Hoppa till huvudinnehåll
Av

Läkare stöttar aborträtten

Läkarförbundet tar tydligt ställning mot tanken på att berörd vårdpersonal ska ges rätt att neka att utföra aborter. Kommunisterna framhåller vikten av att alltid försvara aborträtten.


Abortfrågan är aktuell sedan en barnmorska nekats anställning av Jönköpings läns landsting sedan hon meddelat att hon på grund av sin tro inte kan medverka till aborter.

Fallet har aktualiserat abortmotståndares krav på att Sverige ska införa en så kallad samvetsklausul för vårdpersonal vilket finns i många andra länder.

Diskrimineringsombudsmannen utreder nu om landstinget i Jönköping utsatt barnmorskan för diskriminering på grund av hennes religion. Barnmorskan backas upp av antiabortorganisationerna Pro Vita och Ja till livet som driver frågan om samvetsfrihet som ett steg på vägen mot abortförbud.

Svenska Pro Vita har också tillsammans med den katolska organisationen FAFCE anmält Sverige till Europarådets kommitté för sociala rättigheter för att vårt land inte ”respekterar samvetsfrihet som en grundläggande mänsklig rättighet”.

Läkarförbundet har dessbättre en annan uppfattning.

– Vi har en lagstiftning som ger kvinnor rätt till abort. Det kan man ha olika uppfattning om, men det är svårt att som personal hävda sin egen åsikt gentemot patienterna, säger Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd till Läkartidningen.

Flodins bedömning är att samvetsfrihet för vårdpersonal skulle kunna begränsa kvinnors rätt till abort.

Läkarförbundets ståndpunkt är ett tydligt nej till samvetsklausul, en linje som också Barnmorskeförbundet och Vårdförbundet omfattar.

– Det har dragit iväg otroligt långt i andra länder. Farmaceuter åberopar sin samvetsfrihet för att inte lämna ut akut-p-piller, ambulansförare för att inte köra kvinnor till abortkliniker och läkare för att inte remittera till abortmottagningar, säger Thomas Flodin. Han framhåller att bakom detta ligger ofta ett motstånd mot själva rätten till abort.

Det är viktigt att vårdanställdas yrkesförbund och fackliga organisationer så tydligt ställer sig bakom kvinnans oavvisliga rätt till abort.

Om vårdpersonal tvekar det minsta vad gäller sin plikt att informera och stötta kvinnor i deras eget beslut att genomföra en abort, så kan vi vara säkra på att antalet oönskade födslar kommer att öka. Så ser vi att rätten till abort inte är given för alltid.

I Sverige infördes aborträtten så sent som 1975. Kommunisterna försvarar kvinnans absoluta rätt till abort och framhåller att i ett kapitalistiskt samhälle är detta en kampfråga som måste värnas om och om igen.