Tjänstedirektivet lever

Men tjänstedirektivet röstades igenom, om än förutan den av monopolkapitalet eftersträvade ursprungslandsprincipen.

Demonstranterna krävde stopp för lönedumpning och slopande av ursprungslandsprincipen i tjänstedirektivet, som innebär att exempelvis polska städare, lantarbetare, murare, som hyrs ut till Sverige ska jobba under polska avtal och polsk arbetsrätt i vårt land. LO-tidningen 6/06 rapporterar att arbetare från alla EU-länder deltog i demonstrationen: ”Även tjeckiska, polska, slovenska fack protesterade mot att lönerna skulle anpassas neråt. ’I Polen har vi samma problem med lågavlönade ukrainare’, sa medlemmar i Solidaritet”.

30 svenskar
Bland de demonstrerande utanför parlamentsbyggnaden, 30000-50000 deltog enligt LO-tidningen, fanns 30 svenskar, de flesta med fackliga uppdrag. Några av dessa hade som Sekos förbundsordförande Janne Rudén rest ner från Sverige men merparten av den ynka lilla svenska gruppen bestod av deltagare i en EU-studiegrupp från IF Metall som för dagen rest ner från Bryssel.

Svenskarna gick i fronten av demonstrationståget och de bar plakat med den talande parollen ”Rösta rätt”. En signal till EU-parlamentet att köpa den kompromiss där ursprungslandsprincipen tagits bort, som sossar och konservativa enats om dagarna före omröstningen. Men plakaten ska också ses som ett kvitto på svenska LO:s svek i frågan om tjänstedirektivet, att inte agera för att stoppa denna nya EU-grundlag.

Bestämt nej
Kommunistiska Partiet har från första stund sagt bestämt nej till tjänstedirektivet och hävdat vikten av ett enigt och bestämt agerande från fackföreningsrörelsen, ytterst med strejken som vapen, som vägen att stoppa hotande lönedumpning. Hamnarbetarnas lyckade kamp mot EU:s hamndirektiv är ett skolexempel på hur EU-lagar kan stoppas.
Men tack vare den svenska och europeiska fackföreningsrörelsens svek och genom kompromissen mellan socialdemokraterna och de konservativa antogs tjänstedirektivet av EU-parlamentet med siffrorna 394 för, 215 mot och 33 nedlagda.

– Nu har ursprungslandsprincipen fallit men den har ersatts med frihet att tillhandahålla tjänster. Det är en klar förbättring för arbetsrätt och kollektivavtal. Men ännu återstår att se den juridiska tolkningen av vilka krav i Sverige som kan ses som hinder för fri rörlighet för tjänster, säger Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker (v). Som mångårig förgrundsgestalt i Folkrörelsen Nej till EU är hon bestämd motståndare till att flytta makt från Sverige till EU.

– Vi tolkar det som att besluten flyttas från politiker till domstolar, ytterst till EU:s domstol. Därför beklagar jag att parlamentet inte helt avvisade tjänstedirektivet.

Mer högerpolitik
Orsaken till LO:s ja till tjänstedirektivet är den klassiskt socialdemokratiska: Det som är bra för företagen är bra för folket. Eller som näringsminister Tomas Östros uttryckte det i Svenska Dagbladet 6/10 2005: ”Vi vill med hjälp av tjänstedirektivet komma åt de andra EU-ländernas marknader för svenska tjänster”.

Tjänstdirektivet lever. Det överlevde EU-parlamentet och därför jublade sossar som EU-parlamentarikern Jan Andersson (s) ikapp med John Monks, Europafackets generalsekreterare.

Men erfarenheten säger att varje nytt EU-direktiv innebär mer avreglering, mer högerpolitik och att makt över lagar och regler förs bort från Sverige till Bryssel. Det insåg hamnarbetarna och deras fackföreningar som tog kamp och stoppade EU:s hamndirektiv genom sitt tydliga nej. Med samma enighet från LO och Europafacket hade möjligheten funnits att stoppa hela tjänstedirektivet. För detta talar den stora uppslutningen i demonstrationen i Strasbourg.

Liberalt direktiv
Nu mals istället tjänstedirektivet ännu en tid i de byråkratiska EU-kvarnarna. Först går det tillbaka till EU-kommissionen som har rätt att göra de ändringar den vill. Vet att kommissionen kämpar för ett så liberalt direktiv som möjligt. Det är inte omöjligt att ursprungslandsprincipen återkommer i någon form.

Kommissionens nya förslag går sedan till ministerrådet för beslut med enkel majoritet. Är direktivet då ändrat jämfört med EU-parlamentets beslut går det tillbaka till parlamentet för ny omröstning. Om parlamentet och ministerrådet till sist inte kommer överens så faller direktivet. Men grundtipset är att det antas i någon form, vilket ytterligare stärker kapitalets makt på de arbetandes bekostnad.

Nu jublar socialdemokraterna, men frågan är om jublet inte fastnar i halsen på facksossarna innan tjänstedirektivet är färdigbehandlat.

LARS ROTHELIUS
Proletären 8, 2006