Fack varnar för lönedumpning

”Den svenska befolkningen blir allt äldre och inom kort kommer många personer att lämna arbetslivet. Att allt färre personer i framtiden ska försörja allt fler kan få negativa konsekvenser på arbetsmarknaden och samhällsekonomin. Denna demografiska förändring är en utmaning för den framtida tillväxten och välfärden.”

Så skriver migrationsminister Tobias Billström i broschyren Nya regler för arbetskraftsinvandring som spottats fram på Rosenbad. Han fortsätter med att regeringen med anledning av detta har hittat på en rad olika åtgärder för att öka utbudet av arbetskraft både på kort och på lång sikt.

Arbetskraftsinvandring är bara en av dessa. Tobias Billström skulle kunna lägga till jobbskatteavdragen och de tuffare reglerna för sjukskrivna och arbetslösa. Genom att få ut fler på arbetsmarknaden ska fler kunna jobba och betala skatt. Det ska ge mer till pensioner och välfärd.

Men har vi inte redan massarbetslöshet? Om bara alla som ville fick ett jobb skulle problemet till stor del vara löst. På det svarar Tobias Billström och hans kompisar i regeringskansliet att dagens arbetslöshet har med konjunkturen att göra. Han syftar på ett långsiktigt demografiskt problem.

Låt gå för det. Under 2000-talets första decennium har flera viktiga förändringar skett som gjort att arbetskraftsinvandringen har ökat.

Det handlar inte om flyktingar som söker asyl. Snarare om att företagen importerar och utnyttjar billig arbetskraft för att dumpa svenska löner och arbetsvillkor.

Sverige gick med i EU redan 1995. I paketet ingick de fyra friheterna på EU:s inre marknad. I princip blev det möjligt att söka jobb och ta anställning var som helst inom unionen. Har du arbetat i Sverige i tre månader måste du anmäla till myndigheterna att du är här. Det är allt.

Arbetskraftens fria rörlighet har ingen avgörande betydelse så länge löntagarna i medlemsländerna spelar i samma division lönemässigt. Detta förändrades radikalt med EU:s östutvidgning 2004. I ett svep kom tio nya medlemsländer med på båten. Nu blev skillnaderna i lönenivåer påtagliga.

Östutvidgningen sparkade omgående igång migrationsrörelser. Lågavlönade arbetare från Baltikum och Polen sökte sig till Sverige i hopp om snabbförtjänta pengar i framför allt byggsektorn. Fullt begripligt. Men deras öde kom snart att utnyttjas av kapitalintressen med mer än en räv bakom örat.

Vad det hela handlade om blev klart redan hösten 2004. Det lettiska företaget Laval fick kontrakt på att bygga en skola i Vaxholm utanför Stockholm. Laval tog med sig egna byggnadsarbetare över Östersjön. Med lettiskt kollektivavtal, avsevärt lägre än det svenska.

Byggnads satte arbetsplatsen under blockad. Svenska löner måste gälla i Sverige. Laval fick på nöten i första ronden. Men Svenskt Näringsliv svarade med att föra företagets sak vidare till både Arbets- och EU-domstolarna i olika omgångar. Nu var det Byggnads som drog det kortaste strået.

När den juridiska krutröken lagt sig avtecknar sig ett förändrat arbetsmarknadslandskap. Med Lavaldomen har de svenska kollektivavtalen i praktiken satts ur spel. Det står företagen fritt att importera och använda sig av utländsk låglönearbetskraft. Jobbtrafficking har blivit ett begrepp.

Exemplen är många. En LO-rapport från sommaren 2010 visar att 45 procent av arbetarna på tre av landets största statliga infrastrukturprojekt är skatteskyldiga utanför Sveriges gränser. Arbetarna anlitas av under- entreprenörer i flera led. Löner och arbetsvillkor görs inte sällan upp muntligt.

Svenska byggnadsarbetare i Stockholm och Malmö tjänar i genomsnitt mellan 180 och 190 kronor i timmen. De utländska arbetarna på de tre infrastrukturprojekten spelar i intervallet 100 till 150 kronor timmen. Det är 55 till 80 procent av de vanliga svenska lönerna. Ett solklart fall av lönedumpning.

Men EU:s östutvidgning är bara en sida av saken. I december 2008 drev den borgerliga regeringen tillsammans med Miljöpartiet igenom förändrade regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.

Innan uppgörelsen skulle myndigheterna och arbetsmarknadens parter tillsammans avgöra om det förelåg brist på arbetskraft inom en specifik bransch. Med de nya reglerna togs den så kallade arbetsmarknadsprövningen bort. Istället överläts ansvaret på arbetsgivarna ensamt.

Nu räcker det med att ett företag självt tycker sig ha brist på arbetskraft. En ansökan om arbetstillstånd lämnas över till Migrationsverket. Facket får titta igenom ansökan och kontrollera att löner och arbetsvillkor ligger i linje med svenska kollektivavtal.
– Men ofta finns det flera avtal, förklarar Per Persson på Hotell- och restaurangfacket. En helt annan överenskommelse kan ha träffats i arbetarnas hemland. Det är den som arbetarna kommer att jobba efter i Sverige. Vad som står i ansökan till Migrationsverket är en annan sak.

De nya reglerna inbjuder till missbruk. I slutändan är det Migrationsverket som fattar beslut om både arbets- och uppehållstillstånd. Facket har ingen vetorätt. Än mindre någon möjlighet att i efterhand kontrollera att villkoren i den officiella ansökan om arbetstillstånd efterlevs.

– Vi känner till fall där folk tvingas jobba 12-14 timmar om dygnet 6-7 dagar i veckan, berättar Per Persson. Ibland är det arbetsgivaren som håller med kost och logi. Många av arbetarna kan ha en dyr resa att betala. Folk jobbar mer eller mindre gratis tills de får ett permanent uppehållstillstånd.

Importen av utländsk arbetskraft från länder utanför EU är särskilt vanlig bland bärplockare och inom städ-, hotell- och restaurangnäringarna. När de nya reglerna infördes motiverades det med brist på högkvalificerad arbetskraft. Och visst finns det en del indiska datatekniker. Men låglönejobben dominerar.

Under 2010 fram till 1 november har 12131 arbetstillstånd beviljats av Migrationsverket. 5457 av dessa avsåg arbeten utan särskilda krav på yrkeskunskaper. 2680 arbeten motiverades med krav på teoretisk specialistkompetens.
Övriga handlade om arbeten inom bland annat vård och omsorg.

Migrationsverkets arbetstillstånd är knutna till en särskild arbetsgivare de första två åren. Om anställningen av någon anledning upphör har arbetaren tre månader på sig att fixa ett nytt jobb. Då måste en ny ansökan om arbetstillstånd lämnas in. Annars kan uppehållstillståndet ryka.

– Reglerna stadgar en minimilön på 13000 kronor i månaden, fortsätter Per Persson. Vår genomsnittslön ligger på 19500 kronor. Det är klart att detta har en lönedumpande effekt. Jag skulle vilja säga att det är en medveten strategi från regeringens sida.

Bilden skulle inte vara komplett utan att framväxten av ett skikt av papperslösa immigranter. Det kan handla om flyktingar som väntar på besked om asyl eller fått avslag. Trots att de inte har arbets- och/eller uppehållstillstånd måste de arbeta illegalt för att överleva.

Hösten 2008 startade flera av de stora fackförbunden Fackligt centrum för papperslösa i Stockholm. Här verkar Sten-Erik Johansson som under många år jobbat på Fastighetsanställdas förbund. Han förklarar idén bakom centret:

– Staten har sin flykting- och asylpolitik och den kan vi inte göra så mycket åt, menar han. Vi vill att de papperslösa ska jobba under värdiga villkor och att de inte ska vara lönedumpande mot fackets medlemmar.

Siffrorna varierar och är av förklarliga skäl svåra att fastställa. Sten-Erik Johansson uppskattar de papperslösas antal i landet till mellan 50000-60000. Av dessa är omkring 4000 städare varav hälften återfinns i Stockholms- området. På Fastighets kollektivavtal går totalt 25000 legala städare.

– Enligt kollektivavtalet ska en städare tjäna någonstans mellan 110 och 120 kronor i timmen, säger han vidare. De papperslösa ligger vanligtvis mellan 40 och 60 kronor i timmen. De kan jobba 60 timmar i veckan. Övertids- och semesterersättningar existerar inte. Kvinnor utnyttjas sexuellt.

Liksom i byggbranschen underlättas dumpningen av löne- och arbetsvillkor av systemet med anbudsförfaranden och under- entreprenörer i flera led. Ju längre ifrån den ursprungliga uppdragsgivaren ett företag befinner sig, desto lättare är det att anställa papperslösa.

Den av regeringen tillsatta Asylmottagningsutredningen lade fram sitt betänkande i februari 2009. Den föreslår att det ska bli lättare för flyktingar att arbeta i väntan på asyl. Men finns det så mycket att välja på? Idag ligger dagsersättningen på 71 kronor. Utredningen vill höja den till 80 kronor.

Tanken att fler måste arbeta för att kunna försörja en växande åldrande befolkning låter inte orimlig. Ekvationen skulle kunna gå ihop ifall alla som kom och arbetade i landet åtminstone nådde upp till kollektivavtalens miniminivåer.

Men att utnyttja billig importerad arbetskraft för att lösa det demografiska problemet motverkar snarare sitt påstådda syfte. Skatt beräknas som bekant i procent och just därför tenderar skatteinkomsterna tvärtom att sjunka.

En byggnadsarbetare som tjänar 140 kronor i timmen betalar mindre i skatt än en som tjänar 190 kronor på samma tid. En restauranganställd som tjänar 13000 kronor i månaden betalar mindre i skatt än en som tjänar 19500. Papperslösa som tjänar 50 kronor i timmen svart betalar ingen skatt. Det gör däremot en städare som får 110 kronor i timmen enligt gällande kollektivavtal.

Till detta ska läggas den rent lönedumpande effekten. De vanliga svenska löne- och arbetsvillkoren pressas neråt av den utländska låglönekonkurrensen. Det ger på sikt ännu mindre skatteintäkter att finansiera framtidens välfärd och pensioner.

Utländsk arbetskraft som hänsynslöst utnyttjas. Lägre löner och försämrade villkor för svenska löntagare. Minskade skatteinkomster för stat och kommun. Fortsatt massarbetslöshet. Alla arbetare oavsett nationalitet och ursprung har ett gemensamt intresse av att bekämpa den borgerliga regeringen och Tobias Billströms skojerier.