Skapar debatt med brev till Reinfeldt

26-åriga Anna Berglund är stockholmare sedan fem år. Under den tiden har hon bott i tio olika bostäder. Allt mer frustrerad över en havererad bostadsmarknad författade hon nyligen ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt, som hon sedan publicerade på sin blogg.

Brevet väckte snabbt stor uppmärksamhet. Det spreds som en löpeld via Facebook och andra sociala medier, det publicerads på SVT:s debattsida på internet och besökarantalet på Anna Berglunds blogg ökade från något tiotal till över 2000 på ett dygn. Hon har fått se sig själv som talesperson för alla de som är hänvisade till en osäker bostadsmarknad när tv, radio och tidningar stått på kö för att göra intervjuer.

Så utgör brevet också ett vittnesmål från en vardag i högerns Sverige som tusentals och åter tusentals svenskar kan känna igen sig i. Det Anna Berglund beskriver är ett samhälle där otrygga anställningar och korttidsboenden utgör hinder för allt fler att få leva ett värdigt liv.

När Proletären träffar Anna Berglund för en intervju är hon förvånad över att hennes brev skapat så mycket uppmärksamhet.

– Det var inte menat att det här brevet skulle bli så offentligt som det blev. Jag har haft min blogg sedan 2007, och det här är en text bland många jag skrivit som kan tolkas politiskt.

• Varför tror du att just den här texten då fick sådan stor uppmärksamhet?
– Texten beskriver min situation. Jag berättar om den vardag som jag lever i. På ett sätt är brevet väldigt personligt, men samtidigt beskriver det något som jag tror att väldigt många människor kan relatera till. På sätt och vi skulle den här texten kunna handla om vem som helst.

Vi träffar Anna Berglund på ett café på Fridhems- plan i Stockholm. Hon har just slutat arbetsdagen på förskolan där hon arbetar som kock. I sitt brev till statsministern beskriver hon tio år av otrygga anställningar inom flera olika branscher. Nu har hon en fast anställning, på ett jobb där hon dessutom stormtrivs.

Den som följer hennes blogg vet att Anna Berglunds liv består av mer än att arbeta och söka bostad. Hon skriver och spelar musik, en särskild fotoblogg avslöjar att fotografering är ett annat intresse och de välformulerade texterna på bloggen får oss att ana litterära ambitioner.

– Det är inte synd om mig, slår hon fast. Jag är stolt över det jag gör och jag lever ett bra liv.

Men hela tiden finns den otrygga bostadssituationen där. Att inte kunna slå sig till ro i ett eget hem, vetskapen att om någon månad är det dags för ännu en flytt, är ett ständigt närvarande orosmoln.

– Att ha någonstans att bo är en grundläggande rättighet som samhället av någon anledning har avskaffat, säger hon upprört.

Den otrygghet Anna Berglund känner i sin bostadssituation går också igen i de erfarenheter hon har med sig från en allt mer osäker arbetsmarknad.

– De flesta som jag känner har antingen en otrygg anställning eller är arbetslösa. Det skapar en oro som bara företagarna tjänar på. Vi förväntas vara tacksamma för smulor, vi ska bli glada för en anställning till vilka villkor som helst. Vi vet att vi är utbytbara och att det finns många i kö efter oss som vill ha vår plats.

Uppmärksamheten kring Anna Berglunds brev till Fredrik Reinfeldt har gjort att många människor hört av sig för att visa sin uppskattning.

Men hon har också fått ta emot motsatta reaktioner. I såväl kommentatorsfältet på den egna bloggen som på andra internetforum, som ökända Flashback, har kritiken inte sällan gått över i hatfulla personangrepp. ”Störd fitta”, ”psykskadat emo” och ”gnällkärring” är några av de tillmälen som anonyma skribenter använt om Anna Berglund.

Bakom de många påhoppen finns ändå en gemensam nämnare. Att hon saknar förstahandskontrakt är hennes eget fel, hon ska inte klaga för det finns andra som har det likadant. Det är det individualistiska tänkandet som slagit rot hos allt fler som kommer till uttryck.

• Vad tror du det är i ditt brev som uppfatas som provocerande av en del?
– Många av de som reagerat negativt tror jag är människor som inte vill se sin egen situation, de vill inte sig själva som utsatta, säger Anna Berglund.

– Det är lättare att slå på de människor som försöker säga ifrån mot det som är fel i samhället än att inse att man kanske måste göra något själv.

Själv återkommer Anna Berglund ofta under vårt samtal till den kollektiva tanken, och hon efterlyser mer ”vi” än ”jag” i människors tänkande.

– Varje individ förväntas idag vara sin egen lyckas smed. Men vi som lever i samhället hör ihop, vi är beroende av varandra. Om jag blir sjuk så förväntas jag inte vårda mig själv, jag är behöver vårdanställda som kan sitt yrke. Så är det överallt, när jag går och handlar, åker kollektivtrafik eller vad som helst, så är jag beroende av andra människor.

– Det är klart att man kan förändra samhället till det bättre, men då måste fler våga sätta ner foten. Vi måste säga ifrån mot sådant som gör att människor far illa.

Vi återkommer till bostadsfrågan. Även om bostadsbristen blir allt mer utbredd i stora delar av landet så är situationen i Stockholm i en klass för sig.

Staden ligger på många sätt i framkant i det nyliberala systemskifte som präglar dagens samhällsutveckling, vilket också avspeglar sig på bostadsmarknaden. Här har antalet hyresrätter minskat drastiskt i takt med att de borgerliga politikerna drivit igenom ombildningar till bostadsrätter.

Utvecklingen har skapat en segregerad bostadsmarknad där de som har möjlighet att ta ett lån kan köpa en lägenhet, medan en allt större massa är hänvisade till andrahandskontrakt.

I sitt brev till statsministern beskriver Anna Berglund hur hon fått stå ut med sexuella trakasserier när hon annonserat efter bostad, och hur andrahandsuthyrare kräver rena ockerhyror.

– Det finns de som kan ta hutlösa avgifter bara för att hyra ut ett rum i en förortslägenhet. Och det förekommer mycket handel med svarta hyreskontrakt. Bostadslösa människor blir så desperata att de är beredda att begå kriminella handlingar, säger Anna Berglund.

• Hur ser du på alternativet att ta ett lån och köpa en lägenhet?
– Jag har inte de ekonomiska förutsättningarna att köpa en bostad. Dessutom så äger du inte den lägenhet du köper. Du betalar pengar som går in i en absurd skuldfälla. Förr eller senare så kommer det att explodera, resonerar Anna Berglund.

Hon påpekar också att många unga som tar lån för att köpa en bostad inte bara hamnar i beroendeställning till bankerna, utan i många fall också till sina föräldrar.

– Vi som är unga tillåts inte bli vuxna. Vi hamnar i en situation där våra föräldrar har insyn i vår ekonomi. Dessutom är det många föräldrar som själva måste ta lån för att kunna hjälpa sina barn med en bostad.

• Med brevet till statsministern har du skapat uppmärksamhet kring bostadsfrågan. Vad ser du själv för alternativ för att komma till rätta med bostadsbristen?
– Först och främst så vill jag att det inte ska bli värre än vad det är idag. Jag har bott i Stockholm lika länge som borgarna suttit vid regeringsmakten, och sett hur bostadssituationen försämrats bara under de här åren.

Som konkreta exempel på ytterligare försämringar nämner Anna Berglund marknadshyror och regeringens förslag att underlätta andrahandsuthyrning.

– Bara för att det blir enklare att hyra ut i andra hand så kommer det inte att uppstå tusentals nya lägenheter. De som har bostäder att hyra ut i andra hand gör det förmodligen redan, fast svart. Det enda som skulle hända är att regeringen legitimerar för hyresvärdarna att ta ut vilka ockerhyror de vill.

– Det enda rimliga sättet för att komma tillrätta med bostadsbristen är att bygga fler hyresrätter med rimliga hyror. Istället för att sänka bolagsskatten borde de pengarna användas till bostadsbyggande, säger Anna Berglund.

När vi träffas väntar Anna Berglund ännu på ett utlovat svar på sitt brev från statsminister Fredrik Reinfeldt.

– Det är många fler än jag som vill ha ett svar och se hur han förhåller sig till den verklighet jag beskrivit. När svaret kommer så tänker jag publicera det på min blogg och försöka sprida det till så många som möjligt.

Själv tänker Anna Berglund fortsätta att skriva om och skildra det samhälle hon lever i.

– Jag kommer att fortsätta att skriva på min blogg, och så jobbar jag på ett utkast till en bok. Den handlar om vardagslivet för min generation. Den ska inte handla om unga framgångsrika människor som gjort karriär och jobbar med media, för några sådana människor känner jag inte. Jag skriver om de som inte är priviligierade, avslutar Anna Berglund.