Hoppa till huvudinnehåll
Av

Betongarbetarna försvarar jobben

De uppsagda betongarbetarna som arbetar med att bygga Götatunneln är förbannade på företagets agerande och politikernas tystnad.




- Sist in, först ut ska gälla. De bryter mot alla regler nu, säger
upprörda betongarbetare när Proletären träffar dem på deras fikarast.



Det var i början av juli som beskedet om uppsägning kom.



- De sade att det var på grund av arbetsbrist, men samtidigt så jobbar
ju 60 polacker här för Eurotech och de anställdes först i maj så det är
mycket märkligt, säger Mikael Gustafsson.



Alla drygt tjugo uppsagda betongarbetare har bestridit sina
uppsägningar och lämnat över en fullmakt till Byggnadsarbetarförbundet
att föra deras talan.



- Vi är den sista gruppen betongarbetare som arbetar här i tunneln
eftersom projektet är i sitt slutskede. Många slutade redan i våras och
sökte nya jobb. De insåg att de inte har en chans mot Bilfinger,
berättar de samtidigt som kaffet serveras.



Men trots att det nu är fikarast är stämningen runt borden inte
särskilt glad. Konsortiet Lilla Bommen Tunnels agerande har fått många
av dem att tappa arbetsglädjen.



- Det är inte roligt. Det är som om vi är en flock boskap som bara förs runt.



- Det kan inte bli en sämre arbetsmiljö. Arbetsglädjen är helt borta.
Man ska ju kunna vakna upp och känna att det är roligt att gå till
jobbet, men så är det inte nu, menar Mikael Gustafsson.



- Nej, det var ett halvår sedan det var så, säger Lars-Olof Andersson.



Byggrallare

Även andra som jobbar i tunneln som Proletären pratar med har känt av
den dåliga stämningen och vissa har valt att sluta frivilligt och söka
nytt jobb på andra byggen.



De flesta som arbetar med betongarbetena i Götatunneln är vana att åka
dit jobben finns, på liknande sätt som rallarna gjorde förr.



- Det blir till en vana att flytta runt mycket. Några veckor här och
några där. Det är positivt också för man får träffa många nya
människor. Men när det sker en nedtrappning i ett arbete så ska ju folk
sägas upp efter turordningsreglerna, inte som nu då de som jobbar för
Eurotech får slutföra arbetet, säger Jonas Andersson och han får
medhåll från de andra. Turordningsreglerna som säger att sist in är
först ut är viktiga i en bransch där man bara jobbar på ett ställe en
begränsad tid.



Men även om byggjobbarna är vana vid att ta sig dit jobben finns, så
finns det gränser för hur långt de kan tänka sig att åka för att få ett
arbete.



- Man ska inte behöva åka till ett annat land för att få ett jobb och få ihop pengar till brödfödan, menar de.



- Företagen pratar om fri konkurrens, och det är kanske bra för dem,
men vi måste ju kunna betala för varorna här i Sverige. Vi kan inte
klara oss på fyrtio kronor i timmen och därför kan vi inte konkurrera
med arbetare från exempelvis Polen.



Det ökade användandet av importerad arbetskraft som arbetar för hälften
av den lön som svenska byggjobbare får är därför naturligtvis oroande
för arbetarna i fikarummet. De är säkra på att det på lång sikt medför
negativa konsekvenserna för lönenivåerna och arbetsmiljön.



- Standarden sjunker när de tar hit arbetskraft som jobbar för femtio
kronor timmen. Så man får väl börja pensionsspara nu, för det lär inte
finnas några pengar kvar sedan, säger Mikael Gustafsson.



Polackerna är skrämda

Att de polska byggarbetarna som är anställda på Eurotech skulle få
samma lön som dem, vilket företaget påstår, har de svårt att tro.
Varför skulle Bilfinger då anlita det polska företaget överhuvudtaget,
frågar de sig.



- Med hjälp av en tolk frågade jag en polack vad han hade för lön.
"Fråga min chef", svarade han. De får inte säga vad de får för lön, för
då får de sparken direkt. De är skrämda. Säger de något kritiskt om
Eurotech så sätts de på första bussen tillbaka till Polen, berättar
Mikael Isberg.



Byggnads uppger att de ser allt mer lönedumpning och enbart i Göteborg har många nya fall blivit kända den senaste tiden.



- Det har varit vanligt på mindre byggställen tidigare, men det är
första gången jag är med om att de anlitar importerad arbetskraft på
ett så här stort projekt, säger Lars-Olof Andersson.



Götatunneln finansieras dessutom av stat och kommun, vilket gör det hela än mer anmärkningsvärt.



- Det är ju göteborgarnas skattepengar som försvinner när de anlitar
utländska företag, eftersom den skatt de betalar inte går till Sverige.
Dessutom köper de material i Tyskland och de använder tyska
transportföretag och tyska åkare.



Vad anser ni om kommunens inblandning i ett projekt som utnyttjar importerad arbetskraft?

- Kommuner och myndigheter tänker inte som oss, eftersom lönedumpningen
inte påverkar dem. Det är samma sak hemma. När man berättar om
exempelvis polacker som arbetar för fyrtio kronor timmen så tror inte
folk på det. De tror att vi bara är förbannade för att vi förlorat
jobbet, men det handlar om att det ska vara lika. Vi måste sätta stopp
för den här lönedumpningen nu och här, annars kommer det sprida sig
till alla branscher.



För några månader sedan skrev Proletären om att tjecker arbetade för
tio kronor timmen på Volvo, med fackets goda minne. Byggnadsarbetarna i
fikarummet återkommer till detta flera gånger för att visa på vad som
pågår på allt fler arbetsplatser.



- Vad är det för fack som tillåter det egentligen? Frågar de sig.



- Det är ju ingen idé att vara med i facket längre, de sviker oss bara, menar Mikael Isberg.



I en bransch som länge lidit av hög arbetslöshet och där lönedumpning
och försämrade rättigheter nu hotar allt mer är det lätt att se dystert
på framtiden.



- Framtiden ser inte så ljus ut. I Malmö ska de exempelvis ta in 150 polacker nu när citytunneln ska byggas.



Citytunneln är nästa stora byggprojekt i Sverige och många byggarbetare
hoppas få ett arbete där, men betongarbetarna runt bordet vet att det
inte är någon idé att söka sig dit.



- Vi får inte jobb på Citytunneln eftersom vi har tagit den här striden, berättar de.



Har företaget sagt det rakt ut till er?

- Ja, de har sagt att vi inte är välkomna.



- De har en sån strategi i Tyskland att får man lön av ett företag så
ska man inte motarbeta dem. Men så är det inte här i Sverige. Vi har ju
kämpat i årtionden för att få en bra arbetsplats.



"EU tar våra pengar"

Resultatet av den kampen håller på att slås sönder, och flera av de närvarande menar att EU har en stor del i detta.



- Vi ska först betala miljoner till EU och sen kommer de hit och tar
våra pengar också. Jag kan ju lika gärna öppna dörren där hemma så kan
de komma direkt och ta allt jag har, säger Mikael Gustafsson.



Men det är inte bara EU som bär skulden, utan politikerna här på
hemmaplan har godkänt och till och med skyndat på utvecklingen mot en
allt mer avreglerad marknad.



- Borgarna vill ju ha det så här. De vill kunna anställa en städerska
från Polen för 13 kronor i timmen för att städa deras villa i Djursholm.



- Och borgerligheten tycker att vi har för mycket att säga till om. Men
vi ser ju hur mycket vi har att säga till om i det här läget - inte ett
skit! säger betongarbetarlaget upprört med hänvisning till hur LBT
behandlar dem.



Omdömena om statens agerande, som i allra högsta grad är inblandade i projektet som den största finanisären, är inte mildare.



- Det är märkligt att ett statligt verk som Vägverket godkänner
Bilfinger. Det är ju svenska folket som äger Vägverket, menar Jonas
Andersson.



- De slår ju undan benen på oss när de gör så här och godkänner sådana företag.



- Och Göran Johansson som sitter som Göteborgs starke man försöker bara tysta ner hela grejen.



Tunnelbyggarnas krav till företag och politiker är tydliga:



- Kontentan är att de är välkomna hit och jobba, men de ska ha samma lön och villkor som vi, säger Lars-Olof Andersson.



På fikarummets dörr sitter ett anslag som uppmanar alla att agera mot
lönedumpningen NU, för det behövs handling om situationen ska
förbättras.



- Vi skulle nog behövt en landsstrejk, säger en av betongarbetarna innan de måste återgå till arbetet.



Lisa Engström

Proletären 30, 2005