Hoppa till huvudinnehåll
Av

Spårvägsarbetare vill se radikal arbetarpolitik

­­­Veckan efter det att Stefan Löfven meddelade att han tänker utlysa extraval sedan högeralliansen och SD i skön förening fällt regeringens röd-gröna budget får vi ett samtal om saken med fyra radikala arbetare på Göteborgs Spårvägars reparationsverkstad i Gårda.


I gruppen, där samtliga är organiserade i Vänsterpartiet eller Kommunistiska Partiet, finns en samsyn i att i den uppkomna situationen är nyval det enda tänkbara alternativet.

– Det är ingen mening att Socialdemokraterna ska regera med andra partiers budget. De måste driva sin egen politik som tyvärr redan är alltför höger, säger Hadi Farahshoor.

Han ser också en fara i att den svenska politiken blir allt mer amerikaniserad med två block.

– Vi arbetare måste förebygga detta. Det viktigaste är att minska segregationen. Men då krävs en politik för arbete åt alla, mer jämlikhet och mer rättvisa.

– Jag håller med Hadi om att den röd-gröna budgeten är lagd alldeles för nära alliansens som driver en aggressiv högerpolitik. Ska extravalet kunna bli den kraftmätning som S och MP tycks vilja ha så måste de grundläggande klassfrågorna upp på dagordningen, säger Janne Strömqvist. Visst behövs det en ny politik i vårt land som utgår från att motsättningen i vårt land går mellan arbete och kapital.

Han nämner solidariteten inom arbetarklassen och sex timmars arbetsdag som frågor som smular sönder högerns och Sverigedemokraternas försök att splittra. Att det är sådant som klassmedvetna arbetare måste föra in i diskussionen.

– Moderaterna och alliansen är alltigenom aggressiva och de avfärdar alla kompromisser med S därför att de själva vill ta över. Men vi får inte glömma att det var Socialdemokraternas statsminister Ingvar Carlsson som först införde Margaret Thatchers privatiseringar i Sverige, säger Fattah Moosavi.

Han påpekar att Löfven försöker ligga lågt. Men istället behövs det en radikalisering i Sverige.

– Det är en klassfråga. Som det nu är får vi bara större klasskillnader oavsett vem som regerar. Ett solidariskt samhälle skulle ge oss arbetare helt andra förutsättningar.

– Jag tycker att de flesta runt omkring inte är vakna och låter andra tänka för dem. I detta läge gäller det att få folk att ta ställning och gå och rösta, säger André Elgueta.

Samtidigt tycker han att det är knepigt med ett extraval som kostar så mycket statliga pengar som kunde ha använts till en massa nyttigheter.

– Men visst vore det kass om borgarna tar över.

• Var det rätt av Löfven att stämpla SD som nyfascistiskt?
– Självklart är det viktigt att markera vad SD är för sorts parti. Men jag tycker själv att det blir problematiskt att möta deras väljare. De är inte fascister, det är i så fall partiet, säger André Elgueta.

– SD driver att kostnaden för invandringen är för hög. Men ingen berättar att Iran som jag kommer från har många miljoner invandrare. Människor flyr och flyttar. Hur ska man kunna stoppa invandringen när världen ser ut som den gör? Om vi invandrare lägger ner jobbet en dag så kanske det blir tydligt vad invandrarna betyder, säger Hadi Farashoor.

Alla fyra framhåller att det är allvarligt om SD skulle öka igen i extravalet. Janne Strömqvist menar att i detta läge måste alla vänstersinnade på arbetsplatserna och i fackföreningarna göra vad de kan för att ena arbetare mot högerpolitiken.

– Men då krävs att diskussionen handlar om en riktig arbetarpolitik. I extravalet måste vi lyfta in frågor som att få folk i arbete, om otryggheten på arbetsmarknaden, bemanningsföretag, delade turer, svenska kollektivavtal för alla som jobbar i Sverige. Kort sagt att slå tillbaka den nyliberala EU-politiken, förklarar Janne Strömqvist.

– Vi behöver en radikalisering i Sverige, inflikar Fattah Moosavi. Förr eller senare kommer det att hända här som i Grekland och Portugal. Eller se på USA där det är en massrörelse för mänskliga rättigheter i över hundra städer.