Jönköping sa nej till rasism
Efter förra årets krigsrubriker och våldsamheter i samband med Svenskarnas partis demonstration var oron stor. Polis och motdemonstranter mobiliserade som aldrig förr. Det befarade tumultet i Jönköping på 1 maj blev istället en mäktig och bred manifestation mot nazism och rasism som gav eko även utanför landets gränser.
Sedan beskedet kom att Svenskarnas parti återigen skulle marschera i Jönköping har diskussionen varit intensiv.
Många har varit upprörda över att SvP fått tillstånd, men polisen och även flera debattörer har hävdat att rätten att demonstrera väger tungt.
Kommunalrådet Mats Green överklagade polisens beslut men utan framgång. Stort fokus i diskussionen har också legat på att hålla protesterna fredliga. Den 12 april hölls en manifestation på initiativ av ABF med bland andra HV71-stjärnan Johan Davidsson som talare.
Ett antal Facebookgrupper och privata initiativ togs för att organisera motståndet. Hallpressen drog igång kampanjen ”Alla får plats” och den 1 maj pryddes kommunens välkomstskyltar med budskapet ”Jönköping mot rasism”. Få Jönköpingsbor har varit oberörda.
På morgonen den 1 maj var det fler polisbussar än människor på stadens gator. Men när nazisterna sedan samlades på Västra Torget var de angränsande gatorna fulla av folk som visade sitt ogillande med burop, vuvuzelor och plakat.
Lite senare på förmiddagen hölls utomhusgudstjänst utanför den numera välkända Sofiakyrkan. Tusentalet personer slöt upp och lyssnade på bibelord på olika språk och psalmsång. Under de två timmar nazisttåget gick ringde stadens kyrkklockor för fara, något som inte gjorts sedan krigsutbrottet 1939.
När nazitåget väl kom igång, rejält försenat, hann det inte långt förrän det stod en mur av demonstranter framför polishästarna. När de uppmanades att flytta på sig lade de sig istället ner och tåget fick ta en annan väg. Hela marschvägen kantades gatan av folk som visade sin åsikt om nazisterna. Vattenballonger och färgpatroner slängdes, men bortsett från att en glasflaska träffade en dansk nazist användes, såvitt vi vet, inget våld.
I ett gathörn hölls ett par sittdemonstrationer där deltagarna uppmanades av polisen att avlägsna sig. När de inte hörsammade detta lyftes de in i polisens bussar och kördes några kvarter bort.
Två timmar, flera stopp och omdirigeringar senare hade polisen lotsat nazisterna tillbaka till Västra Torget där de höll sitt möte. På en annan del av torget, bakom kravallstaket, containrar och poliser, stod hundratals människor och buade ut nazisterna på olika sätt.
Polisen gjorde ett antal gripanden, mest av motdemonstranter, men de allra flesta släpptes samma dag. Många visiterades och fråntogs sådant som kunde användas som vapen. Några anmälningar om polisiärt övervåld har inte förekommit, intrycket är att både polis och motdemonstranter var lugnare i år. Lika lugna var inte SvP, deras partisekreterare avhystes då han ”uppträdde störigt” och en nazist är anhållen för misshandel, han gav sig på en motdemonstrant som tagit hans flagga.
Polisen handlägger nu 36 utredningar om bland annat brott mot knivlagen, maskeringsförbud, ohörsamhet mot ordningsmakten, förberedelse till misshandel och våld mot tjänsteman, även något narkotikabrott.
Det var en mäktig manifestation Jönköpingsborna genomförde. Några aktioner var förberedda och planerade, men de allra flesta människor helt enkelt bara gick ut, trots risk för bråk. Det är stort. En äldre kvinna stod iförd röd basker på sin balkong och spelade Internationalen på högsta volym.
Det är säkerligen många faktorer som har bidragit till denna massiva uppslutning i Jönköping. Den föregående debatten, manifestationen den 12 april, förra årets negativa publicitet, de folkliga manifestationerna i Malmö och Kärrtorp, kyrkornas ställningstagande, Facebookgrupper, enskilda initiativ – allt samverkade till en första maj att minnas.