Menlöst möte på Saab

Publicerad 19 oktober 2004

Sällan har svensk fackföreningsrörelse så öppet visat sitt kryperi för
arbetsgivarna som vid gårdagens manifestation på Saab i Trollhättan
under den europeiska aktionsdagen mot General Motors avskedande av
12.000 anställda.

I tyska Bochum vild strejk på Opels fabrik och i staden gick folk man
ur huse för jobben. Gatorna fylldes av 30.000 invånare som kräver Inga
avskedanden.

I svenska Trollhättan stängde företaget linan för möte på betald
arbetstid. Metallklubbens vice Chresten Nielsen höll i mötet och läste
upp ett upprop med de i sammanhanget minst sagt företagsvänliga kraven:

• Inga företagsnedläggelser

• Inga uppsägningar utan förhandling

• En offensiv marknadsföring av de euroepiska varumärken som ska utvecklas och genomföras av en kvalificerad ledning

• En framtida strategi för Opels, Vauxhalls och Saabs varumärken

• Inga kränkningar av kollektivavtal

- Mötet var rent pinsamt. Det framkom inget nytt, vi fick bara en
upprepning av vad som redan sagts, säger montören Kjell
Sätterman.Arbetskamraten Lars Larsson tillägger:

- Facket hade ingenting att komma med. Hur kunde de hålla ett möte och inte med ett ord nämna strejken i Tyskland.

- Jag var uppe på klubben före mötet med ett förslag till stöduttalande
för arbetarna i Bochum. Det minsta vi kan göra är att fyra tusen
Saabanställda visar vår solidaritet med kamraterna på Opel. Men det
blev blankt nej, berättar Kjell Sätterman. Båda är överens om att
förtroende för GM är noll och för facket ungefär detsamma.

Känslan på hemväg från mötet i Trollhättan är närmast surrealistisk.
Inte på något sätt kan de Saab-anställdas positioner ha flyttats fram
vad gäller kamp mot GM-kapitalisternas attacker mot jobben. Varför
hölls då denna menlösa föreställning?

Förklaringen?
Enda möjliga förklaring är att organisatörerna av mötet, de samverkande
facken Metall, Sif, CF och Ledarna, aldrig haft för avsikt att stärka
den kampen. Att arbetarna och tjänstemännen ofrivilligt användes som
brickor i ett elakt spel där fackföreningarna spelar under täcket med
ledningen på GM och Saab, där fackets svek ska döljas, fackets medvetna
agerande för att stoppa allt vad kamp heter. Många fakta talar för
detta.

• De uddlösa, rent meningslösa kraven.

• Det faktum att det som är en strejk i övriga Europa, i Trollhättan
förvandlas till ett harmlöst, i avtal reglerat, informationsmöte på
betald arbetstid.

• Valet av mötesplats utomhus i småregn, just innanför
fabriksstängslet, i syfte att via press, radio och TV kabla ut den
falska bilden av kamp. Utan möjlighet att seriöst dryfta en aktionsplan
mot GM.

• Det faktum att inga arbetare tilläts tala på mötet. Vad med ett
kampmöte om de som vill kamp, de som drabbas av uppsägningar, inte får
ta ordet. Men sådan är medlemsdemokratin i svenska fackföreningar.

• Det faktum att mötesledaren, metallklubbens vice ordförande Chresten
Nielsen, i Dagens Industri (se ledarsidan) uttalat att mötets syfte var
att stävja eventuella vilda strejker.

Spel för galleriet

• Inte med ett enda ord nämndes den pågående totala strejken vid Opels
fabrik i Bochum. Inte heller demonstrationerna i staden. Istället
vägrade metallklubben att läsa upp ett förslag till stöduttalande för
de strejkande.

• En täckt lastbil (betald av företaget?) användes som scen. Här fanns
en, säger en, affisch upptejpad. Chresten Nielsen hade den goda smaken
att tala om att det var en affisch producerad av facket på Opel med de
hedersamma kraven: Nej till nedläggning i Trollhättan och Rüsslsheim.

Så blev hela tillställningen blev ett spel för gallerierna. Varför
trycker inte facket i Trollhättan egna affischer som uppmanar till
kamp, eller åtminstone beställer en packe från Tyskland som kan
inspirera till efterföljd. Varför ordnas inte en demonstration i
centrala Trollhättan? Varför får inte de träda fram vars jobb hotas?
Varför får inte Metalls medlemmar samlas till möte och på allvar dryfta
hur de vill föra kampen för jobben?

Fackklubbarnas ledning är svaret skyldig. Men ett vet vi. Det är endast
GM:s ägare som vinner på Metalls och de övriga fackens svekfulla spel.

Lars Rothelius
Proletären 43, 2004