EU-dom blir dödsstöt för kollektivavtalen?

Företaget har efter anbudsförfarande fått två uppdrag i
Stockholmsområdet; ombyggnad av en skola i Vaxholm och av en villa i
Djursholm.



Arbetarna kommer från Lettland och jobbar på lettiska avtal. Fackförbundet Byggnads kräver svenska kollektivavtal.



Det lettiska företaget säger att det är berett att skriva
kollektivavtal med minimilönen 109 kronor i timmen. Enligt Byggnads
skulle det innebära en diskriminering av de lettiska byggjobbarna om de
till skillnad från svenska automatiskt bara skulle få minimilön.
Dessutom finns det fackliga farhågor om att det skulle innebära en
press nedåt på svenska löner, om utländska företag ständigt lägger sig
på minimilöner. Genomsnittslönen för byggnadsarbetare i
Stockholmsregionen ligger på 145 kronor i timmen.



Diskussionerna inleddes under våren men någon uppgörelse nåddes aldrig
och i oktober varslade därför Byggnads om blockad för att tvinga fram
ett avtal. Byggnads har därefter fått stöd av Elektrikerna, Transport
och en rad andra LO-förbund.



- Detta är en mycket viktig konflikt. Det handlar om den svenska
modellens framtid. Ska avtal och lagar gälla i Sverige eller inte?
säger Torgny Johansson, ordförande i Byggettan.



Laval un Partneri stämde i början av december Byggnads inför Arbetsdomstolen.



Arbetsdomstolen

I stämningsansökan hävdar byggföretagets advokat Anders Elmér att
Byggnads åtgärd både är mer diskriminerande och mer oproportionell än
vad EU:s fördrag tillåter.



Anders Elmér hävdar också att Sverige inte har infört EU:s regler om
utsänd arbetskraft på rätt sätt (det så kallade
utstationeringsdirektivet). Och att Laval un Partneri därför inte
enligt svensk lag är skyldigt att betala en viss svensk lönenivå.



- Vi anser att Byggnads agerande strider mot EG-rätten på två punkter.
Dels diskriminerar de ett utländskt företag, dels hotas den fria
rörligheten i EU. Diskriminering av utländska företag är förbjudet i
Romfördraget, som tar över till och med svensk grundlag, säger Anders
Elmér.



Strax före jul konstaterade Arbetsdomstolen i ett interimistiskt beslut
att Byggnads stridsåtgärder kan fortsätta. Den grundlagsfästa
konflikträtten inskränks, enligt AD, inte av EU-fördrag eller
EU-rättslig lagstiftning.



Domstolen gör en egen tolkning av en statlig utredning från 1994 (före
det svenska EU-medlemskapet) där utredaren Sven-Hugo Ryman visserligen
konstaterar att Lex Britannia (ett av de lagrum blockaden handlar om)
möjligen skulle kollidera med EU-rätten, men att svensk lag sannolikt
klarar sig ändå.



AD vet inte, utan är högst osäker. Men domstolen fastslår ändå att "de
aktuella stridsåtgärderna såvitt kan bedömas på föreliggande utredning
(Rymans)", är tillåtna.



Men AD:s beslut var inte enhälligt; arbetsgivarsidan ville att
blockaden skulle upphöra i väntan på ett yttrande från EU-domstolen.



Begärt resning

Svenskt Näringsliv skrev i ett pressmeddelande att man beklagade AD:s beslut.



- Vi noterar att domstolen är oenig. Därför finns det så mycket större
anledning att inhämta EG-domstolens förhandsbesked innan AD avgör
målet, kommenterade Svenskt Näringslivs vd Ebba Lindsö.



Det lettiska byggbolaget har därefter begärt resning i Högsta
domstolen. Laval un Partneri anser att Arbetsdomstolens beslut att den
fackliga blockaden kan fortsätta är felaktigt.



- AD har inte förstått EG-rätten och helt bortsett från de EG-rättsliga
reglerna när den tagit ställning i den här frågan, säger Anders Elmér,
det lettiska företagets juridiska ombud.



Laval un Partneri kräver att HD i ett snabbt beslut beviljar resning
och samtidigt skickar frågan vidare till EU:s domstol för ett
utlåtande. Bolaget yrkar också att HD ska upphäva den fackliga
blockaden medan frågan hanteras i EU:s domstol, vilket kan ta mycket
lång tid.



Oavsett om Högsta domstolen hörsammar resningsbegäran eller inte, kommer Vaxholmskonflikten att prövas inom EU-byråkratin.



Den lettiska regeringen har bestämt sig för att klaga på Sverige hos
EU-kommissionen. Anmälan gäller inte specifikt fallet Vaxholm. Riga
vill att kommissionen avgör om Sverige med sina lagar om facklig
konflikträtt lever upp till EU:s krav på fri rörlighet för arbetskraft
och tjänsteföretag.



I början av december kom ett uttalande från EU-kommissionen som kan tolkas som ett stöd för de svenska fackens linje.



- Det är fel att kommissionen står på Lettlands sida i konflikten. Vi
står inte på någons sida för vi har inte tittat på fallet. Om Lettland
lämnar in ett klagomål måste vi givetvis göra det, sade Katharina von
Schnurbein, EU-kommissionens taleskvinna i arbetsmarknadsfrågor till
nyhetsbyrån Direkt.



Hon dementerade svenska tidningsuppgifter om att kommissionen skulle ha
planer på att göra en bedömning av det svenska systemet med
kollektivavtal.



- Medlemsländer kan basera sig på lagar, kollektivavtal eller
tvisteförfarande alltefter landets praxis. Men det är upp till Sverige.



Katharina von Schnurbein tillade dock att den svenska tillämpningen inte får vara diskriminerande.



Stöd från regeringen

Den svenska regeringen har gett sitt stöd till de svenska facken och
klargjort att konflikträtten är grundlagsskyddad och inte i strid med
EU-rätten.



Arbetslivsminister Hans Karlsson har upprepat att alla företag
behandlas lika och att den svenska avtalsmodellen och det svenska
sättet att införliva EU:s så kallade utstationeringsdirektiv har
granskats och godkänts av EU.



Regeringen, liksom LO, hävdar att rättsläget är solklart, men får inte medhåll från arbetsrättsexperter.



I EU:s utstationeringsdirektiv finns en hård kärna av arbetsrättsliga
skyddsregler som ett gästande företag ska följa. Det gäller förmåner
som semester, föräldraledighet samt arbetsmiljö- och arbetstidslag om
minimilön.



I utstationeringslagen, som bygger på direktivet, har Sverige
emellertid valt att helt utesluta direktivets regel om att den
utländska arbetskraften minst ska ha rätt till minimilön som i de
flesta EU-länder är reglerad i lag eller så kallat allmängiltigt
kollektivavtal.



I Sverige är det kollektivavtal som ska hindra social dumpning, något
som framgår av utstationeringslagens förarbeten. Lagstiftaren har
utgått från att facken ser till att gästande arbetstagare får svenska
kollektivavtal.



EU-direktivets huvudprincip är att det i nationell lag ska göras
tydligt vilka regler som ska gälla för tillfälligt gästande företag.



Men Tore Sigeman, professor vid Uppsala universitet, anser inte att Sverige har fyllt sina förpliktelser beträffande lönedelen.



Frågan är vad som händer om kollektivavtal tvingas fram med svenska
lönenivåer. Ett sådant krav kan uppfattas som "social protektionism"
som, enligt Tore Sigeman, skulle kunna stå i strid med grundprinciperna
i EU-fördraget om fri rörlighet för tjänster.



Om facken däremot väljer att kräva minimilöner är det helt godtagbart, anser Tore Sigeman.



Lex Britannia, som ingår i MBL, medbestämmandelagen, skulle också kunna
vara i fara vid en rättslig prövning, menar Tore Sigeman.



EU-domstolen

I Vaxholmsfallet har invänts att företaget redan har ett kollektivavtal
med en lettisk fackförening. Dömer man enbart efter svensk lagtext
(vilket AD gjorde i sitt interimistiska yttrande 20 december) är detta
inget hinder mot att svenska fackföreningar tar till stridsåtgärder för
att undantränga det lettiska avtalet. Lex Britannia tillåter nämligen
stridsåtgärder mot en utländsk arbetsgivare i det läget, trots att en
svensk arbetsgivare med ett redan gällande avtal skulle vara skyddad
mot att hans avtal undanträngs helt.



Meningen med Byggnads blockad tycks vara att helt undantränga det
lettiska avtalet. EU-rättens förbud mot olika behandling av utländska
och inhemska företag gör det diskutabelt om det är tillåtet, anser Tore
Sigeman.



Vilken bedömning EU-domstolen skulle göra är långt ifrån självklart. Om
EU-domstolen går på företagets linje och förklarar att det inte är
skyldigt att följa svenskt kollektivavtal, innebär det dödsstöten för
den svenska modellen på arbetsmarknaden.



Gösta Torstensson

Proletären 1-2, 2005