Bakåtsträvande kvinnopolitik
• Efter det att en personaldirektör vid Jönköpings läns landsting för ett par veckor sedan gick ut med uppgifterna att anställda vid landstinget utfört en abort på en utländsk kvinna var abortfrågan ett kort tag i medias blickfång.
Ett flertal obskyra anti-abortorganisationer kravlade genast upp till
ytan efter ”avslöjandet” och beklagade sig över att läkarna hjälpt den
utländska kvinnan, och en privatperson anmälde Jönköpings läns
landsting och berörda läkare för tjänstefel.
Enligt den gällande abortlagstiftningen från 1975 har nämligen endast
kvinnor som är svenska medborgare, eller asylsökande med
uppehållstillstånd rätt till abort.
Asylsökande som uppehållit sig illegalt, utbytesstudenter och turister har inte kunnat få tillgång till laglig och säker abort.
*
Paradoxalt nog så var situationen den omvända på 60-talet. Då var det
de svenska kvinnorna som begav sig utomland för att göra abort. Främst
till Polen, där det idag råder förbud mot abort.
Efter murens fall har kvinnans rättigheter fått stå tillbaka i
östblocket, och den katolska kyrkan och dess kvinnofientliga ideologi
har fått allt större inflytande. Med bland annat abortförbudet som
följd.
Inom hela EU rör det på sig vad gäller abortfrågan. Men åt fel håll. I
och med EU-utvidgningen har länder med starka kyrkliga fästen som
Litauen, Lettland, Slovakien och Slovenien försökt få gehör för sin
bakåtsträvande kvinnopolitik.
Konservativa katolska grupper har försökt få EU-konstitutionen skriven
så att abort kan tolkas som grundlagsstridig. Parlamentets kvinno- och
jämställdhetsutskott har fått den slovakiska Anna Zaborska som
ordförande, känd abortmotståndare och avhållsamhetspropagandist, som
menar att abort och preventivmedel inte har med jämställdhet att göra
utan är ”etiska och kulturella” frågor.
Även i Portugal, på Malta och Irland är abort kriminaliserat under i
princip alla omständigheter. Välbärgade europeiska kvinnor kan dock få
abort i Storbritannien, Italien, Frankrike och Holland.
För har man pengar så begränsas man ju som bekant inte av lagar.
Och det är inte dessa välbärgade kvinnor som dör i sviterna efter livsfarliga illegala aborter.
Paradoxalt nog så var situationen den omvända på 60-talet. Då var det
de svenska kvinnorna som begav sig utomland för att göra abort. Främst
till Polen, där det idag råder förbud mot abort.
Efter murens fall har kvinnans rättigheter fått stå tillbaka i
östblocket, och den katolska kyrkan och dess kvinnofientliga ideologi
har fått allt större inflytande. Med bland annat abortförbudet som
följd.
Inom hela EU rör det på sig vad gäller abortfrågan. Men åt fel håll. I
och med EU-utvidgningen har länder med starka kyrkliga fästen som
Litauen, Lettland, Slovakien och Slovenien försökt få gehör för sin
bakåtsträvande kvinnopolitik.
Konservativa katolska grupper har försökt få EU-konstitutionen skriven
så att abort kan tolkas som grundlagsstridig. Parlamentets kvinno- och
jämställdhetsutskott har fått den slovakiska Anna Zaborska som
ordförande, känd abortmotståndare och avhållsamhetspropagandist, som
menar att abort och preventivmedel inte har med jämställdhet att göra
utan är ”etiska och kulturella” frågor.
Även i Portugal, på Malta och Irland är abort kriminaliserat under i
princip alla omständigheter. Välbärgade europeiska kvinnor kan dock få
abort i Storbritannien, Italien, Frankrike och Holland.
För har man pengar så begränsas man ju som bekant inte av lagar.
Och det är inte dessa välbärgade kvinnor som dör i sviterna efter livsfarliga illegala aborter.
*
Över hela världen dör det en kvinna ungefär var sjunde minut som en följd av osäkra och illegala aborter.
Men idag, då många utländska kvinnor har behov av att få tillgång till
säker abort i Sverige, då förvägrar vi dem den rätten. För tillgång
till fri och säker abort är just det, en fråga om kvinnans rätt till
sin egen kropp och om jämställdhet.
Sverige borde slå vakt om denna rättighet också i praktiken och erbjuda
alla kvinnor, även de utan uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap
tillgång till fri och säker abort.
KRISTIN JOHANSSON
Proletären 36, 2005
Över hela världen dör det en kvinna ungefär var sjunde minut som en följd av osäkra och illegala aborter.
Men idag, då många utländska kvinnor har behov av att få tillgång till
säker abort i Sverige, då förvägrar vi dem den rätten. För tillgång
till fri och säker abort är just det, en fråga om kvinnans rätt till
sin egen kropp och om jämställdhet.
Sverige borde slå vakt om denna rättighet också i praktiken och erbjuda
alla kvinnor, även de utan uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap
tillgång till fri och säker abort.
KRISTIN JOHANSSON
Proletären 36, 2005