Hoppa till huvudinnehåll
Av

SD och näringslivet – lika barn leka bäst

Avslöjandet om näringslivets kontakter med Sverigedemokraterna har väckt starka reaktioner. Men att kapitalstarka intressen vill och kan påverka politikerna är välkänt. SD är inget undantag.


Dagens Industris avslöjande häromveckan om vad som benämndes ”hemliga möten” mellan Sverigedemokraterna och representanter för näringslivet väckte starka reaktioner i flera politiska läger.

Vad som avslöjades var att Sverigedemokraterna uppvaktas av olika kapitalistorganisationer och pr-byråer för att få partiet att inta en kapitalistvänlig politik i olika frågor. Svenskt Näringsliv och lobbyjätten Kreab har stått i centrum i avslöjandet men andra företrädare för näringslivet som Svensk Handel, Vårdföretagarna, Almega och Företagarna har också haft kontakter med SD.

Näringslivets samtal med Sverigedemokraterna har uppenbarligen gett resultat i en mer kapitalistvänlig politik. De två färska exempel som Dagens Industri ger är slopandet av fastighetsskatt på industrilokaler och SD:s svängning i frågan om vinster i välfärden.

Det var i januari som Sverigedemokraterna ändrade sig i frågan om välfärdsvinsterna och meddelade att de skulle motsätta sig förslag i riksdagen som vill begränsa den privata välfärdsmarknaden. I frågan har SD uppvaktats av branschorganisationen Vårdföretagarna men även direkt av vårdföretaget Capio.

Även pr-företaget Kreab har haft täta kontakter med SD, främst genom Kreabs Sverigechef Markus Uvell, tidigare vd för Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro. Han och SD-toppen Linus Bylund har träffats flera gånger och diskuterat politik över en lunch eller en öl.

Kreab grundades och ägs av den före detta moderatpolitikern Peje Emilsson som även grundade och är majoritetsägare i Kunskapsskolan, en av landets största friskolekoncerner. Vilkas uppdrag Kreab agerat på i kontakterna med SD vill pr-byrån dock inte kommentera.

Företagarnas tidigare vd Elisabeth Thand Ringqvist har träffat SD:s ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt och SD har anammat flera av organisationens krav, exempelvis att slopa allmän löneavgift för små företag.

Reaktionerna på avslöjandet lät inte vänta på sig. En del humanistiskt sinnade kapitalister blev upprörda över att deras företrädare träffade ett parti med rötter i vit makt-rörelsen, men starkast reaktioner kom förstås från vänstern och arbetarrörelsen.

LO:s Karl Petter-Thorwaldsson menar att Svenskt Näringsliv inte kan stå för ett öppet samhälle om de samtidigt har kontakter med SD. Näringsminister Mikael Damberg (S) kräver också att Svenskt Näringsliv öppet redovisar sina kontakter med SD.

För de arbetare som sympatiserar med Sverigedemokraterna borde det vara mer ögonöppnande om det var SD som ställdes mot väggen.

Vad är partiets folkhemsretorik värd om man samtidigt går högerut i sin ekonomiska politik, åt ett håll som knappast gynnar arbetare och vanligt folk?

Att LO och Socialdemokraterna inte kan ställa de frågorna är givet. En arbetarrörelse som i decennier byggt sin politik på samarbete med kapitalisterna kan knappast kritisera ett annat parti för att göra detsamma.

Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt spelar det säkra kortet och riktar anklagelser åt båda hållen – mot SD för att de har lurat sina väljare, och mot företagarorganisationerna för att de legitimerar ett rasistiskt parti.

Vad tjänar då SD och näringslivet på sina kontakter? För SD är det förstås en prestigeseger att bli kontaktade av några av landets mäktigaste organisationer. Det visar att SD är ett legitimt parti som spelar i den stora ligan.

Svenskt Näringsliv och andra kapitalister har å sin sida intresse att driva igenom sina sakfrågor i alla partier. Som något av ett enfrågeparti och relativt nya i riksdagen har Sverigedemokraterna en ganska outvecklad politik i andra frågor än migrations- och integrationsfrågor, och är ganska lätta att påverka.

Men framförallt har näringslivet ett intresse av att göra Sverigedemokraterna någorlunda rumsrena och skapa sig ytterligare ett pålitligt borgerligt parti i riksdagen. Att göra Sveriges röstmässigt tredje största parti mer tydligt ekonomiskt liberalt skulle vara en viktig del i den processen.