Psykiatri med högeragenda

Många verkar ha tagit till sig psykiatrikern David Eberhards tes att svenska barn är ouppfostrade och att Sverige har förlorat kontrollen över sina barn. Bloggar och krönikor är fullsmetade med instämmande hurra-rop från människor som säger sig veta hur det ligger till.

David Eberhard är psykiatriker och överläkare i Danderyd. Han har skrivit ett antal böcker där han driver ett populistiskt resonemang om hur vi i Sverige är handlingsförlamade och skadade av trygghetstanken.

Hans samarbete med tankesmedjan Timbro är väl känt och han anlitas gärna som föredragshållare av bland annat Kristdemokraterna, men ofta uppträder han som enskild författare och tyckare i diverse tv-soffor.

Han har tagit en minst sagt offensiv roll i samhällsdebatten och hans texter läses och delas av många. På sociala medier syns till och med en grupp som säger sig vilja se honom som statsminister 2014.

Vem är då denne man som tagit på sig tolkningsföreträdet för hela svenska folket?

David Eberhard är föga förvånande själv uppvuxen i en övre medelklassmiljö i Lund, där hans pappa var psykiatriker och hans mamma lärare. Tre av hans fyra syskon har följt i faderns spår och arbetar som läkare. Det är alltså med en synnerligen skyddad uppväxt i bagaget som han tagit på sig rollen som hatare av trygghetssystemet.

Eberhard är en stark kritiker till trygghetslagarna på den svenska arbetsmarknaden och ifrågasätter också flera sociala skyddsinsatser. Han uttrycker sig ofta väldigt svepande och blottar sin inhumana människosyn genom att lägga allt ansvar på den enskilde individen.

Det är de svaga grupperna i samhället han verkar hysa mest agg emot. Människor som söker sig till den psykiatriska vården för hjälp borde i stället tuffa till sig.

Eberhard hävdar att många idag söker hjälp ”för att deras liv inte blev så kul som de tänkt sig” eller ”att de kanske inte fått det jobb de önskat sig”. Det är en rejäl käftsmäll mot alla som sökt sig till vården på grund av psykisk ohälsa eller för de som kämpar för att komma in på arbetsmarknaden.

Sjuka människor skall sluta tycka synd om sig själva, och det är, menar Eberhard, ”sunt att det finns ett motstånd att söka vård”. Det är skrämmande att en överläkare i psykiatri så öppet kan visa upp en sådan människosyn utan att bli mer ifrågasatt.

Hans utrymme i media tycks obegränsat och i skolfrågan har han blivit upphöjd till guru. Det är lätt att köpa hans floskler om hur ouppfostrade barn tar över i samhället och hur disciplin och auktoritära föräldrar ska lösa hela skolfrågan. Men att, som Eberhard, dra slutsatsen att skolans misslyckanden beror på ohängda barn och deras egocentriska föräldrar, är minst sagt förenklat.

Genom sin bok ”Hur barnen tog makten”, som uppmärksammats internationellt, ger Eberhard bilden av att det började gå utför när agan förbjöds i Sverige.

Även om David Eberhard inte är en förespråkare av barnaga, så är denna bild av skolan farlig eftersom hans tankar får gehör och delas av politiker och skolledare. De verkliga problemen med alltför stora barngrupper, bristande resurser och otillräcklig hjälp till barn med speciella behov löses inte med mer disciplin eller skuldbeläggande av barn och föräldrar som gör sitt bästa under de givna förutsättningarna.

Det hade varit enkelt att skratta åt eländet, men skrattet sätter sig i vrångstrupen om man har den minsta inblick om hur det i själva verket ser ut i samhället idag och om man för ett ögonblick tar sig tid och funderar på vad de pedagogiska, mänskliga och politiska konsekvenserna av hans resonemang leder till.

Maria Eriksen

maria.eriksen@proletaren.se