Strejk gav resultat

På inrikesterminalen på Arlanda flygplats möter vi Kenneth Grampe över en kopp kaffe. Han är lokal ombudsman på Transports avdelning 46. Utanför de jättelika glasfönstren står flygmaskin efter flygmaskin uppställda. De flyger – trots allt.

– Vi har satt oss i respekt hos arbetsköparna, förklarar han. Så är det alla gånger! Utan strejk, övertidsblockad och varsel hade vi inte fått igenom enda dugg. Nu har vi visat att vi är en kraft att räkna med.

Ändå blev det ingen storstrejk bland landets flygtekniker. Lagom till midnatt torsdag 14 oktober skrev parterna på ett nytt avtal. Transport och Flygteknikerföreningen (SFF) ställde därmed in både pågående och varslade stridsåtgärder.

– Utifrån förutsättningarna är flygteknikerna hyfsat nöjda, fortsätter Kenneth Grampe. Vi har skrivit på ett kort avtal som går ut i juni nästa år. Då får vi ta nya tag. Transport och Flygteknikerföreningen har uppträtt på gemensam front.

De senaste två veckorna har flygteknikerna genomfört en kortare begränsad strejk och en allmän övertidsblockad. Inför ett stundande avgörande hade de varslat om en total arbetsnedläggelse. Till slut mjuknade Flygarbetsgivarna.

– Vi lyckades få in skrivningar som säkrar de lokala avtalen, säger Kenneth Grampe. Det är viktigt eftersom den lokala lönekampen är helt avgörande om man ska komma någon vart. Vi fick också med vilka som exakt ska räknas som flygtekniker och därmed omfattas av avtalet.

Innan Transports ordförande Lars Lindgren skrev på avtalet diskuterades det på fackmöten. På Arlanda deltog ett hundtal flygtekniker, på Landvetter ett trettiotal. Här fick medlemmarna möjlighet att säga sitt. De flesta var eniga om att reallönerna måste garanteras.

– Det finns ingen anledning att acceptera Metalls avtal som nått slags märke, argumenterar Kenneth Grampe. Det är vi själva som sätter nivån i våra förhandlingar. Ordentliga lönelyft är bra för ekonomin eftersom det ökar på efterfrågan.

Hur gick det? Det nya avtalet löper på ett år med start 1 juli i år. Från och med 14 oktober får flygteknikerna ett lönepåslag på en procent. Metallavtalet motsvarar 0,9 procent omräknat för samma period. En retroaktiv engångssumma på 1300 kronor täcker tiden från 1 juli.

– Medlingsinstitutet med Jan Sjölin i spetsen ger jag inte mycket för, poängterar Kenneth Grampe. De företräder ju arbetsköparna. Det var först sedan de slängts ut som det överhuvudtaget blev ett avtal. Nu överskred vi Metallavtalet med 0,1 procent.

I slutet av månaden börjar förhandlingarna för flera andra av Transports personalgrupper på Arlanda. Hit hör till exempel lastare, mekaniker och cargopersonal. Kenneth Grampe hänvisar till Stockholms sopgubbar som varit ute i flera framgångsrika strider det senaste året.
– Det snackas mycket om sopgubbarna här ute, avslutar han. De har inspirerat och visat vägen. Folk är stridslystna och jag tror att det kan bli en het höst. Till sommaren är det flygteknikernas tur igen.

Vi hinner knappt tala till punkt innan ett flygplan mullrande lyfter mot skyn. Det är helt klart – lönerna måste upp.

Johan Wiman
Proletären nr 42, 2010