Bra bostad en rättighet

Boverket har i en ny rapport kartlagt orättvisorna och tydliggör
nödvändigheten av en radikalt annorlunda politik med ökat byggande,
högre sysselsättning och lägre hyror.



Att boendet i Sverige är segregerat efter klasskillnader och etnisk
tillhörighet känner väl alla till. Särskilt i storstadsområdena bor
personer med föräldrar födda i Sverige och med höga inkomster i
attraktiva, välskötta områden med god service och bra kommunikationer
medan människor med låga inkomster, socialbidragstagare och personer
födda utomlands eller med föräldrar födda utomlands är hänvisade till
miljonprogrammets hyresrätter. Områden med bristande trygghet och där
offentlig och kommersiell service blir allt sämre.



Boverket har i en nyutkommen rapport, ”Välkommen till
bostadsmarknaden!”, sammanställt information och statistik om det
segregerande boendet som tydliggör de orättvisor vi möter dagligen.



Bostadsbrist

I tillväxtregionerna råder det idag bostadsbrist och konkurrensen om
bostäderna är hård. Byggandet är för litet för att flyttkedjorna ska
öppna möjligheter till bättre boende för människor med små ekonomiska
resurser. I dagens klassamhälle köper sig de rika och välmående de mest
attraktiva boendena, medan vanligt folk får slåss om det som blir över.
En situation som starkt bidrar till sociala orättvisor även på andra
områden av samhällslivet och som försvårar för människor med utländsk
bakgrund att integreras i det svenska samhället.



Den svenska bostadsmarknaden är mycket segregerad vad gäller
upplåtelseformer, det vill säga att bostadsområdena består i stor
utsträckning av bara hyresrätter eller bara bostadsrätter och bostäder
med äganderätt. För människor med låga inkomster, en grupp till vilken
ofta personer med utländsk bakgrund hör, är hyresrätt det enda
alternativet för att över huvud taget få tak över huvudet. Detta
innebär att bostadsområden med enbart hyresrätter också får en
befolkning utan ekonomiska tillgångar. Problem som arbetslöshet och
utslagning blir på så sätt överrepresenterade i dessa områden. Vilket i
sin tur ytterligare försämrar chanserna att bryta utanförskap.



I rapporten från Boverket framgår också att boende i hyresrätter trivs
sämre än de som äger sina bostäder. Bland boende i äganderätt trivs
nästan alla bra, 99,4 procent, medan endast 90 procent av hyresgästerna
trivs bra.



Mänsklig rättighet

Boverkets rapport visar att möjligheten att få bostad och att göra
boendekarriär i hög grad styrs av faktorer som förvärvsfrekvens,
disponibel inkomst, kontakter och språkkunskaper. En av de viktigaste
mänskliga rättigheterna, tak över huvudet, är en fråga om pengar och
inflytande.



Det vanligaste och mest grundläggande kravet för att få tillgång till
en bostad är stadigvarande inkomst och arbete. Man måste också ha
kunskap om hur man söker bostad. Dessa krav uppfylls i större
utsträckning av människor med svensk bakgrund.



När bostadsmarknaden är hård och när fler fastighetsägare är privata
ökar kraven ytterligare. Ofta accepteras inte socialbidragstagare eller
stora barnfamiljer, vilket utesluter många familjer med utländsk
bakgrund. 7,5 procent av svenska familjer med utländsk bakgrund har
socialbidrag, jämfört med 0,4-1,8 procent av familjer med svensk
bakgrund. Privata fastighetsägare kan till exempel kräva en inkomst som
är tre-fyra gånger så stor som årshyran. I områden med många privata
hyresvärdar utesluts därför automatiskt personer med låga inkomster.



Det faktum att människor med låga inkomster oftare bor i hyresrätt än i
egna hus får konsekvenser för skillnader i hela livssituationen. 34
procent av Sveriges befolkning bor i hyresrätt, men personer med
utländsk bakgrund bor i större utsträckning i hyresrätt än personer med
svensk bakgrund.



Sämre inflytande

Boverkets rapport visar att människor som bor i hyresrätt har sämre
inflytande över sitt boende. Tryggheten är sämre för människor som bor
i hyresrätt och personer med utländsk bakgrund är oftare utsatta för
brott än personer med svensk bakgrund. Barnen i hyresrätterna är mer
rädda för att gå ut än barnen i äganderätt och bostadsrätt.



I hyreshus är det ovanligare än i bostadsrätter och äganderätter att de
boende har någon granne att utbyta tjänster med och de sociala banden
och nätverken är sämre i hyresrätter.



Trångboddhet är också vanligare i hyresrätter. Drygt 70 procent av de
trångbodda familjerna bor i hyresrätter. Trångboddhet och bristen på
stora lägenheter drabbar familjer med utländsk bakgrund särskilt hårt
eftersom de oftare har många barn. Bland barn med utländska föräldrar
har 66 procent eget rum medan motsvarande siffra för barn med
svenskfödda föräldrar är 94 procent. I små lägenheter känner sig barnen
utträngda från hemmen, det är svårt att läsa läxor och ta hem kompisar.
Trångboddhet innebär också en påfrestning på relationerna inom
familjen.



Klassklyftorna ökar i dagens Sverige och det märks inte minst på
bostadsmarknaden. Trots att de personer som själva äger sin bostad kan
unna sig en högre boendekostnad, använder de ändå en lägre del av sin
inkomst till boendekostnader.



Familjer med utländsk bakgrund använder en större del av sina inkomster
till boendet än familjer med svensk bakgrund, men detta beror inte på
högre boendekostnader utan på lägre inkomst. Boendeutgiftsprocenten
ökar i landet generellt men mest för familjer med utländsk bakgrund.



På grund av de senaste årens enorma prisökning på bostäder är det också
så att de som från början har råd att investera i ett eget hus eller en
egen lägenhet ökar sin förmögenhet när värdet på bostaden stiger.
Människor utan pengar ställs utanför denna möjlighet att öka sina
tillgångar, medan de som redan har roffar åt sig ännu mer och
klassklyftorna ökar ytterligare.



För att lösa problemen på bostadsmarknaden krävs en helt ny politik där
alla människor tillåts arbeta för rimliga löner, där byggandet av
billiga och bra bostäder ökar och där nedgångna och isolerade
bostadsområden rustas upp och erbjuds bättre service och
kommunikationer.



En fråga om pengar

Varför ska inte alla människor ha rätt att bo ett område med rymliga
bostäder där de kan känna sig trygga och trivas? Det är ett av
klassamhällets största avigsidor att boendet är en fråga om pengar,
eftersom boendet är så avgörande för känslan av delaktighet i samhället
i stort, och för människors hälsa och välbefinnande.



Boverket pekar i sin rapport också på vikten av en bättre balans i
debatten om bostadssegregeringen. Författarna menar att risken är att
det bara är de utsatta bostadsområdena som pekas ut och att människorna
som bor där stämplas som offer eller problem.



Men segregationen i Sverige är faktiskt störst i rika, ”svenska”
områden. Områden som i allra högsta grad bidrar till att polarisera
samhället och stänga ute människor med mindre resurser. Fokus bör också
ligga på dessa välmående bostadsområden.



Vi måste helt enkelt ifrågasätta att de rika tillåts lägga beslag på en
så stor del av samhällets resurser och skaffa sig fördelar med hjälp av
plånboken.



Jenny Nystsröm

Proletären 34, 2005