Arbetare ställs mot arbetare

Publicerad 7 september 2004

Så var det dags igen. Saab Automobiles ägare, världens mäktigaste
kapitalister, General Motors har utlyst en tävling i fjäsk och
underlydnad.

De tävlande är Saab i Trollhättan och Opels bilfabrik i tyska
Rüsselsheim. Tävlingen går till så att de båda fabrikerna har cirka ett
halvår på sig att visa hur effektiva, flexibla och konkurrenskraftiga
de är. Med andra ord: "Vem säljer sig billigast?"

GM har för avsikt att under första kvartalet 2005 besluta vilken av de
två fabrikerna som skall få förtroende att bygga nästa generation
mellanklassbilar i Europa. "Vinnaren" kommer att utöka sin verksamhet,
medan förloraren drastiskt kommer att bantas ner och troligtvis på sikt
stänga helt.

Borgar för fjäsk
Det är oklart vilka faktorer som kommer att väga tyngst i slutändan,
vilket borgar för en skamlöst snaskig fjäskorgie för att blidka
herrarna i GM:s styrelse. Bland annat har Metall avd.112 lovat ta upp
diskussionen om förändringar (läs försämringar) av arbetstider.

Överhuvudtaget är det många förståsigpåare som uttalat sig i frågan.
Såväl ministrar som kommunpolitiker, direktörer och fackpampar. Alla
vill ge sin syn på Trollhättans "chans" när vi fått en så "spännande
utmaning" att anta.

Det som däremot väldigt få yttrar sig om är det faktum att GM, genom
att ställa till med krig mellan de två fabrikerna, endast skapar
förlorare både i Trollhättan och Rüsselsheim.

Skrämma till tystnad
Det är ingenting annat än en maktdemonstration av kapitalisterna för
att skrämma arbetarklassen till lydnad. "Gör som vi säger, annars
utplånar vi eran ort!"

GM har makten att diktera villkoren både politiskt och arbetsrättsligt
i både Sverige och Tyskland. De kan på detta sätt riva upp både
ingångna avtal och politiska beslut. De skall med hot och tvång söka
kväsa både den offentliga debatten och solidariteten arbetare emellan
genom att göra oss till varandras konkurrenter istället för kollegor.

Det som inte får glömmas bort i denna osmakliga, odemokratiska cirkus
är att det ytterst inte handlar om Saab mot Opel eller Sverige mot
Tyskland, utan som alltid om arbetarklassen visavi kapitalisterna.

Kjell Sätterman, bilarbetare, Trollhättan
_____

Till bilarbetarna i Trollhättan

• Beskedet från GM:s ledning i USA nådde oss i slutet av förra veckan.
Reaktionen hos oss, liksom hos alla arbetare är ilska och frustration.
Tiotusentals jobb hotas nu, både här och i Tyskland för att
tillfredsställa GM:s pengahunger. Tusentals familjer hotas att förlora
sina inkomster, tvingas flytta och berövas all trygghet. Detta kan vi
aldrig acceptera!

Vi får inte låta oss spelas ut mot de tyska arbetarna. Vår fiende finns
inte i Tyskland, utan i USA. Vårt krav måste därför vara att ingen av
fabrikerna ska läggas ner.

Vi får inte heller tro att vi genom att vara GM till lags, genom att
hejdlöst öka produktiviteten och sänka lönekostnaderna, jobba gratis
eller skippa betalda raster med mera, kan få dem att behålla
produktionen i Trollhättan. Det är endast genom att sätta hårt mot hårt
och visa att vi inte accepterar en nedläggning som vi kan behålla
jobben.

Vi står vid er sida och vi arbetare måste enas och ta kamp, endast vår
kamp underifrån kan rädda jobben! Om inte GM, regeringen eller facket
tar sitt ansvar så måste vi ta saken i egna händer!

KPML(r):s driftcell på Volvos fabriker i Göteborg, 5 september 2004
_____

Saab-jobben måste räddas!

På typiskt, cyniskt kapitalistiskt vis spelar biljätten GM:s
direktörer i Detroit ut de anställda i Saabs bilfabrik i svenska
Trollhättan mot klassbröderna och systrarna i Opelfabriken i tyska
Rüsselsheim.

Det finns ingen anledning för arbetarna och deras fackföreningar att
delta i detta falska spel om jobben. Båda fabrikerna kan och måste
behållas. Jobben och välfärden för de många som genom sitt arbete
skapat vinsterna åt GM, ett av världens största bilföretag, är långt,
långt viktigare än kapitalisternas hunger efter ännu större profiter.

Kapitalisterna vinner
Om fabrikernas stenrika ägare långt borta i USA får som de vill ska här
under några höstmånader 2004 bedrivas ett rått "vinna eller försvinna"
spel. GM:s direktörer i Detroit vill regissera en den råa verklighetens
dokusåpa, en tävling vars konsekvenser för de inblandade vida
överträffar vad som bjuds i tv:s Robinsson, Fångarna på fortet eller
Gladiatorerna.

För de anställda betyder förlust en nedlagd fabrik, massarbetslöshet,
och en stendöd bygd, när underleverantörer och samhällsservice drar
ned. Vinst betyder visserligen nya jobb, men också högre takt, sämre
arbetsmiljö och troligen lägre lön.

Men för kapitalisterna i tävlingsledningen, finns bara vinster att
hämta i form av ökad profit. I dagens Sverige och Tyskland behöver de
inte bry sig om konsekvenserna för anställda eller om samhällets
förluster.

Syftet med tävlingen är så övertydlig. De 6.000 arbetarna vid bandet
och tjänstemännen på kontoren i Trollhättan ska, liksom deras 5.600
kollegor i Rüsselsheim, pressas till det yttersta. I den kapitalistiska
tävlingen finns inga gränser, inga klara regler. GM-bossarna ger
fabriksledningarna fria händer att vända varje sten, att ifrågasätta
lagar, avtal, arbetstider, arbetarskyddsreglerŠ Ingenting är heligt när
USA-kapitalets diktatur ska råda.

Ett elakt spel där Saab automobiles vd Peter Augustsson naturligtvis
spelar med. Han säger sig tro att chansen är 50-50 för
trollhättefabriken. "Sverige tog guld i höjdhopp. Varför inte i
biltillverkning?" Rent spekulativ optimism, men så hotas inte
Augustsson personligen av ett misslyckande. Hans belöning är antingen
ett nytt vd-jobb eller en god pension.

Det finns ingen som helst anledning för arbetarna i Trollhättan eller
Rüsselsheim att delta i tävlingen. Se bara vad Augustsson ställer i
utsikt:

• Takten ska öka med nästan 50 procent. Från dagens 40/42 bilar i timmen till 60.

• Ett tredje skift ska införas. Det betyder permanent nattarbete i en
produktion som inte kräver sådant. Inte för inte så är nattarbete i lag
förbjudet om det inte är absolut nödvändigt, som i processindustrier,
sjukhus od.

• Arbetarna ska "frivilligt" gå med på att jobba beordrad övertid
åtta-tio lördagar per år. Besked om lördagsjobb meddelas så sent som
veckan innan. Inga undantag medges. Augustsson kräver att "det ska vara
full besättning".

• Bakom knuten lurar sänkta löner. Det sägs inte öppet - inte ännu, för
jämfört med arbetarna i Rüsselsheim är deras kamrater i Trollhättan
lågavlönade. Arbetskraftskostnaden för GM är 40 procent lägre på SAAB
än på Opel i Tyskland. Men i Göteborgs-Posten kan Augustsson inte låta
bli att ändå vädra frågan om lönesänkning: "Vi har fyra gånger högre
kostnader än i Polen, tio gånger högre än i Kina. Det är konkurrensen
med dem det handlar om långsiktigt."

• Sjukfrånvaron vid det pressande löpande bandet ska halveras från
dagens 7 procent. Egentligen vill Augustsson gå längre. Han säger sig
inte förstå varför vissa regioner i Sverige bara har 1-2 procent
sjukfrånvaro.

Det kan inte sägas tydligare. SAAB-ledningens tävlingskoncept är en
kombination av ökad arbetstakt, större press och minskade rättigheter
för de anställda. Helt enkelt ökad utsugning, mer av kapitalets
diktatur.

Arbetarenighet
Alla fakta talar för att det är Rüsselsheim som kommer att gå segrande
ur tävlingen. Till och med affärs- och borgartidningarnas kommentatorer
menar att GM-ledningen redan bestämt sig. Syftet med tävlingen skulle
bara vara att pressa tillbaka de tyska arbetarnas villkor. Strunt samma
om detta är sant. Det visar att på löntagarsidan finns bara förlorare.

Vad kan de anställda sätt emot de mäktiga GM-kapitalisterna? Det gamla,
väl beprövade, arbe-tarvapnet heter sammanhållning. Enade vi stå,
söndrade vi falla.

Här finns flera sidor, där enigheten på golvet är den grundläggande.
Självklart ska arbetarna gemensamt vägra beordrad övertid. På samma
sätt måste andra drastiska förändringar av arbetsvillkoren mötas. Det
är arbetarna som bygger bilarna som har den yttersta makten över
produktionen.

En annan sida är metallklubbens agerande. Här finns makten att sätta
stopp för förändringar av avtalsvillkoren. Klubben har makten att inte
gå med på några försämringar. Men inte bara det. I detta läget är
klubbledningen skyldig att tillvarata alla medlemmars intressen. Då
gäller att se igenom Saab-ledningens falska snack om en tävling med
kamraterna i Rüsselsheim. Att göra vad de kan för att sätta stopp för
allt sådan tävlande. Här finns bara en vinnare, kapitalisterna i
Detroit, oavsett vilken fabrik som skulle få fortsätta produktionen.

Oroväckande utspel
Mot den bakgrunden är de fyra lokala arbetar- och tjänstemannafackens
gemensamma uttalande mycket oroväckande. Visserligen vänder de sig mot
GM, men samtidigt så manar facken de anställda att "hjälpas åt att
åstadkomma ett konkurrenskraftigt alternativ".

Priset tar SIF-klubbens ordförande Lars Johansson som glatt utbrister:
"Vi måste få GM att förstå att vi är bäst lämpade att ta produktionen.
Det vore det mest rationella, effektiva och konkurrensmässiga beslutet.
Sett ur ett företagsekonomiskt perspektiv."

Metallklubbens ordförande Paul Åkerlund är mera återhållsam men inne på
samma resonemang. Han hävdar att GM måste minska sin
produktionskapacitet. "Det kommer att bli en kapplöpning som säkert får
sitt pris." Arbetarna på Saab måste kräva att metallklubben inte deltar
i detta sjuka race, kräva att båda fabrikerna ska behållas.

Ytterligare en sida är arbetarenigheten över nationsgränserna. I takt
med kapitalets ökade internationalisering måste arbetare söka enighet
över nationsgränserna. Här har fackförbundet Metall en nyckelroll.
Förbundsordförande Göran Johnsson tillhör de socialdemokratiskt märkta
fackpampar som brukar predika vikten av internationellt fackligt
samarbete.

Redan har också Johnsson tagit kontakt med sina tyska kollegor i IG
Metall. Dock verkar det mest handla om prat, när det mer än någonsin
behövs handling, eller åtminstone konkreta överenskommelser. Den enda
vägen till seger över det mäktiga GM-kapitalet heter kampvilja. Då
måste facken göra klart för kapitalisterna att jobben ska behållas i
Rüsselsheim och Trollhättan.

Att gemensamt förklara att arbetarna på båda orterna vägrar beordrad
övertid. Att gemensamt säga nej till alla försämringar i
arbetsvillkoren. Att gemensamt förklara att samtliga arbetare går ut i
strejk den dag som GM offentliggör att endera fabriken ska stängas.

Det saknas sannerligen inte möjligheter att framgångsrikt ta kamp för jobben.

Lars Rothelius
Proletären 37, 2004