BEMANNINGSFÖRETAG:"Vi gör skitjobben"

– Det är alltid vi som får göra skitjobben, berättar Viktor Nilsson. Inhyrningsföretagen ger oss inte några kvalificerade arbets- uppgifter eftersom vi bara är där tillfälligt.

Under sina år i branschen har han varit uthyrd till ett flertal arbetsplatser, framförallt på lager och inom industrin.

Den senaste tiden har han jobbat hos en av fordonsindustrins underleverantörer, där han tillsammans med andra bemanningsanställda står i en kall lagerlokal och staplar pallkragar till lastpallar på hög.

– Det är ett tungt, skitigt och dammigt jobb. Vi lyfter flera ton per dag, berättar Viktor Nilsson.

Bunden till telefonen
Som alla andra inom bemanningsbranschen är Viktor Nilsson bunden till telefonen, till att vänta på att bli uppringd och erbjuden jobb.

– Jag jobbade på ett lager i fyra månader, men vi blev bara erbjudna jobb en vecka i taget, berättar han, som en illustration av osäkerheten.

För de som är tillsvidareanställda hos ett bemanningsföretag finns en garantilön på 80 procent av genomsnittslönen de senaste tre månaderna. Viktor Nilsson har, trots snart tre år i branschen, inte lyckats få den tryggheten.

– Jag vågar inte säger nej när de ringer. Jag måste vara tillgänglig och visa framfötterna hela tiden. Jag vet aldrig hur nästa dag kommer att se ut.

Det är inte ovanligt att de som jobbar som uthyrd arbetskraft tar uppdrag från fler än ett bemanningsföretag för att få det att gå ihop. Viktor Nilsson gjorde själv så under en period, och han berättar om situationer där han kunde jobba nästintill ett dygn i sträck.

– En gång jobbade jag nattskiftet på en industri, och blev uppringd en kvart innan jag skulle sluta. Direkt på morgonen gick jag några hundra meter till ett lager och jobbade för ett annat bemanningsföretag.

• Går det verkligen att orka med att jobba så länge?
– Det funkar för mig som är ung och frisk. Sen är det bara att hoppas på att inte bli inringd på någon dag och kunna vila ut.
Upplever motsättningarna

De tvära kasten i de bemanningsanställdas vardag får vi en påtaglig bild av. Proletären har egentligen stämt träff, inte med en, utan med två bemanningsanställda. Men Viktor Nilssons kollega har blivit inringd till jobb bara timmen innan intervjutillfället. 

Ute på arbetsplatserna upplever Viktor Nilsson motsättningen mellan de som är tillsvidareanställda på det företag som hyr in arbetskraft, och de inhyrda arbetarna.

– Det finns alltid de som är otrevliga och knappt hälsar. Det kan vara hätsk stämning eftersom många upplever att vi är där för att ta deras jobb.

Viktor Nilsson kan förstå känslorna hos de fast anställda, och han anser att fasta jobb borde vara en rättighet.

– Men vi tillhör ju samma klass, påpekar han.

För de bemanningsanställda som sällan får stanna på en arbetsplats mer än någon vecka åt gången, blir känslan av att tillhöra ett arbetarkollektiv inte samma som hos de arbetare som sammansvetsats på en arbetsplats under flera års tid.

– På en del industrier där halva arbetsstyrkan består av inhyrda är det ofta samma gäng som hyrs in under en längre tid. Där kan vi faktiskt bli jobbarkompisar med varandra, och bli en i gänget.

Går inte med i facket
Den ständiga rotationen på arbetsplatser försvårar den fackliga organiseringen. Viktor Nilsson berättar att få bemanningsanställda är medlemmar i facket, och att fackliga frågor sällan diskuteras.

– Många ser bemanningsjobbet som något tillfälligt och tycker inte det är någon idé att gå med i facket.

Osäkerheten i anställningen bidrar till att de bemanningsanställda tänker till både en och två gånger innan de säger ifrån mot oförrätter från arbetsgivaren.

– Om du tjafsar och säger emot kanske du inte blir uppringd nästa gång, förklarar Viktor Nilsson.

Bemanningsföretagens funktion är just att möjliggöra för arbetsgivarna att kringgå den fackliga lagstiftningen, något som Viktor Nilsson är kritisk till. Han funderar på hur bemanningsföretagen skulle användas i en strejksituation.

– Arbetsgivarna ser det nog som en bransch av potentiella strejkbrytare, säger han lite tillspetsat. Bemanningsföretagen används ju redan för att splittra arbetarklassen.

Klubbar har ansvar
De bemanningsanställdas fackliga villkor skall vara lika som för arbetarna på den arbetsplats där de hyrs in. De lokala klubbarna och fackombuden har ett ansvar för att de fackliga reglerna omfattas även av de bemanningsanställda.

– Om vi varit länge på ett ställe brukar de få upp ögonen för oss, berättar Viktor Nilsson.

Skyddsombudet på hans nuvarande arbetsplats har ordnat med munskydd och vinterjackor som gör arbetet med att stapla pallkragar lite drägligare.

– Men det är vanligt att de skiter i att åtgärda arbetsmiljön för oss, eftersom de tycker att vi är där så kort tid att det inte är någon idé.
Viktor Nilsson är kritisk till påståendet att bemanningsföretagen skulle underlätta för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden.

– Det är klart att jag har fått erfarenhet från olika arbetsplatser, men det underlättar inte att få ett fast jobb. I bilindustrin är en stor del bemanningsanställda, det är nästan inte någon som anställs direkt i företaget.

Men att bemanningsbranschen är klart ungdomsdominerad kan han vittna om.

– Jag har reagerat varje gång jag träffat någon över 40 år.

Framtid
Viktor Nilsson har svårt att se sig själv som bemanningsanställd i framtiden, och sedan två månader har han påbörjat en universitets- utbildning parallellt med att jobba för bemanningsföretaget.

– Jag skulle gärna jobba i industrin om jag fick en fast anställning. Nu tänker jag skaffa mig en utbildning för att komma bort från osäkerheten, avslutar Viktor Nilsson.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 12, 2010