Viktig vård av papperslösa

Det har gått ett år sedan lagen om vård för papperslösa trädde i kraft. Vad har hänt? Erfarenheterna från Rosengrenska-Röda Korsets vårdförmedling i Göteborg och Röda Korsets och Läkare i världens i Stockholm visar en blandad bild. Mycket har blivit bättre. Fler papperslösa får vård och för vårdpersonalen har arbetet underlättats.

Men många problem kvarstår. Kunskapen om lagen och regelverket brister. Många papperslösa patienter vägras vård på felaktig grund eller avkrävs felaktiga avgifter. Inte sällan krävs de på papper på att de är papperslösa. Kunskaperna om papperslösas och flyktingars hälsobehov är otillräcklig och personalen behöver utbildning och stöd.

Inom några områden är bristerna påtagliga. Många papperslösa lider av svår posttraumatisk stress (PTSD) eller andra psykiatriska tillstånd och mår psykiskt mycket dåligt. Specialistpsykiatrin saknar ofta kunskap och resurser och många patienter hänvisas till vårdcentraler där bristerna är än större.

Tandvården är ett annat problemområde. Ofta löser man bara de akuta problemen med provisoriska fyllningar som håller någon månad, eller så drar man tänder som skulle kunna räddas. Förebyggande behandling av till exempel tandlossning ges sällan.

Andra problem som blivit tydliga under året är att avgifterna för vården och läkemedel, 50 kr vardera, för många är omöjlig att klara. För en papperslös kan valet stå mellan mat för barnen eller att gå till läkaren.

Vi ser också att många papperslösa är rädda för att söka hjälp i den vanliga vården eftersom de inte vågar lita på att vården inte rapporterar till polisen.

Ett grundläggande problem med den nya lagen är att den vilar på begreppet ”vård som inte kan anstå”. Socialstyrelsen har i en rapport analyserat begreppet och kommit fram till att det är ovetenskapligt och bryter både mot lagen om prioriteringar i vården och mot mänskliga rättigheter. 23 yrkesorganisationer för vårdpersonal har nyligen undertecknat ett uttalande där de uppmanar all personal att avstå från diskriminerande särbehandling av asylsökande och papperslösa och understryker att vård måste ges till alla på lika villkor.

Vården för papperslösa diskuterades vid ett välbesökt seminarium som Region Skåne arrangerade under Almedalsveckan och där jag presenterade det första årets erfarenheter. Våra förslag till förändringar av lagen för att fullt ut kunna ge vård på lika villkor mötte inga invändningar. Till och med Maria Ferm, Miljöpartiets flyktingpolitiska talesperson som lyckats förhandla fram lagen mot migrationsminister Tobias Billström (M), var helt enig om behovet av dessa förändringar.

Jag tänker tillbaka till en solig försommarkväll 1998 när ett 30-tal personer samlades i Göteborg för att starta Rosengrenska kliniken för frivilligvård för papperslösa. Vi undrade om det fanns några papperslösa i Göteborg och om de i så fall skulle våga komma till oss.

Från denna försommarkväll till idag har det gått 16 år. Idag är asylsökandes och papperslösas mänskliga rättigheter, inklusive rätten till vård, en viktig politisk fråga. Det finns en stark opinion som tvingat politikerna till förändring. Det är denna solidaritet som tvingade Göran Persson att gå med på den tillfälliga lagen 2005 och Billström och Reinfeldt att gå med på lagen om vård för papperslösa för ett år sedan. Det som en gång började med att vårdpersonal bröt mot oetiska och diskriminerande regler har tvingat fram lagändringar.

Vi har kommit en viktig bit framåt. Det är lite kvar att göra. Motstånd lönar sig.

Henry Ascher

Läkare