8 mars: ”Vi har fått fler arbetsuppgifter”

Arbetstiden står i centrum för de anställda på Rosengårdens äldreboende i Stockholm. Deltid och låga löner tvingar många att ta dubbla jobb. Det privata vårdföretaget Attendo Care får kritik för bristande flexibilitet.

– De flesta som jobbar här är kvinnor, säger Lisbeth Himmelberg. Jag tror att vi har två svenska killar, plus några invandrarkillar. Flertalet arbetar deltid 75-80 procent. Personligen tycker jag att det är skönt, annars skulle jag inte orka.

De anställda på Rosengården är undersköterskor eller vårdbiträden. De jobbar på ett rullande detaljerat femveckorsschema.

– Det finns inget arbetspass som är åtta timmar, fast det känns som arbetsbördan är anpassad för det, berättar Lisbeth Himmelberg vidare. Vanligtvis arbetar vi mellan 5,5 till 7,5 timme per pass. I regel har vi rätt till en halvtimmes rast. Passen växlar med schemat.

Obekväma tider
Som på de flesta arbeten i vården ingår obekväma arbetstider med både kvällspass och helger.

– På helgerna brukar passen vara tio timmar med en timmes rast, fortsätter hon. På ett femveckorsschema jobbar vi tre helger av fem och har sju lediga vardagar.

De oregelbundna arbetstiderna kan ibland vara svåra att förena med ett fungerande socialt liv vid sidan om jobbet. Det gäller särskilt för dem som har familj och till exempel är ensamstående med barn. De långa resorna i storstaden gör också sitt.

– Jag saknar flexibilitet från arbetsgivarnas sida, säger Lisbeth Himmelberg. Det finns ingen förståelse för att alla inte kan alla tider. Det har hänt att folk uppmanats byta jobb om tiderna inte passar.

Arbetet inom äldreomsorgen är knappast välbetalt, något som dessutom förstärks av att många arbetar deltid.
– Vår grundlön är drygt 20000 kronor i månaden för den som jobbar heltid, säger Lisbeth Himmelberg. Efter skatt skulle det bli ungefär 13000 kronor. Men sen har vi olika påslag för helger och obekväm arbetstid. Deltiden gör att många har dubbla jobb, särskilt bland invandrarna.
Givande arbete
Lisbeth Himmelberg trivs på sitt jobb. Det är god kamratskap och kontakten med de äldre är givande.

– På min avdelning har vi tio patienter fördelade på tre personal, berättar hon. Arbetet består i att vi ska ta upp patienterna, eventuellt hjälpa dem med kläder och duschning. Vi fixar frukost och serverar lunchen. På eftermiddagarna finns det avsatt egen tid för patienterna och i detta kan ingå att vi går ut.

Likväl tycker hon att arbetet har blivit mer krävande även om de tunga lyften har blivit bättre med nya moderna hjälpmedel.

– Arbetsuppgifterna har blivit fler på tio år, avslutar Lisbeth Himmelberg. Allt ska dokumenteras vilket tar mycket tid, särskilt för oss som inte har som vana att jämnt sitta vid datorn.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 10, 2009