”Hänsynen till barnen kommer att minska”

Förra veckan röstade riksdagen igenom nya restriktioner för asylsökande. Bakgrunden till den hårdare lagen är att regeringen vill minska flykting- och anhöriginvandringen.

Med de nya restriktionerna kommer flyktingar att beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd istället för permanenta. Dessa gäller i tretton månader för flyktingar med så kallat ”alternativt skyddsbehov”, vilket utgör flertalet människor som flyr från Syrien.

Det blir även svårare för dessa flyktingar att återförenas med sina familjer. Personer som ses som alternativt skyddsbehövande kan inte längre få hit familjemedlemmar som är kvar utomlands.

Undantag görs i princip enbart om den asylsökande lyckats få ett jobb och beviljats permanent uppehållstillstånd.

Proletären träffar Henry Ascher, kommunist, forskare och barnläkare, som möter många nyanlända i sitt yrke och engagerar sig i barn- och folkhälsorelaterade frågor. Han menar att den nya lagen är förödande ur ett integrationsperspektiv.

– Ju tyngre upplevelser man har med sig desto svårare är det i början, men på sikt är det vad som händer i det nya landet som är det viktigaste, säger Henry Ascher.

– Tillit, rutiner, trygghet, framtidshopp och en fungerande vardagsmiljö är avgörande för möjligheten till återhämtning. Det är fullständigt förödande att man nu stiftar lagar där man permanentar osäkerheten och förhindrar familjeåterförening.

Asylsökande kommer nu också att överklaga besluten i mycket högre utsträckning, vilket leder till mängder av extraarbete för det redan överbelastade Migrationsverket. Henry Ascher tillägger också att det gör de asylsökande beroende av arbetsköpare och fastighetsägare i mycket större utsträckning, eftersom fast arbete nu är enda chansen att få ett permanent uppehållstillstånd och kunna återförenas med sin familj. Det öppnar dörren på vid gavel för dem som kommer vilja profitera på flyktingarnas ökade desperation.

– Det är många skumma typer som kommer att dras till detta och det verkar inte finnas någon ambition från högre politiskt håll att göra något åt det.

När det inte längre är skyddsskälen som avgör om någon ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd, utan huruvida personen skaffat ett arbete inom tretton månader får nyckfulla arbetsköpare rollen som alternativ migrationsmyndighet. Det har redan etablerats en svart marknad för anställningsavtal. Ett kontrakt kan kosta flera hundra tusen kronor.

Flyktingsmugglare och företagare tjänar stora pengar på verksamheten. Krisen har skapat rejäla affärsmöjligheter för de skrupelfria. Lagen försvårar också avsevärt för ensamkommande barn och familjer som splittrats i flykten att återförenas.

– Hänsynen till barn kommer att minska betydligt med den här nya lagen.

Den kommer också att ställa större krav på åldersbestämning av flyktingbarnen. Åldersbestämning av barn är svårt och har sedan årtionden tillbaka varit en konfliktfråga mellan de olika läkarförbunden och migrationsverket. Den medicinska ståndpunkten är att det bara går att bedöma ungefärlig ålder.

– Det finns många myter och en omedveten övertro kring detta. Men människor har inga årsringar, säger Henry Ascher.

En metod som använts är röntgenundersökning med jämförelse av så kallat normalmaterial.

– Här uppstår ännu mer problem, för normalmaterialet är ofta US-amerikanska röntgenstudier på vita medelklassungdomar från 1930-talet.

Henry Ascher menar istället att det vore bättre med en samlad bedömning av många faktorer som minnesbilder och hur personen umgås i vardagen, tillsammans med en full kroppsundersökning. Resurskrävande åtgärder, men felbedömningar är farliga om man blir ”räknad som vuxen”, då man förlorar en stor del av det sociala skyddet.

Man blir dessutom placerad på ett vuxenboende bland vuxna, ofta traumatiserade män, som kan utgöra en farlig miljö.

– Barn får ju gå i skolan, vuxna asylsökande har ofta en mycket mer ostrukturerad och sysslolös tillvaro.

Den ostrukturerade miljön går ut över viljan och möjligheterna att söka anställning. Lägg därtill de ökade svårigheterna att återförenas med sin familj.

– Att lära sig ett nytt språk och nya saker är väldigt svårt när tankarna är med familjen någon helt annanstans, särskilt om man lider av traumatiska minnen, säger Henry Ascher.