Aborter räddar kvinnoliv

I de flesta av Latinamerikas länder är illegala aborter ett stort hälsoproblem. I Colombia utförs varje år 350.000 sådana. Dödsfall orsakade av illegala aborter är den  tredje största dödorsaken bland kvinnor och den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i fertil ålder.

Konceptet våldtäkt inom äktenskapet existerar inte i många av Latinamerikas länder, vilket gör det helt lagligt att med våld tillskansa sig sex inom äktenskapet. Statistik visar också att en tredjedel av kontinentens kvinnor blir mödrar i tonåren. Tonårsgraviditeterna finns i alla länder, men faktum kvarstår trots allt att i Colombia är en tredjedel av alla som utsätts för sexuellt våld under 14 år. Antalet oönskade barn ökar drastiskt och studier visar att 52 procent av barnen i Colombia föds mot sina mödrars vilja.

Liberalisering?
1991 fick Colombia en ny grundlag med en författningsdomstol (La Corte Constitucional) som övervakande organ. Under 1990-talet skrev Colombia under slutdokumentet från FN:s befolkningskonferens 1994 i Kairo och 1995-års kvinnokonferens i Peking. Detta dokument förband de undertecknade att revidera lagen mot abort.

Naturligtvis hade landets ledare inte en tanke på att liberalisera abortlagstiftningen eller kriminalisera våld mot kvinnor och därför lämnades Colombias lagar orörda. Det är inte ens säkert att de var medvetna om vad undertecknandet av de internationella avtalen förpliktigade till. Orsaken till att de signerade avtalen var att de gentemot omvärlden ville framstå som upplysta demokrater.  
      
Monica Roa började kampen för att liberalisera Colombias stränga abortlagar 2004 och den döptes till Lancia. Kampen fann brett stöd hos både fackföreningar, forskare, kvinnoorganisationen, progressiva medlemmar inom samtliga partier samt organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter.

Lever under hot
För att nå brett använde organisationen sig av direkta aktioner, demonstrationer men också lobbyverksamhet. Då 90 procent av Colombias befolkning är kristen bildade man också en särskild organisation, Katoliker för ett fritt val, för att ge kampen för legaliseringen av abort en kristen röst. Kyrkan fortsätter vara ett tungt maktorgan i många latinamerikanska länder, och man finner därför ett brett befolkningsskikt som endast lyssnar på den röst som identifierar sig som kristen.

Kampen har vunnit brett internationellt stöd och officiellt stöder 400 organisationer runt om i världen Monica Roas Lancia genom att skriva inlägg till domstolen, i Sverige främst RFSU. Även FN:s kommitté för mänskliga rättigheter gav Monica Roa rätt då den slog fast att Colombias lagstiftning inte följde det avtal som undertecknats under 90-talet. 

Att arbeta för legaliseringen av aborter betyder att man kämpar mot de tyngsta motståndarna på så väl den nationella som den internationella arenan. Monica Roas Lancia har slagits mot miljardärer, kardinaler och USA:s administration. Allt bistånd från USA till organisationer som stöder kampen för rätten till abort fryses.

Kyrkan har anklagat henne för att vara anhängare av satan och de som deltagit i kampen, även författningsdomstolens medlemmar och läkare, har uteslutits från katolska kyrkan. Monica Roa har hotats till livet och har nu livvakt när hon befinner sig i Colombia. Hon har även utsatts för direkta attentat riktade mot hennes arbete som till exempel inbrott i sin lägenhet där tjuvarna enbart stal hennes arbetsdator, men inget annat av värde. Ett klart budskap!  

Författningsdomstolen gav Monica Roa rätt och 10 maj 2006 legaliserades den medicinska aborten. Med medicinsk abort menar man avbrytandet av graviditeten om den eller förlossningen äventyrar kvinnans hälsa, om barnet riskerar att födas gravt missbildat eller om det förelegat våldtäkt eller incest vid befruktningstillfället.

Med legaliseringen av den medicinska aborten har rätten till liv, hälsa och värdighet stärkts för den colombianska kvinnan. Under lagens första år har 60 kvinnor fått abort legalt utförd.

Monica Roa ser segern som ett viktigt delmål i kampen för legaliseringen av abort i Colombia. Hon uppmanar de grupper, som arbetar i samma riktning, runt om i Latinamerika att gå samman för att stärka kampen. 

De länder med den strängaste abortlagstiftningen i Latinamerika, där aborter är totalt förbjudna, är Chile, Nicaragua, Honduras, och El Salvador. Enbart Kuba och Mexico City har rätt till fri abort.

Kvinnor förändrar
Proletären var närvarande när Monica Roa nyligen deltog på ett möte arrangerat av RFSU, Tidskriften Arena och föreningen Civis i Stockholm. Det lockade ett 100-tal åhörare, merparten unga kvinnor 20-30 år. Den manliga närvaron var mycket låg.

Som introduktion visades en film om kamp för legaliseringen av abort och därefter följde en debattpanel, där förutom Monica Roa också Marie Fredriksson från Forum Syd och Åsa Regner från RFSU deltog.

Marie Fredriksson rapporterade, i sitt anförande, om kampen som förts i Nicaragua mot instiftandet av den nya abortlagen, där aborter totalförbjöds. Redan innan införandet av denna stränga lag var de reella möjligheterna att få en abort små. För utförandet av legal abort behövdes inte bara tre läkares godkännande utan också godkännandet av kvinnans partner. Mot endast sex lagliga aborter 2002 kan ställas 40000 illegala under samma år.

Hon uttryckte särskilt sin besvikelse över sandinisterna (Frente Sandinista), som stött och röstat för denna lag. Resultatet är att Nicaragua nu har stenhårda straff för kvinnor som låter göra abort och för de läkare som utför dem.    

Social rättvisa
Monica Roa inledde sitt anförande, som fokuserades på Colombia, med att säga att det var ett stort framsteg att abortlagstiftningen liberaliserats på pappret. Men menade att det nu gäller att se till så att lagen efterföljs. 

– Vi hade tre syften med kampen i Colombia, berättade Monica Roa. Det första var så klart att liberalisera abortlagstiftningen. Det andra syftet som vi lyckades med, på ett historiskt sätt, var att utnyttja de demokratiska rättigheter som finns i Colombia, detta gjorde vi genom att ena och aktivera krafter som normalt sett inte har intresse av att samarbeta.

– Det tredje syftet var att ändra inriktningen på abortdebatten. Vi ville ändra riktning från fokusering på religiösa aspekter till frågor om social rättvisa. Det är främst de fattiga kvinnorna som får lida när rätten till abort saknas, det är de sämst bemedlade som dör till följd av illegalt utförda aborter, inte rika kvinnor. Andra argument som faller inom ramen för social rättvisa är jämlikhet och mänskliga rättigheter.        

Monica Roa hoppas att hon med sitt arbete inspirerat andra unga kvinnor. 

– Det går att förändra världen! Om man har goda idéer behöver man inte vänta tills man uppnått en viss ålder för att bli tagen på allvar. Det som krävs är en vision, massor med beslutsamhet och en genomtänkt plan.

GÖRAN WAHLÉN
Proletären 24, 2007