Facket på Saab öppnar för treskift

Nattarbete, flexibel arbetstid, visstidsanställningar,
bemmanningsföretag, flexibla pauser, beordrad övertid under hot om
avsked för arbetsvägran är några exempel på förändringar som kraftigt
påverkar de anställda. Men att låta arbetarna rösta om avtalet, det
finns inte i fackpamparnas tankevärld.



Saken blir så mycket allvarligare mot bakgrund av att en sådan dumpning
av tillkämpade fackliga rättigheter inte räcker för GM:s kapitalister.
Det mesta talar för att det slutliga beslutet efter årsskiftet redan är
klart och att framtidens mellanklass Saab kommer att varvas med Opel
Vectra på linan i Opel-fabriken i Rüsselsheim.



- Treskift har inte varit någon kontroversiell fråga. Ska vi klara att
producera 300.000 bilar så måste det till treskift, säger Chresten
Nielsson, vice ordförande metallklubben på Saab i Trollhättan. Nu lovar
facket att linan i Trollhättan ska rulla oavbrutet 108 timmar per vecka!



Skandal

Det är en otrolig skandal att arbetarna i fabriken inte fortlöpande har
informerats om fackets förhandlingar, än mindre fått möjlighet att säga
sitt. I förra veckans Proletären berättade metallare på Saab att endast
på vissa avsnitt i fabriken har det hållits fackliga möten under de
pågående förhandlingarna. Först på tisdagen, samma dag som Saab
offentliggjorde offerten fick de berörda arbetarna information om
innehållet i det då redan påskrivna avtalet



Saab-ledningens diktat i förhandlingarna är tyvärr bara ett i raden av
exempel på att i arbetslivet sugs allt tal om den borgerliga demokratin
ner i ett stort svart hål. Här råder marknadens diktatur över tusentals
arbetares och tjänstemäns liv. Men också verkstadsklubben på Saab och
Metall ända upp till ordförande Göran Johnsson måste brännmärkas
eftersom de spelar med i detta osmakliga spel. De gör facket till en
parodi på allt vad medlemsdemokrati heter.



Metalls förbundsombudsman Veli-Pekka Säikkälä har bistått verkstadsklubben under förhandlingarna:



- Fabriken får en effektiv produktionstid på 108 timmar per vecka. Det
är imponerande. Det är få fabriker som kan visa något liknande, säger
han i ett pressmeddelande. Dessutom är avtalet mycket flexibelt rent
arbetsmässigt och sett till bemanningen. Fabriken står väl rustad både
för upp- och nedgångar i produktionen.



Bortförklaring

Tacka f-n för det. Just sådana arbetstider, sådana slavliknande avtal
som Metall nu slutit har Sveriges arbetare med stor framgång kämpat mot
sedan fackföreningsrörelsens barndom på 1800-talet.



Längre fram i pressmeddelandet från Metall kommer bortförklaringen, den
nödvändiga brasklappen som ska skyla över det fackliga förräderiet.



- Men klubben går inte med på något gratisarbete. Däremot har raster
förkortats, vilket givetvis är beklagligt med tanke på att det ökar
pressen på en redan hårt belastad personal.



Som om detta vore något att yvas över. Sedan när har lönearbetare i
detta land jobbat gratis? Knappast på 1700-talet, kanske under den
mörka medeltidens 1300-tal?



Så ser vi fackets agerande. Utåt högtidliga försäkringar och skriftliga
avtal med facken i Tyskland om att inte spela ut fabrikerna mot
varandra. Inåt mot den lokala fabriksledningen ett undergivet krypande
där nya avtal undertecknas med kapitalisterna, avtal som verkställs
enligt gällande lag. Avtal där medlemmarna inte fått se ens ett enda
kommatecken, men som de sedan ska tvingas leva med varje dag på jobbet.



Redan har 540 jobb förlorats, men facket sluter nu avtal om treskift,
om nattarbete. På tvärs mot medlemmarnas intressen. På tvärs också mot
svensk arbetarskyddslagstiftning, som säger att nattarbete bara får
användas i undantagsfall om det är absolut nödvändig för att kunna
driva verksamheten, som i processindustrin och på sjukhus.



Sköter inte sin uppgift

Nattarbete får i princip inte användas för att öka profiterna. Men i
svensk korporativ anda har facket setts som garanten för att sådana
skyddslagar tillämpas korrekt. Det samma gäller visstidsanställningar
och flexibla arbetstider som bara tillåts om facket godkänner dem.



Metallklubben på Saab visar med all önskvärd tydlighet att facket inte
sköter sin uppgift att i allt företräda medlemmarnas, de arbetandes
intressen gentemot företagsledning och kapitalister.



Men säger någon, här står ju tusentals jobb på spel. Inte ska väl
facket ställa krav som kanske äventyrar medlemmarnas rätt till arbete.
En fullständigt felaktig slutsats värdig socialdemokratiska fackpampar.
I Tyskland lyckades IG Metall bryta strejken på GM-fabriken i Bochum
just när uteblivna leveranser av delar började hota produktion och
profit på andra GM-fabriker. Framtiden får utvisa vilken betydelse
detta får, men flera bedömare anser att just fabriken i Bochum hotas av
total nedläggning.



Tvärtom säger all erfarenhet att kryperi och undergivenhet mot
marknadens diktat leder till att tuppkammen växer på profithungriga
direktörer. Utan organiserat motstånd från bilarbetarna riskeras långt
fler arbetstillfällen.



Ett gemensamt klart NEJ till GM:s utpressning från arbetarna och deras
fackförbund i Trollhättan och Rüsselsheim och ett förnyat krav på att
behålla produktionen på båda orter är enda sättet att undslippa ett liv
under marknadsdiktaturens stövel från Detroit. Lägg därtill en
beredskap på strid från hela IG Metall och Svenska Metall och vägen
till arbetarseger öppnas.



Lars Rothelius

Proletären 45, 2004