Kommunistiska arbetare på Volvo: "Vi måste inse vår gemensamma styrka"

Orden är Martin Karrins. Han är 23 år och arbetar vid karosstillverkningen på Volvos personbilsfabrik i Torslanda.



Proletären har satt sig ner med fyra unga killar som alla är
bilarbetare och medlemmar i kommunisternas organisation på Volvos
fabriker i Göteborg.



Kommunisternas organisation har funnits på Volvo i staden i över 30 år
och har under årens lopp spelat en viktig roll i bilarbetarnas olika
strider. Medlemskåren består idag av både gamla veteraner med årtionden
av medlemskap, men också unga arbetare som kommit med under de senaste
åren och som idag utgör nästan hälften av medlemmarna.



- För några år sedan hade vi problem med att dra till oss nya unga
arbetare, säger Andrej Berndtsson som arbetar vid monteringsbandet på
Torslanda. Men nu är det annorlunda, fler och fler unga arbetare söker
sig till oss, köper vår tidning Proletären och går med i partiet.



- Bilarbetarna känner den ökade hetsen och stressen in på bara skinnet,
förklarar Robert Mathiasson som arbetar med att montera ihop chassier
till lastbilar på Tuvefabriken. Det är som hos oss där de håller på att
gå över till line-produktion och teknikerna hela tiden är på jakt efter
luften i systemet för att få oss att jobba mer och mer.



Skilda intressen

- Det vi arbetare måste inse är att allt prat om gemensamma intressen
mellan oss och företaget är skitsnack, påpekar Niklas Rothelius som
också arbetar på Tuvefabriken. fast i slutmonteringen. För att göra det
enkelt; vårt intresse är att arbeta så lite som möjligt för så mycket
pengar som möjligt, medan företagets intresse är att vi ska jobba så
mycket som möjligt till så lite pengar som möjligt. En seger för
företaget är därmed en förlust för oss och tvärtom.



- Det är bara vinst som gäller för företaget, säger Martin. Våra
kroppar och inkomstmöjligheter skiter de fullständigt i när det väl
kommer till kritan. Det ser man i Trollhättan nu med treskift och hot
om arbetslöshet. Att vi arbetare går samman handlar helt enkelt om
självförsvar!



• Men det finns ju en fackförening?

- Facket är inte längre arbetarnas organisation, säger Andrej. En gång
i tiden var det en kamporganisation som bildades för att genom strejker
och strid kämpa för arbetarnas intressen. Men idag är det helt
annorlunda, facket har vridits ur våra händer sedan länge.



- Det är idag en plantskola för karriärister och klättrare, säger
Robert. Om man bara skaffar sig en socialdemokratisk partibok så är
vägen öppen till en arbetsfri tillvaro, sitta på någon fackexpedition
och jäsa eller ännu värre som i Trollhättan att leva lyx på
medlemmarnas pengar. Detta är mycket vanligare än vi tror!



Det finns också en annan väg som många fackliga går. Robert fortsätter:



- Om de inte gör en facklig karriär så går de över till företaget och
gör karriär som förman och kanske till och med verkmästare. Företaget
vet att det finns ingen lojalare än en överlöpare. Dessa gör allt för
att bevisa att de står på företagets sida och blir värre chefer än de
som plockats utifrån.



- Visst finns det en del unga, arga arbetare som är med sossarna,
erkänner Niklas som själv arbetat tillsammans med några. Men om de är
ärliga och förbannade på den utveckling samhället går mot idag så måste
de inse att det är ju sossarna själva som styr denna utveckling och då
måste de lämna den rörelsen. Som sossarna bäddat får vi arbetare ligga!
Men de flesta som går in där låter sig luras och slutligen hamnar
sleven ändå i grytan.



• Vänsterpartiet då, är inte det ett alternativ?

- Vänsterpartister är skitna ur samma röv som alla andra politiker,
kontrar Martin. Det är bara se på vilken politik de för i
regeringssamarbetet eller i de kommuner där de sitter vid makten. De
pratar fint, men i verkligheten för de samma högerpolitik som de andra
partierna.



Stolt historia

Samtalet glider in på den antikommunistiska kampanj som härjat i massmedia under hösten.



- Den där Lasse Ollon verkar inte ha mycket till ryggrad, säger Robert.
Inte en enda gång under hösten har han eller någon annan ledande
vänsterpartist bevisat att de har ryggrad. De viker för allt och vägrar
stå upp för sig!



- Kommunisterna har under större delen av 1900-talet varit en viktig
del av den svenska arbetarrörelsen, förklarar Niklas. Vi har stått i
spetsen i kampen på arbetsplatserna mot företagens offensiver och
rationaliseringar. I varje viktig strid som förts av den svenska
arbetarklassen har kommunisterna deltagit. Istället för att lyfta fram
detta och visa på denna stolta historia och behovet av arbetarkamp
idag, så böjer sig vänsterpartiet och lägger sig på knä inför borgarna.



- Vänsterpartiet är ett ryggradslöst akademikerparti och inget
stridbart arbetarparti, säger Martin. Innan jag gick med i KPML(r) så
tittade jag runt en del efter vad som passade mig, men ju mer jag sökte
desto mer insåg jag att KPML(r) var enda alternativet.



• Ni är ju ändå politiker, vad är det som gör er annorlunda än alla andra pratmakare?

- Det är skillnad på parti och parti, säger Niklas. Hos oss är
pratmakare bannlysta. Vi är ett handlingens parti som verkar varje dag
på året. Vi är inte som de andra som lyser med sin frånvaro mellan
valen, men som vart fjärde år dyker upp som gubben ur lådan och lovar
massa saker.



Vill bli fler

- Vi behärskar kanske inte de diplomatiska salongernas språk, påpekar
Robert. Men vi säger som det är! Det vet alla våra jobbarkompisar, att
vi utnyttjar vår fulla rätt att kalla en spade för en spade och en
skitstövel för en skitstövel. Hela snacket om att politik inte är något
för oss arbetare är skitsnack! Vem ska formulera en arbetarpolitik och
kunna strida för denna om inte vi arbetare själva.



- Om man med politiker menar någon som gör karriär på sitt politiska
engagemang, så har de inte hos oss att göra, förklarar Martin. De som
är anställda hos oss tjänar alla samma, oavsett om de är
partiordförande eller jobbar i tryckeriet. Lönen är inte högre än en
genomsnittlig arbetarlön. De som sitter på olika kommunala uppdrag
tillåts inte tjäna pengar på detta, de får ersättning för utebliven
arbetsinkomst, men inget mer. Det är så ett riktigt arbetarparti ska
fungera, då slipper man krämare och karriärister.



• Men ni är ju så små, är ni verkligen ett alternativ?

- Visst, vi är inte så stora som vi hade velat och önskat det är sant,
säger Robert. Men samtidigt är vi det största partiet till vänster om
vänsterpartiet. Vi är ett parti av arbetare för arbetare. Här i
Göteborg har vi organisationer här på Volvo, på SKF, i hamnen, på
Spårvägen och på sjukhusen.



- Vi har partiavdelningar över hela landet och ett ungdomsförbund som
bara växer och växer, säger Niklas. Vi sitter i kommunfullmäktige i
Gislaved, Karlshamn och Lysekil och vi var nära att komma in här i
Göteborg vid senaste valet.



- Vi har idrottsföreningar, säger Andrej som själv spelar fotboll i
Proletären FF och direkt efter ska spela kval om att gå upp en
division. Andra aktiviteter är tidningsförsäljning, studieverksamhet,
offentliga möten, konserter och annan kulturell verksamhet som en kör
och en massa annat.



- Vi är som sagt ett aktivt parti och vårt mål är att få arbetare
aktiva och få oss att tänka lite längre än näsan räcker, säger Martin.
Det är viktigt att vi skaffar oss kunskap om världen och om vår
verklighet, lär oss att se att bakom den utveckling vi ser både på
arbetsplatsen och i samhället i stort finns intressen. Företagen och
eliten är de som driver på denna utveckling och så länge vi arbetare
inte reser motstånd så kan de fortsätta. När vi begripit detta så
fattar vi också vikten av att vi går samman.



Lisa Engström

Proletären 46, 2004