Hoppa till huvudinnehåll
Av

Skarp kritik mot hamnbolag

Läget verkar låst i konflikten i Göteborgs hamn. Fackföreningarna är rejält trötta på en hamnledning som under fjolåret kraftigt försämrat arbetsvillkoren och som fortsatt vill tvinga hamnarbetarna att jobba snart sagt varje storhelg.



I ett långt, mycket skarpt brev beskrivs ”förhandlingsklimatet som ytterst hierarkiskt”. Avtalsdelegerade för de två fackföreningarna Hamn avd 4 och Transport avd 2 ger en frän kritik av en motpart som visat en nära nog total ovilja att lösa problemen i hamnen.

Brevet som Proletären tagit del av är daterat 20 december 2007 och ställt till det kommunalt ägda Göteborgs Hamn AB. Enligt uppgift kommer brevet att diskuteras på hamnbolagets styrelsesammanträde onsdag 9 januari.

I brevet behandlas konflikten utförligt. I en bilaga listas tio försämringar som hamnen genomdrivit utan fackföreningarnas samtycke. Fackföreningarna beskriver hur de gång på gång förgäves kommit med förslag på avtalslösningar.

I dagsläget är alla lokala avtal uppsagda. Istället gäller Riksavtalet, vilket innebär att hamnledningen i princip måste förhandla om all begärd övertid. En omöjlig situation för en modern hamn där smidig godshantering är A och O.

Situationen inte löst
Vi ringer Peter Annerback, ordförande i hamn avd 4 för en kommentar:
– Alla kunder som läst Göteborgs-Postens intervju 19 december med Peter Svanberg har uppfattat att situationen är löst, säger Peter Annerback. Men det är inte sant.

I GP påstår hamnbolagets förhandlingschef Svanberg att ”den gamla Göteborgsbilagan, där all övertid byggde på frivillighet, är inte anpassad till dagens verklighet”. Vidare säger han att ”Riksavtalet ger oss även möjlighet att kunna beordra övertid, om det inte går att lösa med frivillighet”.

Men Riksavtalet innebär att bara 15 av 18 helgdagar mot tidigare 18 av 18 kan ingå i en överenskommelse om schemalagd arbetstid. Lägg därtill det faktum att Göteborgsbilagan, det sedan 1983 hyfsat välfungerande lokalavtal som reglerat schemalagd arbetstid, sagts upp av avtalsslutande Transport i samförstånd med Hamn, inte av arbetsgivaren. Arbetarsidan ser alltså inte förlusten av Göteborgsbilagan som det avgörande problemet.

Riksavtalet
Nu gäller Riksavtalet som ursprungligen skrevs 1974. Ett avtal som går ut 31 mars och fackföreningarna i Göteborg tänker inte skriva på några nya lokalavtal förrän ett nytt Riksavtal är klart.

• Kan ni jobba efter Riksavtalet
– Det är inga problem för oss, säger Peter Annerback.

• Går det att driva hamnen på detta sätt?
– Nej, Peter Svanberg har bara förvärrat den besvärliga situationen.

• Ni förhandlar alltså inte längre?
– Nej.

• Vad säger medlemmarna om detta?
– Det har gått så långt att det inte längre är möjligt att ens gå tillbaka till de gamla övertidsreglerna. För att vi ska kunna gå vidare är det viktigare med förändringar i hamnledningen.

• Är ni överens med Transport om detta?
– Ja, säger Peter Annerback avslutningsvis. Hamnen måste först förändra sin avtalsdelegation, sedan kan vi börja förhandla.

Förhandlingsvilja
Att det hos fackföreningarna finns såväl en omsorg om hamnen, att den egna arbetsplatsen ska fungera, som en förhandlingsvilja, det framgår mycket klart i det gemensamma brevet.

”I och med att Göteborgsbilagan slutar gälla står vi inför det faktum att allt som reglerar verksamheten och får den att fungera lokalt försvinner. /…/ Därför kommer detta att ställa till med rejäla bekymmer.”

”Redan efter några få möten insåg vi att något egentligt förhandlingsutrymme inte existerade, men vi har ändå hela tiden försökt att upprätthålla en dialog och komma med kreativa lösningar som tillfredställer kundernas alla krav på tillförlitlighet och tillgänglighet.”

Sedan beskriver de fackliga förhandlarna hur de under hösten försökt förmå hamnens förhandlingsdelegerade, AG-delegationen, att dra tillbaka de försämringar för arbetarna som ensidigt genomförts framförallt gällande övertid och matsalar.

Men i brevet framgår hur motpartens förhandlare istället gjort tvärtom och genomfört ytterligare försämringar. ”Droppen var nog när förbunden uppmanades att inte yppa att vi kört fast, utan hålla god min inför ägare, bolagsstyrelse och medlemmar under jul och nyårsuppehållet. Detta så att det skulle tolkas som att allt var frid och fröjd och förhandlingar fortfarande pågick.”

Då gick Hamn-4:ans och Transports förhandlingsdelegation ut med ett gemensamt flygblad där medlemmarna informerades om förhandlingsläget.

Akut läge
Slutligen konstaterar fackföreningarna i brevet att läget är akut då hamnen tvingas bedriva verksamhet under ett avtal som inte är anpassat för Göteborgs hamn. Inte heller är något nytt lokalavtal aktuellt då Transportarbetarförbundet nu går in i förhandlingar om ett nytt riksavtal.

”Vi tror att man kan lösa situationen tillfälligt, men det blir inte lätt och det går absolut inte utan medlemmarnas medverkan”, skriver fackens förhandlingsdelegation avslutningsvis och lägger i fyra punkter fram hur en sådan lösning ska se ut:

• Arbetsgivaren måste se över sin delegation. Det finns inget förtroende kvar för den nuvarande delegationen.
• Skapa balans. Ge tillbaks det som tagits och börja om på nytt (se bilaga).
• Skapa en modern hamn genom överenskommelse. Vi har haft ett av världens mest kundanpassade avtal. Genomför inga förändringar vi inte är överens om.
• Är man överens så fungerar allt, är man ovän fungerar inget. Hamnarbetarna är stolta över sin hamn, låt inte några få förstöra för så många.

Stor enighet
Tilläggas bör att enigheten inom hamnarbetarkåren är större än på mycket, mycket länge. Så har hamnledningens rigida arbetsköparfasoner fått det goda med sig att de båda fackföreningarna genomfört ett antal gemensamma fackmöten. Senast på luciadagen 13 december då det mest välbesökta mötet hittills med handuppräckning röstade unisont nej till AG-delegationens förslag till avtal om arbete på röda dagar.

LARS ROTHELIUS
Proletären 1-2, 2008


•  Proletären har förgäves sökt Patrik Östbjerg, ordförande i Transport avd 2.


Hamnfackens lista på hamnbolagets försämringar
• Nattmackan – Avtalet sades upp ensidigt av AG utan förhandling.
• Övertidsmaten – Avtalet sades upp ensidigt av AG utan förhandling.
• Företagshälsovård – Mottagningen flyttades och möjligheten till viss primärvård försvann.
• Bojen – Organisationen för drogberoende ersattes av frivilligorganisationer.
• Uppsättningsregler för frivillig övertid – Förändrades trots kompakt motstånd.
• Listrullning – Arbetsrotationen förändrades trots kompakt motstånd
• Transporttjänsten – Fysiskt lättare arbeten togs bort och lades ut på entreprenad.
• Generell reducering av arbetstiden vid övertidsarbete – Förändrades utan förhandling.
• Öppettider i matsalarna – Förändrades trots kompakt motstånd.
• Begränsad möjlighet till kompensationsledighet för facklig tid – Pengar ger inte återhämtning.