BEMANNINGSFÖRETAG: Makten över arbetet
Kommunisterna är på principiella grunder motståndare till bemanningsföretagen. Systemet med bemanningsföretag är till hela sin karaktär antifackligt och arbetarfientligt, och det är i det syftet de utnyttjas av arbetsgivarna i deras attacker mot arbetarklassen.
Bemanningsföretagen skapar en osäker arbetsmarknad och splittring arbetare emellan, en utveckling som bara gynnar kapitalisterna.
Bemanningsföretagens antifackliga karaktär är ingen hemlighet. Tvärtom använder dess egen branschorganisation slogans i sin marknadsföring till andra kapitalister som ”medbestämmandelagen begränsar inte din rätt att besluta” och ”du behöver inte upprätta några avtal med facket om inhyrning av personal”.
Sedan förbudet mot att hyra ut arbetskraft avskaffades i början på 1990-talet har branschen stadigt ökat. De senaste tio åren har antalet bemanningsanställda fördubblats. Särskilt under högkonjunkturen i mitten på 2000-talet ökade branschen.
*
Trots att bemanningsbranschen ännu är numerärt liten, den sysselsätter idag 1,3 procent av den svenska arbetskraften, är bemanningsföretagen en viktig murbräcka för att attackera de fackliga rättigheterna. I synnerhet den för arbetsgivarna så förhatliga Lagen om anställningsskydd.
När krisen slog till och varslen duggade tätt inom framförallt verkstadsindustrin, var de första att lämna arbetsplatserna de inhyrda arbetarna. Så kunde arbetsgivarna slippa lönekostnader under uppsägningstiden och krångliga turordningsförhandlingar med facket.
I takt med att orderingången till industrin ökat något ser vi också hur medvetet företagen sparkat arbetare i överkant. Med den medvetna taktiken att i en konjunkturuppgång kunna använda bemanningsföretag i ännu större utsträckning.
Det senaste året har vi i flera uppmärksammade fall kunnat se hur så vitt skilda löntagargrupper som piloter, klädförsäljare och lagerarbetare blivit uppsagda på grund av påstådd arbetsbrist, för att i princip dagen efter hyras in till sin före detta arbetsplats via bemanningsföretag.
Men företeelsen är inte ny. Redan 2002 kom Abu Garcia-domen i arbetsdomstolen, som dömde till arbetsgivarens fördel efter att den välkända spinnspörulletillverkaren med samma namn året innan sagt upp 18 arbetare för att sedan återanställa dem via ett bemanningsföretag.
Trots att bemanningsbranschen ännu är numerärt liten, den sysselsätter idag 1,3 procent av den svenska arbetskraften, är bemanningsföretagen en viktig murbräcka för att attackera de fackliga rättigheterna. I synnerhet den för arbetsgivarna så förhatliga Lagen om anställningsskydd.
När krisen slog till och varslen duggade tätt inom framförallt verkstadsindustrin, var de första att lämna arbetsplatserna de inhyrda arbetarna. Så kunde arbetsgivarna slippa lönekostnader under uppsägningstiden och krångliga turordningsförhandlingar med facket.
I takt med att orderingången till industrin ökat något ser vi också hur medvetet företagen sparkat arbetare i överkant. Med den medvetna taktiken att i en konjunkturuppgång kunna använda bemanningsföretag i ännu större utsträckning.
Det senaste året har vi i flera uppmärksammade fall kunnat se hur så vitt skilda löntagargrupper som piloter, klädförsäljare och lagerarbetare blivit uppsagda på grund av påstådd arbetsbrist, för att i princip dagen efter hyras in till sin före detta arbetsplats via bemanningsföretag.
Men företeelsen är inte ny. Redan 2002 kom Abu Garcia-domen i arbetsdomstolen, som dömde till arbetsgivarens fördel efter att den välkända spinnspörulletillverkaren med samma namn året innan sagt upp 18 arbetare för att sedan återanställa dem via ett bemanningsföretag.
*
Domen säger att inhyrning får ske vid tillfällig arbetstopp, inte som permanent lösning. En dom som öppnar för allehanda tolkningar, och som arbetsgivarna utnyttjar till max.
Fackföreningsrörelsen har haft svårt att förhålla sig till bemanningsföretagen. Kollektivavtal gäller för anställda i bemanningsföretag, där grundprincipen är att en uthyrd arbetare ska jobba under samma villkor som gäller inom avtalsområdet för arbetarna på den arbetsplats som hyr in den anställde. Vilket är en självklar och viktig grundprincip – lika villkor ska gälla för lika arbete.
Men samtidigt har facket genom kollektivavtalen godkänt bemanningsföretagen som företeelse.
De bemanningsanställda är mer eller mindre rättslösa på arbetsmarknaden. Att nå upp till en anständig månadsinkomst förutsätter uthyrning på heltid. Garantilönen som den anställde har när han eller hon sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa är 80 procent av genomsnittslönen de senaste tre månaderna.
Det förutsätter dessutom fast anställning i något av den rika floran av bemanningsföretag. Den som bara rings in som vikarie har inte den tryggheten.
Domen säger att inhyrning får ske vid tillfällig arbetstopp, inte som permanent lösning. En dom som öppnar för allehanda tolkningar, och som arbetsgivarna utnyttjar till max.
Fackföreningsrörelsen har haft svårt att förhålla sig till bemanningsföretagen. Kollektivavtal gäller för anställda i bemanningsföretag, där grundprincipen är att en uthyrd arbetare ska jobba under samma villkor som gäller inom avtalsområdet för arbetarna på den arbetsplats som hyr in den anställde. Vilket är en självklar och viktig grundprincip – lika villkor ska gälla för lika arbete.
Men samtidigt har facket genom kollektivavtalen godkänt bemanningsföretagen som företeelse.
De bemanningsanställda är mer eller mindre rättslösa på arbetsmarknaden. Att nå upp till en anständig månadsinkomst förutsätter uthyrning på heltid. Garantilönen som den anställde har när han eller hon sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa är 80 procent av genomsnittslönen de senaste tre månaderna.
Det förutsätter dessutom fast anställning i något av den rika floran av bemanningsföretag. Den som bara rings in som vikarie har inte den tryggheten.
*
Men framförallt präglas den bemanningsanställdes vardag av ovissheten, av vetskapen om att med kort varsel kunna bli hemskickad från arbetsplatsen, rädslan för att säga ifrån och inte bli uppringd nästa gång, att fara som en skottspole mellan arbetsplatser och att sakna den kollektiva gemenskap som en fast anställning på en och samma arbetsplats erbjuder.
Så här beskriver en av försäljarna på den ökända klädaffären Urban Outfitters i Stockholm för Dagens Nyheter hur klimatet på arbetsplatsen förändrats efter att samtliga anställda sagts upp, för att numera jobba via ett bemanningsföretag:
– Folk blir mer måna om att vara till lags. Gör du något som arbetsgivaren inte gillar kan du snabbt bli ersatt. Arbetsgivaren kan enkelt plocka in någon annan från bemanningsföretaget. Det här gör folk rädda och oroliga. Och det skapar tystnad.
I den nu pågående avtalsrörelsen är frågan om bemanningsföretagen en av huvudfrågorna. Inte minst bidrog den vilda strejken på Systembolagets lager Lagena förra sommaren till att föra upp frågan om bemanningsföretagen på dagordningen.
Dessvärre har de högljudda fackliga utspelen inte motsvarats av någon aktivitet. Facket har inte mobiliserat medlemmarna, trots att 8 av 10 LO-medlemmar anser att det är värt att gå i strejk för att förhindra att fast anställda sägs upp och ersätts av inhyrda.
Vilket resultatet i avtalsrörelsen blir återstår att se. Men det andas nederlag när IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä i Dagens Arbete säger att förbundet är berett att ”kompromissa fram en lösning som kan accepteras av båda parter”, och tillägger att ”det kräver att båda parter ser bortom maktperspektivet”.
Men framförallt präglas den bemanningsanställdes vardag av ovissheten, av vetskapen om att med kort varsel kunna bli hemskickad från arbetsplatsen, rädslan för att säga ifrån och inte bli uppringd nästa gång, att fara som en skottspole mellan arbetsplatser och att sakna den kollektiva gemenskap som en fast anställning på en och samma arbetsplats erbjuder.
Så här beskriver en av försäljarna på den ökända klädaffären Urban Outfitters i Stockholm för Dagens Nyheter hur klimatet på arbetsplatsen förändrats efter att samtliga anställda sagts upp, för att numera jobba via ett bemanningsföretag:
– Folk blir mer måna om att vara till lags. Gör du något som arbetsgivaren inte gillar kan du snabbt bli ersatt. Arbetsgivaren kan enkelt plocka in någon annan från bemanningsföretaget. Det här gör folk rädda och oroliga. Och det skapar tystnad.
I den nu pågående avtalsrörelsen är frågan om bemanningsföretagen en av huvudfrågorna. Inte minst bidrog den vilda strejken på Systembolagets lager Lagena förra sommaren till att föra upp frågan om bemanningsföretagen på dagordningen.
Dessvärre har de högljudda fackliga utspelen inte motsvarats av någon aktivitet. Facket har inte mobiliserat medlemmarna, trots att 8 av 10 LO-medlemmar anser att det är värt att gå i strejk för att förhindra att fast anställda sägs upp och ersätts av inhyrda.
Vilket resultatet i avtalsrörelsen blir återstår att se. Men det andas nederlag när IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä i Dagens Arbete säger att förbundet är berett att ”kompromissa fram en lösning som kan accepteras av båda parter”, och tillägger att ”det kräver att båda parter ser bortom maktperspektivet”.
*
Kommunistiska Partiet anser att bemanningsföretagen ska förbjudas, och tvärtemot IF Metalls avtalssekreterare menar vi att arbetarklassen måste se till maktperspektivet.
Vi menar att fasta anställningar är det som ska gälla. Det må inskränka på den för kapitalisterna heliga vinsten, men arbetarklassen tjänar på den trygghet en fast anställning innebär.
Om företagen behöver tillfällig arbets- kraft vid produktionstoppar får det regleras genom ett vikariesystem som inte gör arbetare rättslösa.
Arbetarklassen måste kraftfullt säga ifrån när arbetsgivarna använder bemanningsföretagen för att stärka sin. Precis så som Lagenaarbetarna gjorde för ett år sedan.
Det handlar om makten över arbetet.
WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 12, 2010
Kommunistiska Partiet anser att bemanningsföretagen ska förbjudas, och tvärtemot IF Metalls avtalssekreterare menar vi att arbetarklassen måste se till maktperspektivet.
Vi menar att fasta anställningar är det som ska gälla. Det må inskränka på den för kapitalisterna heliga vinsten, men arbetarklassen tjänar på den trygghet en fast anställning innebär.
Om företagen behöver tillfällig arbets- kraft vid produktionstoppar får det regleras genom ett vikariesystem som inte gör arbetare rättslösa.
Arbetarklassen måste kraftfullt säga ifrån när arbetsgivarna använder bemanningsföretagen för att stärka sin. Precis så som Lagenaarbetarna gjorde för ett år sedan.
Det handlar om makten över arbetet.
WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 12, 2010