”Bostadspolitik eller bostadsbutik”

På Kungsholmen i Stockholm tjänar folk över 350.000 kronor om året i genomsnitt. Arbetslösheten ligger på några enstaka procent. Två tredjedelar av stadsdelens lägenheter består av bostadsrätter, resten av hyresrätter. För 20 år sedan var proportionerna omvända.

Situationen på välbärgade Östermalm ser i stort sett likadan ut. På 20 år har antalet bostadsrätter mer än fördubblats. Antalet hyresrätter har mer än halverats. Av de få nya lägenheter som byggs är mer än hälften bostadsrätter. Invånarna tjänar pengar som gräs.

Men det finns en annan sida av myntet. I Skärholmen i de sydvästra förorterna ligger medelinkomsten på 206000 kronor om året. Över tio procent av invånarna är arbetslösa eller går på aktivitetsstöd.

På två decennier har antalet bostadsrätter i Skärholmen fördubblats men de utgör fortfarande en bråkdel av förortens totala bostadsbestånd. Istället har fastigheter och hela kvarter sålts ut till privata fastighetsägare.

Uppgifterna kommer från bostadsexperten Edvin S Frid som skrivit rapporten Bostadspolitik eller bostadsbutik för Vänsterpartiets räkning.

Materialet ger svart på vitt om hur den nyliberala bostadspolitiken i Stockholm leder till ökade klassklyftor och segregation.

– Stockholms stads utförsäljning av allmännyttan har rent ideologiska motiv, säger Edvin S. Frid. Det finns en blind tro på marknadslösningar. De borgerliga politikerna säger sig verka för blandade boendeformer, men det stämmer dåligt med deras praktik.

Utförsäljningarna har inte varit någon god affär för staden, åtminstone inte vad det gäller ombildningar till bostadsrätter. I regel säljs allmännyttans fastigheter till nybildade bostadsrättsföreningar långt under marknadsvärdet.


Trots detta plockar Stockholms politiker ut stora pengar ur sina tre kommunala bostadsbolag. Nyligen överfördes 1,3 miljarder till stadens kassa direkt från allmännyttan. Detta har blivit möjligt genom den nya EU-färgade bostadslagstiftning som infördes 2011.

– Det stämmer inte att Stockholms kommunala fastighetsbolag skulle behöva sälja hus och lägenheter för att få pengar till renoveringar, poängterar Edvin S. Frid. Bolagen är politiskt styrda och skulle ha råd att både rusta upp och införa hyresstopp.

Edvin S. Frids undersökning påvisar hur stort genomslag ombildningspolitiken har haft i Stockholms innerstad. Här har den också inneburit en gigantisk förmögenhetsomflyttning från det allmänna till en förhållandevis begränsad del av stadens befolkning.

I förorterna har politiken inte varit lika framgångsrik sett ur den borgerliga alliansens synvinkel. Särskilda konsulter med provision har försökt övertala hyresgästerna att bilda bostadsrättsföreningar. Trots detta har intresset för ombildning varit svalt.

– Det finns stora risker med att köpa sin lägenhet, varnar Edvin S. Frid. Vi vet inte hur räntor och bostadsmarknad utvecklar sig. Om bostadsbubblan skulle spricka kan du sitta där med en dyr lägenhet som inte går att sälja samtidigt som du är skyldig banken flera hundra tusen.

I flera fall där ombildningarna kört fast har borgarpolitikerna istället valt att sälja husen till privata fastighetsägare. Flera uppmärksammade storförsäljningar har ägt rum det sista året och flera är på gång. Inget hindrar att dessa i sin tur ombildar lägenheterna längre fram.

Sedan 2007 har 60.000 lägenheter i Stockholms stad omvandlats från hyresrätter till bostadsrätter. Drygt 40.000 av dessa är lägenheter som kommer från allmännyttan, resten från privata värdar. Allmännyttan äger idag mindre än en femtedel av stadens lägenheter.

Utförsäljningarna och den massiva ombildningen till bostadsrätter är ett uttryck för en bostadspolitik som helt lämnat över ansvaret till marknadskrafterna. Förutom att vara djupt orättvis leder den till att bostadsbristen ökar och cementeras.

Den borgerliga alliansen i Stockholm säger sig vilja bygga 5.000 lägenheter om året fram till 2030. Det skulle ge ett sammanlagt tillskott på 100.000 lägenheter räknar från 2010. Planerna möter på intet sätt upp mot den förväntade befolkningsökningen.

Men trots förmånliga markanvisningar lever byggföretagen inte upp till sina åtaganden. 2011 påbörjades 3.500 lägenheter i Stockholms kommun. Antalet ser inte ut att bli fler innevarande år. Tvärtom sjunker bostadsbyggandet över hela landet.

– De stora byggbolagen gör miljardvinster men bygger inte vad de lovat, berättar Edvin S. Frid. Planerade byggen kommer inte gång eller för sent. Men i praktiken har de monopol eftersom byggprojekten är så stora att små aktörer inte klarar av dom.

Byggkostnaderna i Sverige är de näst högsta inom EU. En viktig förklaring är markkostnaderna som rakat i höjden den senaste femtonårsperioden. För bostadsrätter i storstadsområdena har de femdubblats sedan 1998. För hyresrätter tredubblats.

– Stockholm stad säljer ut mark i mycket större omfattning än förr, förklarar Edvin S. Frid. Det har skapat ett race på mark. Konkurrensen om de attraktiva lägena är hård. Husen kostar i regel lika mycket att bygga oavsett plats.

Det låter som ett eko av Karl Marx skriverier om jordränta på byggnadsmark. Ägaren till marken kan göra sig en rejäl hacka på blott dess läge. Det slår igenom i priser på bostadsrätter, höga hyror och husens höjd i centrala stadsdelar.

Tills vidare jobbar Edvin S. Frid vidare med att i detalj kartlägga hur bostadssegregationen slagit rot i Stockholms olika stadsdelar.

Mera material är att vänta och blir välbehövligt bränsle i den politiska kampen för en annan bostadspolitik.