Vårdvalet avslöjas i ny granskning

Här mosas tesen att vårdvalet och vårdgarantin skulle ge en bättre vård och större tillgänglighet för folk i allmänhet. Uppfattningar som med små variationer förfäktats av såväl den tidigare styrande borgerliga alliansen som de rödgröna.

”Än så länge verkar inget landsting ha lyckats skapa en vårdvalsmodell som styr primärvården i riktning mot hälso- och sjukvårdslagens etiska principer.” (sid 105).

Rapporten ger en bild som stödjer den kritik som Proletären gång på gång framfört allt sedan vårdvalet först presenterades. Att vårdval visserligen kan ge större tillgänglighet, men att detta bara gäller för grupper ur de ekonomiskt och socialt mest gynnade samhällsklasserna:

”I städer och tätorter är läkartätheten lägre på vårdcentraler i områden där det förväntade vårdbehovet är större. Detta innebär att ett förväntat högt vårdbehov hanteras av färre läkare.” (sid 103)

Men medan Riksrevisionen hävdar att vårdvalet och vårdgarantin infördes som medicin för vårdens bristande tillgänglighet för patienterna så anser Proletären att detta var ett svepskäl för att dölja den verkliga orsaken, en av kapitalisterna hett efterlängtad privatisering. Detta skilda synsätt förtar dock inte vikten av Riksrevisionens avslöjande rapport.

Sida upp och sida ner ges målade beskrivningar av den haltande vården. Redan inledningsvis ges exempel att använda för alla vårdanställda och patienter som förgäves försökt få ansvariga politiker och vårdadministratörer att inse allvaret i den haltande vårdsituationen:

”De positiva resultaten av reformerna i form av förbättrade kontaktmöjligheter, fler vårdcentraler och ökade besöksfrekvenser förefaller i högre utsträckning ha kommit patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status till del.” (sid 9)

På ett pregnant sätt slås i rapporten också fast den målkonflikt som vårdvalssystemen skapat. En slutsats som denna tidning länge hävdat, att vårdvalet styr om primärvården från att vara behovs-styrd till att bli efterfrågestyrd:

”Före vårdvalet gjordes i högre utsträckning prioriteringsbesluten, förvisso utifrån begränsade budget-ramar, av vårdpersonalen efter de etiska riktlinjerna och patienternas individuella behov. Idag sker resursprioriteringarna i primärvården i större utsträckning i enlighet med patienternas efterfrågan.” (sid 105)

Vidare slås fast att de politiskt ansvariga på ett flagrant sätt missat att vetenskapligt utvärdera vårdvalets konsekvenser. Istället har presenterats en medvetet förskönande bild av speciellt ökat vårdutnyttjande utan hänsyn till olika patienters varierande behov:

”Med målsättningen att i första hand vara tillgänglig genom att producera besök kan resultatet mycket väl bli en kvalitativt försämrad vård för dessa patienter.” (sid 108)

Mycket, mycket mer finns att säga om denna rapport. Vi avslutar med att återge hur tillgänglighetsreformerna har fått stark styreffekt på primärvården:

”Det har blivit svårare att upprätthålla hälso- och sjukvårdslagens etiska principer, vårdkostnaderna ökar, skillnaderna mellan landstingen tycks inte minska och de önskade effekterna för innovation och utveckling i vården verkar i stor utsträckning ha uteblivit.” (sid 105)

Ansvaret för allt detta vilar tungt på alliansregeringens socialminister Göran Hägglund. Men tänk vilken fantastisk möjlighet till nystart som utifrån Riksrevisionens rapport bjuds den nya sjukvårdsministern Gabriel Wikström (S).

Grip tillfället och avskaffa allt vad vårdval heter. Återskapa en primärvård som drivs i samhällelig regi och vars fundament byggs på folkhälsoperspektivets klassmässiga och humanistiska grund.