Bara arbetarna kan rädda Saab

Publicerad 14 september 2004

• GM-direktörernas hot mot Saab-jobben är allvarligt, mycket
allvarligt. De flesta bedömare är också överens om att den
US-amerikanska biljätten redan bestämt sig för att dumpa fabriken i det
avlägsna Sverige, långt borta från de viktiga marknaderna. Det var
märket Saab som GM var ute efter, märket och kunskapen hos erfarna
bilbyggare och konstruktörer. Nu femton år efter köpet av Saab har GM
lagt beslag på tillräckligt av detta. Nu kan Saab byggas på vilken
GM-fabrik som helst i v&auml;rlden.<br />

• GM har också förberett nedläggningen genom att fiffla med Saabs
redovisning. År efter år stora förluster, i fjol otroliga 4,4 miljarder
kronor. Men vet då att bilfinansieringen som står för hela 7/8 av
GM-koncernens vinst har lyfts bort från Saabs bokföring. GM säljer
bilar genom att ge så stora krediter till köparna att GM i praktiken är
världens femtionde största bank, större än någon svensk affärsbank.
Räkna med att Saab är lönsamt.

• GM-direktörerna visar sin makt, sitt arbetarförakt genom att utlysa
en tävling mellan tyska och svenska arbetare. Ännu mera hets i
produktionen ska ge ännu större vinster. Frågan är vem som är vinnare
om detta moderna "gladiatorspel" verkligen iscenssätts. Självklart inte
de som förlorar jobben. Men vad är vunnet för de arbetare som får
behålla jobben på bekostnad av försämrade arbetsvillkor, sämre lön,
ökad stress, nattjobb och ännu mindre att säga till om på jobbet?

• GM tänker offra Saabs arbetare och tjänstemän för att skära ner
världskoncernens produktionskapacitet. Det råder överproduktion av
bilar, men faktiskt inte i Trollhättan, och Saab som märke ska ju leva
vidare. Inte ska GM:s "överkapacitet" på andra platser tillåtas
äventyra 6000 jobb på monteringsfabriken i Trollhättan, äventyra hela
ortens existens. Lägg därtill tusentalet jobb på övriga Saab-fabriker i
Södertälje och Göteborg och många tusentals jobb hos underleverantörer.
Stora samhällsvärden står på spel, men räkna ändå inte med att
etablissemanget, facket, politikerna i kommun och riksdag, regeringen
kan rädda jobben. Det visar historien om svensk bilindustri, som du kan
läsa om på sidan 8.

• Vet att direktörer och kapitalister, inte minst de som styr de
multinationella bolagen i USA, bara lyssnar till ett språk, maktens
språk. Därför duger det inte att som Göran Johnsson och de övriga
svenska fackliga ledarna proklamera strid för jobben, men i
verkligheten bara vädja till kapitalisterna. Fackens gemensamma
uttalande på sidan 9 visar vidden av socialdemokratins svek. Det duger
inte heller att som Göran Persson hålla helt tyst i frågan eller att
som näringsminister Leif Pagrotsky lova nya motorvägar.

• Ändå är det fullt möjligt att rädda jobben på Saab, men då måste
bilarbetarna hålla ihop och vara kampberedda, över nationsgränserna.
Nyckeln till att rädda jobben på Saab ligger alltså hos de anställda,
hos arbetarna. Kräv att facket lägger upp en plan för att rädda jobben,
en plan vars första punkt är stopp för allt tävlande mellan fabrikerna.
En plan för blockad mot beordrad övertid på helger och för gemensam
strejk i Rüsselsheim och Trollhättan den dag endera fabriken ska
stängas. En sådan plan förutsätter att arbetarna tar kommandot.

Lars Rothelius
Proletären 38, 2004