Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesredaktör

EU premierar läkemedelsbolag

EU:s regelverk för läkemedel för ovanliga sjukdomar ger tillverkaren ensamrätt på försäljningen i tio år. Läkemedelsföretagen sätter själv priserna vilket innebär höga kostnader för de landsting som väljer att köpa in dyra behandlingar.


P1:s Kaliber har granskat svenska landstings hantering av patienter med ovanliga sjukdomar. I programmet berättar Hanna, som ligger kopplad till en dialysmaskin 20 timmar i veckan, att med ny medicin kan hon få en ny njure och slippa dialysen.

Hanna är en av närmare 50 personer i Sverige som lider av en sjukdom som heter aHUS och som det numera finns en medicin mot, Soliris. Problemet är bara att inte alla landsting vill betala för Soliris och andra så kallade särläkemedel eftersom de är så dyra.

Soliris kostar otroliga 4,5 miljoner kronor per patient och år. Det höga priset på särläkemedel ska i teorin avspegla forskningen och tillverkningskostnaderna bakom medicinerna. Men en liten smula blir det ändå över åt läkemedelsbolagen. Företaget som säljer Soliris, Alexion Pharmaceuticals, gjorde 2013 en vinst på 2,5 miljarder dollar.

I en intervju med Kanadas statliga tv-bolag CBC News kommenterar Sachdev Sidhu, läkemedelsutvecklare och forskare vid University of Toronto, priset på Soliris och forskningen bakom medicinen.

– Jag tror att den statligt betalda forskningen står för mer än 80 eller 90 procent av arbetet.

Sachdev Sidhu håller inte med om att det behövs höga läkemedelspriser för att ta fram nya mediciner mot ovanliga sjukdomar.

– Det är en betydande missuppfattning. De flesta mediciner är baserade på vetenskapliga upptäckter som är gjorda i offentligt finansierade forskningslaboratorier.

Hela affärsidén för Alexion Pharmaceuticals bygger på att stat, kommun eller försäkringsbolag köper in de dyra medicinerna åt patienterna då det inte är många privatpersoner som kan betala 4,5 miljoner om året för sin medicin. Istället hyr Alexion in pr-firmor åt de som lider av aHUS för att de ska sätta press på sin regering eller sitt försäkringsbolag att köpa Soliris till dem.

Samtidigt utnyttjar läkemedelsbolagen offentligt finansierad forskning, och arrangemanget är ett övertydligt exempel på hur gemensamma resurser blir till privata vinster i ett system där varje del av samhället sålts ut till vinstintresset.

I EU belönas läkemedelsföretagen med ensamrätt på försäljningen i tio år efter att ett särläkemedel blivit godkänt. Alexion Pharmaceuticals vill inte svara på Sveriges Radios frågor om varför priset på Soliris är så högt och det behöver de inte heller. Det handlar om tillgång och efterfrågan. Det finns bara deras medicin att köpa och i ett kapitalistiskt system gör de naturligtvis helt rätt som maximerar vinsten.

De svenska landstingen får rekommendationer av NT-rådet om vilka nya läkemedel som bör användas. NT-rådet har bland annat i uppgift att bedöma hur kostnadseffektiv en medicin är och rekommenderar inte Soliris vid behandling av aHUS eftersom den är så dyr.

Rådets ordförande Stefan Back säger till Sveriges Radio att det ska vara en ”jämlikhet och solidaritet mot andra sjukdomstillstånd och andra behandlingar inom landet, så att man inte får undanträngningseffekter”.

Det vill säga, landstingen ska inte köpa in en för dyr medicin som gör att budgetslavarna får spara in någon annanstans i vårdapparaten. Stefan Back säger också i programmet att grundproblemet är det höga priset men att:

– Det är företagets roll. Det är de som sätter priset, vi sätter inte det.

Så är det. Men så måste det inte vara, det går att organisera både sjukvård och medicinsk forskning väldigt annorlunda än i USA och EU.

Det socialistiska Kuba lyckas – trots USA:s blockad och knappa ekonomiska resurser – ständigt ta fram nya mediciner utan att någon ekonomisk vinning finns med som drivkraft i processen.

De senaste åren har Kuba bland annat utvecklat det revolutionerande lungcancervaccinet CimaVax. Helt utan några ekonomiska incitament.

På Kuba är all sjukvård gratis och CimaVax kostar en dollar per dos att producera.

Alexion Pharmaceuticals tar 450000 dollar för en årsförbrukning av Soliris och i Sverige beror det på huruvida landstinget lyder NT-rådets rekommendationer eller, som i Hannas fall, trotsar dem om patienten ska få medicinen.