona till de kommunala hyresvärdarnas överskott. I Malmö var åttonde. (Hyresgästföreningen)

Hyreskostnad
• Geografiskt läge får allt större inverkan på hyrorna. I 52 kommuner har värdar och hyresgäster kommit överens om nya system där närhet till centrum fått påverka hyrans storlek. Och i ytterligare 57 kommuner är systemen på väg att införas. (Hyresgästföreningen)

• Boendekostnaden  ökade mer för hyresgäster än för villaägare under perioden 2003-2006. 
Egnahemsägare hade fått en minskad boendekostnad med 1 procent, medan boendekostnaden för hyresgäster hade stgit med 7,5 procent. (Boverket)