Bäddar för privatiseringar

Utan tvekan har den svenska sjukvården förbättrats de senaste decennierna. Så har överlevnaden i svåra sjukdomstillstånd som hjärtinfarkt, stroke och cancer ökat markant.

Vi har en sjukvård som gör fler sjuka friska men ändå är sjukvården själv långt ifrån frisk. Sanningen är att under de två senaste decenniernas nedskärningar i offentlig sektor har sjukvården skurits ner så till den grad att patienter och personal far illa.

Men i omvalet i region Västra Götaland tävlar de etablerade partierna om att lova runt om satsningar på såväl patienter som personal. Som så ofta går Kommunisterna mot strömmen och anklagar de etablerade partierna som ansvariga för en försämrad sjukvård. Kommunistiska Partiet hävdar att nedskärningarna är en medveten politik.

Nyligen presenterade Dagens Samhälle nummer 16/2011 en enkätundersökning som visar att 3 av 4 svenska sjukhus är överbelagda dagligen eller några dagar i veckan. Uppgifterna lär vara tillförlitliga då tidningen Dagens Samhälle ges ut av Sveriges Kommuner och Landsting, som äger och driver i princip samtliga svenska sjukhus.

Överbeläggningarna leder för patienterna till långa väntetider och svåra lidanden, i värsta fall för tidig död. Nyligen gjordes en Lex Maria-anmälan från Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg som misstänker att beläggningssituationen kan ha orsakat att en patient avled i mars. För de allt färre anställda ger överbeläggningarna en många gånger olidlig arbetssituation.

Till bilden hör att Sverige, med drygt två sängplatser på sjukhus per 1000 invånare, belägger en klar bottenplats vad gäller sjukhusresurser inom den rika världen. Så har Danmark nästan tre sängplatser per 1000 invånare, det krisdrabbade Grekland nästan 4 och Tyskland nästan sex. Bäst är Österrike med drygt sex sängplatser per 1000 invånare, mer än tre gånger fler än Sverige.

Ett talande aktuellt exempel från Västra Götaland på den missriktade sparivern bland svenska politiker är nedläggningen av lasarettet i Uddevalla som självständigt akutsjukhus. I sammanslagningen med NÄL, Norra Älvsborgs lasarett, till NU-sjukvården har 111 erfarna specialistläkare lämnat den nya organisationen. 11 läkare har nyanställts och resterande 100 tjänster ska nu upprätthållas med privata hyrläkare. Men det handlar om långt från 100 inhyrda och till en kostnadsökning på 35 miljoner kronor.

Så blir politikernas satsning på sammanslagning av två sjukhus, vilket de påstod skulle förbilliga och förbättra sjukvården, istället för medborgarna en sämre vård till högre kostnader. Förluster som i regionens ekonomi döljs genom att Västra Götalandsregionen förra året gav ett överraskande överskott på 205 miljoner kronor. Resultatet beror främst på högre skatteintäkter än planerat på grund av högkonjunkturen.

Men framtiden ser inte lika ljus ut. I år sänker finansminister Anders Borg enligt vårpropositionen statsbidragen till kommuner och landsting med åtta miljarder kronor. Nästa år med ytterligare tre miljarder. Det motsvarar 25000 jobb i vård och omsorg.

Enligt regeringens prognoser ska Sveriges BNP som helhet öka med 20 procent åren 2010-2015 medan offentlig konsumtion, inklusive skola vård och omsorg, ökar med ynka två procent. Samtidigt räknar högerregeringen med att trots skattesänkningar finns fram till 2015 ett överskott på 200 miljarder kronor i statskassan.

Men högern tänker för död och pina inte använda dessa pengar till satsningar på vården. Istället vill Anders Borg helt i onödan betala av på den historiskt låga statsskulden. Så blir Moderaternas löften i omvalet i Västra Götaland om satsningar på vården till rena falsarier. Det finns pengar, men de kommer inte att användas i välfärden.

– Politikerna blir tvungna att släppa in flera enskilt drivna sjukhus, säger Håkan Tenelius, näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna när Dagens Samhälle frågar vad som måste göras för att förbättra de kroniska överbeläggningarna på sjukhusen.

– Mer statsbidrag är ingen lösning, säger socialminister Göran Hägglund följd-riktigt på samma fråga.
Tro inte att syftet med den förda politiken är att försämra all sjukvård. Det handlar om ett mycket målmedvetet bäddande för mer privat sjukvård. Den allt rikare borgklassen och övre medelklassen vill ha en sjukvård som till stora delar betalas av privata sjukförsäkringar. Det ger lyxvård för de rika medan vanligt folk får hålla tillgodo med vårdköer och fortsatta nedskärningar i vården.

Utvecklingen mot mer privat vård är tydlig. Siffror från Riksdagens utredningstjänst visar att åren 2003-2008 minskade antalet anställda i offentlig driven vård och omsorg med 11648 personer medan de privatanställda ökade med 12538. Räkna med om att inget görs kommer privatiseringen av vården att snabbas på de närmaste åren.

En tydlig indikation är Wallenbergägda Investors köp av privata vårdjätten Aleris. Av de fem största vårdbolagen i Sverige har alla ägts av kortsiktigt satsande riskkapitalbolag. Nu sker alltså en förändring:

– Vi stannar länge inom de företag som vi satsar på säger, Lennart Johansson, ansvarig för Investors operativa investeringar.

– Det är en marknad som inte försvinner.

Den svenska sjukvården styrs av politiker som valts i allmänna val och vården betalas huvudsakligen av skattepengar. En huvudsaklig finansiering med skattepengar gäller också för överskådlig tid alla privata vårdföretag.

Trots kraftigt ökande klyftor i samhället är klassegregeringen ännu inte så stor för rent privata vårdbolag. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med pengar i vårdförsäkringar för sådana satsningar. Men inriktningen är tydlig.

I omvalet till regionfullmäktige kräver Kommunisterna stopp för alla nedläggningar och istället kraftiga satsningar på att återöppna stängda vårdavdelningar på Sahlgrenska sjukhuset och övriga sjukhus i regionen. Vi gör det framför allt i humanismens och klasrättvisans namn. Men också för att nedskärningar bäddar för privatsjukvård och en allt mer segregerad sjukvård.

Sjukvården berör i princip alla medborgare, från vaggan till graven. Då ska den också vara tillgänglig efter behov, lika för alla oavsett klasstillhörighet.