Lastare kräver stridsåtgärder

Transports avtalsförhandlingar för över 1.000 lastare och mekaniker på Sveriges flygplatser har strandat. Medlemmarna vill att förbundet varslar om stridsåtgärder, men även inom förhandlingsdelegationen misstänker man att förbundsordförande Per Winberg redan lovat SAS arbetsfred.

Förbundets interna diskussioner mellan arbetarnas förhandlingsdelegation och de tre centrala förhandlarna var bitvis hårda under förra veckans förhandlingar. Innan strandningen natten mot förra onsdagen körde delegationen en gång till och med ut Per Winberg och de andra två från förbundet.

Christer Ahl, vice klubbordförande för lastarna i SAS-ägda SGS på Arlanda, är med i förhandlingsdelegationen. Han undrar varför förbundet inte nu varslar om stridsåtgärder.

– När vi förhandlat fyra gånger tycker jag det är konstigt att Per Winberg säger att han måste gå till förbundsstyrelsen. Han måste ju ha mandat.

Strejkrädd?
I augusti sade Per Winberg att han inte kunde varsla på grund av Transports kongress, säger Christer Ahl. Då hette det att han ”måste vara tillgänglig för medlarna”.

– Nu heter det från honom att vi inte kan varsla ty jag åker till Irland.

Christer Ahl har fått en känsla av att ordföranden inte vill varsla om konflikt.

– Man kan undra om han inte haft samtal med SAS och lovat att det inte ska bli strejk, spekulerar han.

Något lätt arbete kan inte denna delegation ha haft.

– Vi fick aldrig riktigt reda på vårt eget bud, berättar Christer Ahl. Per Winberg sade att vi var oeniga i förhandlingsdelegationen.
Men särskilt oenig verkar den inte att ha varit. Arbetsköparnas bud förkastades enhälligt av delegationen och även senare har den signalerat enighet.

Utgår från varsel
Avdelning 46 i Transport organiserar alla förbundets medlemmar på flygplatser. Dess ordförande Bo Nilsson skrev efter strandningen till medlemmarna ”Ingen överenskommelse kommer att undertecknas om inte alla i avtalsdelegationen är överens.”

Även Bo Nilsson vill att förbundet förbereder stridsåtgärder. Han avslutar sin information till medlemmarna med ”Jag utgår från att vi från Transport formulerar ett varsel”.

LASSE SIMMONS
Proletären 41, 2007


"Det handlar om mänsklig värdighet"
Hos flygplanslastarna på svenska flygplatser finns ett stort och växande missnöje. Grytan är nära att koka över, som den korta arbetsnedläggelsen på Arlanda och Skavsta förra söndagen visade.

Resultatet av de avtalsförhandlingar som strandade förra veckan kan avgöra vad som kommer att hända.

Anders Jansson är Transports klubbordförande för de cirka 100 fackligt anslutna lastarna i bolaget Nordic Aero på Arlanda. Han förklarar att det finns ett växande missnöje inom hela branschen och på Arlanda finns flest problem.

Sätta ner foten
– Våra gubbar är på hugget nu. Mycket handlar om mänsklig värdighet, de vill sätta ner foten. Ett dåligt avtal kommer att leda till fler protester.
Men att arbetarna bemöts så att yrkesstoltheten kan försvinna och att klimatet gentemot cheferna har försämrats är inte de enda skälen till missnöje.

– De senaste fem, sex åren har vi bara sett försämringar. Bemanningen räcker inte nu på grund av ökad trafik, säger Anders Jansson.

En lastare gör mycket mer än lastar flygplan, under nattskiften tvättas planen och då skall avisning göras vintertid.

– Nu har nattskiften en fruktansvärd arbetsbelastning. Och de som jobbar natt kan även kommenderas till rampen eller till bagagesorteringen.

Försämringar
Det finns fler försämringar för lastarna. Tidigare kunde de själva styra över den tidsbank som helgkompensationer gav. Nu är dessa 90-100 arbetstimmar inlagda i arbetsscheman och disponeras därmed av arbetsköparen.

– Vi har dåliga arbetsscheman med en blandning mellan korta och långa arbetspass. Det kan bli 90 timmars arbete på en vecka, säger Anders Jansson.

Och någon hög lön har inte lastarna. Grundlönen är 18.018 kronor, sedan ger skifttillägg högst 2.100 kronor till plus att en del kompetenspengar finns.

Bra sammarbete
I Danmark tjänar lastarna 33.000 danska kronor i månaden. Där har man flera gånger gått ut i vilda aktioner och lönerna visar att det inte varit förgäves.

Nordic Aero-klubbens medlemmar är taggade nu, som Anders Jansson säger, men som överallt är det svårare att få med deltidsanställda i fackliga stridsaktioner. Dessutom tillkommer alltid 20-80 säsongsanställda som arbetar med avisning under vintrarna.

En viktig positiv sak på Arlanda är det goda samarbetet med lastarna i bolaget SGS, som ägs av SAS.

– Vi och SGS-klubben fungerar jättebra tillsammans, säger Anders Jansson. Klubbarna jobbar nära varandra, vi har samma problem fast de kanske har det lite värre på grund av SAS.

”Det kokar”
Christer Ahl är vice ordförande i Transports mycket större fackklubb på SGS.

– Det kokar som fan bland medlemmarna fast de också är rädda, berättar han. Innan var vi den mest stridsvilliga klubben men min företrädare fick sparken, även om han formellt sade upp sig.

Hur mycket stridsvilja lastarna på Arlanda nu kommer att behöva visa beror på avtalsförhandlingarna.

– Bollen ligger nu hos förbundsstyrelsen, säger Anders Jansson. Jag utgår ifrån att varsel kommer. Jag kan inte se att det går att lösa på något fredligt sätt.

LASSE SIMMONS
Proletären 41, 2007