Tunnelskandalen: Ta strid mot EU och lönedumpning!
"På första maj försvarar vi vår rätt till kollektivavtal.
Vi vill ha ordning på arbetsmarknaden." I talarstolen
första maj i Västervik var Byggnads ordförande Hans Tilly
tydlig och faktiskt ännu tydligare i sin personliga kolumn i
Byggnadsarbetarens majnummer:
”I samband med att vi gick med i EU var alla politiska partier eniga om
den svenska modellen när det gäller kollektivavtal. Det är en svenska
angelägenhet som inget annat land efteråt ska försöka reglera åt oss.”
Detta sagt efter Arbetsdomstolens beslut att fråga domarkollegorna i
EU-domstolen till råds om lagligheten i Byggnads blockad i samband med
konflikten i vintras med det lettiska företaget vid skolbygget i
Vaxholm.
Vi kommunister är de första att stryka under vikten av att försvara
principen om kollektivavtal, att organiserade arbetare med strejken som
yttersta vapen gemensamt sluter avtal med arbetsgivaren, utan
inblandning av den kapitalistiska statsapparaten och dess domstolar.
(Därmed inte sagt att vi försvarar innehållet i dagens avtal som skrivs
på av fackliga ombudsmän över huvudet på berörda arbetare.) Men sedan
Sveriges EU-inträde 1995 och alldeles särskilt sedan EU:s utvidgning 1
maj förra året med tio östeuropeiska låglöneländer, har värdet av
kollektivavtalen satts i blixtbelysning.
*
Inför EU:s utvidgning drev Kommunistiska Partiet och denna tidning en
intensiv kampanj för svenska undantagsregler från den av EU givna
arbetsgivarrätten att fritt importera billig arbetskraft. Ett
självklart arbetarkrav för de flesta vanliga löntagare som inser att
EU:s liberala princip om fri rörlighet för arbetskraft och kapital
syftar till social dumpning, utgör ett akut hot mot jobb, löner och
levnadsstandard för alla svenska arbetare och tjänstemän. Mer än så är,
som vi kommunister alltid framhållit, själva huvudsyftet med det
kapitalistiska EU-projektet att pressa tillbaka arbetarklassen på
uppdrag av de stormrika monopolen och dess aktieägare.
Inte konstigt ändå att Byggnads Hans Tilly gick till kollektivavtalens
försvar på årets 1 maj, på dagen ett år efter EU-utvidgningen. Men
desto konstigare att han inte med ett ord berörde frågan om
övergångsregler…eller rättare sagt inte alls konstigt. För den sorgliga
sanningen är ju att hela den sossestyrda LO-ledningen med företrädare
som Wanja Lundby-Wedin och Hans Tilly varit och är svurna motståndare
mot övergångsregler. I gott sällskap med föregivna arbetarföreträdare
som Lars Ohly och hans vänsterparti och med Göran Persson och hans
arbetsmarknadsminister Hans Karlsson som ändå ibland säger sig sakna
övergångsregler.
Men det gör inte LO. Efter ett år då rapporterna om import av billig
arbetskraft duggat tätt från arbetsplatser över hela landet dristade
sig TT att fråga LO:s avtalssekreterare Erland Olausson om inte
erfarenheterna ändrat LO:s inställning till övergångsregler:
– Tvärtom, vi är mer övertygade om att vi valt rätt. Men det bygger på
att vi får ha våra regler på arbetsmarknaden intakta. Övergångsregler
är helt verkningslösa på arbetsmarknaden…
*
Men hur verkningsfulla är kollektivavtalen, Las-reglerna, Mbl-avtalen,
det fackliga medlemskapet, för de svenska tunnelarbetarna i Göteborg
och Malmö? På vad sätt har tunnelarbetarna nytta av de faktum att
tunnelbyggena ytters drivs av statliga Vägverket och att det betalas av
svenska arbetares skattpengar? Vidstående reportage klär fullständigt
av alla som hävdar svenska regler, samhälleligt byggande, lagar och
avtal som lösningen på frågan om den av EU påbjudna
arbetskraftsimporten.
Tunnelsskandalerna i Göteborg och Malmö är en allvarsam väckarklocka.
Här tydliggörs kraftlösheten i de legala fackliga arbetsmetoderna.
Men hur verkningsfulla är kollektivavtalen, Las-reglerna, Mbl-avtalen,
det fackliga medlemskapet, för de svenska tunnelarbetarna i Göteborg
och Malmö? På vad sätt har tunnelarbetarna nytta av de faktum att
tunnelbyggena ytters drivs av statliga Vägverket och att det betalas av
svenska arbetares skattpengar? Vidstående reportage klär fullständigt
av alla som hävdar svenska regler, samhälleligt byggande, lagar och
avtal som lösningen på frågan om den av EU påbjudna
arbetskraftsimporten.
Tunnelsskandalerna i Göteborg och Malmö är en allvarsam väckarklocka.
Här tydliggörs kraftlösheten i de legala fackliga arbetsmetoderna.
*
För i handling står Tilly och övriga föregivna arbetarföreträdare i
Byggnads, LO, socialdemokraterna och vänsterpartiet på EU:s sida mot
arbetarnas intressen av övergångsregler. Må så vara att de av EU
godkända övergångsreglerna, som under några år skulle kunna begränsa
skadeverkningarna av kapitalisternas rätt att fritt importera
arbetskraft inte är den slutgiltiga lösningen på problemet. Men visst
vore införandet av sådana regler ett bakslag för lönenedpressande
arbetsgivare. Visst hade tunnelarbetarna haft gott av sådana regler och
omvänt hade de minskat kapitalisternas profiter.
Inte tu tal om att övergångsregler behövs, och lika klart är att de
måste permanentas. För det blir allt mer uppenbart att svenska
kollektivavtal bara kan fungera i ett fritt land, där svenska lagar och
regler inte kan sättas ur spel av byråkrater och domare i Bryssel,
Luxemburg eller Strassbourg.
Detta kan göras, men bara i strid mot EU. En sådan strid förutsätter
ett brett folkligt deltagande, förutsätter att arbetarklassen börjar
resa krav ute på arbetsplatserna. För ett är säkert, de fackliga
byråkraterna, sosse- och vänsterpolitikerna kommer aldrig att i längden
kunna försvara kollektivavatal och arbetarrätt.
LARS ROTHELIUS
Proletären 33, 2005
För i handling står Tilly och övriga föregivna arbetarföreträdare i
Byggnads, LO, socialdemokraterna och vänsterpartiet på EU:s sida mot
arbetarnas intressen av övergångsregler. Må så vara att de av EU
godkända övergångsreglerna, som under några år skulle kunna begränsa
skadeverkningarna av kapitalisternas rätt att fritt importera
arbetskraft inte är den slutgiltiga lösningen på problemet. Men visst
vore införandet av sådana regler ett bakslag för lönenedpressande
arbetsgivare. Visst hade tunnelarbetarna haft gott av sådana regler och
omvänt hade de minskat kapitalisternas profiter.
Inte tu tal om att övergångsregler behövs, och lika klart är att de
måste permanentas. För det blir allt mer uppenbart att svenska
kollektivavtal bara kan fungera i ett fritt land, där svenska lagar och
regler inte kan sättas ur spel av byråkrater och domare i Bryssel,
Luxemburg eller Strassbourg.
Detta kan göras, men bara i strid mot EU. En sådan strid förutsätter
ett brett folkligt deltagande, förutsätter att arbetarklassen börjar
resa krav ute på arbetsplatserna. För ett är säkert, de fackliga
byråkraterna, sosse- och vänsterpolitikerna kommer aldrig att i längden
kunna försvara kollektivavatal och arbetarrätt.
LARS ROTHELIUS
Proletären 33, 2005