Hoppa till huvudinnehåll
Av
Gymnasielärare

Eldsjälar i Husby

I våras skakades Sverige av ungdomsbråk i en rad förorter. Missnöjet flammade upp och dog ut. Åtminstone på ytan. Hur gick det sen? Proletären besöker föreningen Megafonen i Husby.


En sommar har gått. Brandröken i Husby har skingrats och journalisterna har åkt hem. Utanför tunnelbanan tycks livet rulla på som förut. Hur gick det med vreden och engagemanget? Går det att finna en väg som leder mot rättvisa och självrespekt?

Vi söker oss fram till ett litet oansenligt gårdshus mellan miljonprogramhusen. På dörren står skrivet Megafonen. Det måste vara rätt. Vi har hört namnet på organisationen som ska föra förortsbornas talan. Vi möts av Melody Farshin som svarar på våra frågor.

– Själarna fortsätter brinna i Husby, förklarar hon poetiskt med glödande blick. Bilarna som brann i våras var symboler. Den materiella förödelsen är i sig ingenting positivt. Men människornas känsla av inre ilska och frustration är stark.

För Megafonen kom inte upploppen som någon överraskning. Det kunde lika gärna hänt i Alby, Rågsved eller någon annan förort i någon annan stad. Decennier av nedskärningar, arbetslöshet och utanförskap har satt sina spår.

– Det talas ofta om ligister i förorterna, säger Melody Farshin. Men de flesta personer jag känner är lugna och fredliga. Men när det räcker att öppna en dagstidning för att läsa att du är oduglig är det en tidsfråga innan det exploderar.

Den utlösande orsaken till vårens bilbränder var polisens dödskjutning av en äldre man i hans lägenhet. Megafonen organiserade en protestdemonstration mot vad de ansåg vara ett uttryck för meningslöst övervåld från polisens sida.

– Vår granne blev skjuten av polisen, fortsätter Melody Farshin. Var det konstigt att sinnena kokade över? Men självklart ska ingen få sin bil uppbränd. Det var en symbol för frustration.

I media tecknades schablonbilden av ”unga arga män” som vände upp och ner på sina bostadskvarter. En del Husbybor blev oroliga och skrämda. Andra svarade med engagemang och fann gemenskap med varandra. Vart tog tjejerna vägen?

– Jag var aldrig ensam och rädd, berättar Melody Farshin. Vi var många som var ute och patrullerade om nätterna. Föräldrar, Megafonen, alla slags människor. Jag känner mig trygg tillsammans med det Husby som jag är en del av.

I dagarna har det meddelats att förundersökningen av den uppmärksammade dödsskjutningen har lagts ned. Polisens agerande kommer därmed inte att prövas i domstol. Än så länge har det inte lett till några reaktioner i Husby. Hur det än går finns de underliggande problemen kvar.

– Många känner kärlek till sitt område och stannar här, understryker Melody Farshin. Men det spelar roll varifrån du kommer, vad du har för efternamn och hur du ser ut. De finns de som säger att de kommer från Kista då de söker jobb.

I Husby har den sociala servicen skurits ner till obefintlighet. Posten har försvunnit, apoteket har privatiserats och vårdcentralen har ersatts av en privat familjeläkarmottagning. Resurserna till skolan har minskat. Många har svårt att finna arbete och bostad.

– De håller på att renovera våra bostäder, konstaterar Melody Farshin. Den som flyttar tillbaka slipper fuktskador och kackerlackor men åker på en hyreshöjning på trettio procent. Det gör att en del tvingas lämna sina hem.

Megafonen är en förortsorganisation som riktar in sig på lokala frågor. Föreningen har drygt fyra år på nacken och finns i Husby och tre andra förorter runt om Stockholm. Inget hindrar att andra startar liknande föreningar på annat håll.

– Du ska bo och vara förankrad i området, poängterar Melody Farshin. Vi har olika grupper och håller på med aktiviteter som föreläsningar, läxhjälp och skrivarverkstad. Vi ordnar filmvisningar och engagerar oss i olika frågor.

Avsikten är att upplysa de boende om deras rättigheter och möjligheter. Föreningen kritiserar samhällets maktuppbyggnad. Genom att komma samman och diskutera kan invånarna formulera sina egna krav för ett bättre liv.

– Det viktiga är att se orsakerna bakom vårens upplopp, menar Melody Farshin. Vad är det för samhälle som skapar människor som eldar bilar? Det handlar om politik. Bilbränderna är ingen hobby, de är uttryck för missnöje.

Megafonen har startat en solidaritetsfond för de som har fått sina bilar utbrända. De turbulenta händelserna har gjort föreningen känd och starkare. Det är fler som ifrågasätter besluten som fattas över deras huvuden.

– Vi spräckte bubblan om välfärdslandet Sverige, avslutar Melody Farshin. Olof Palmes land där alla går runt och mår bra. Jag hade gärna tagit del av den bubblan om den fanns. Men tyvärr gör den inte det idag.