Politiskt krig mot Växjös hyresgäster

Allmännyttan privatiseras

Publicerad 3 februari 2016
Kommunägda Växjöbostäder är ett av de 15 största allmännyttiga bostadsbolagen i Sverige. På bilden syns Kamparegården.
Kommunägda Växjöbostäder är ett av de 15 största allmännyttiga bostadsbolagen i Sverige. På bilden syns Kamparegården.

I Växjö ska en femtedel av det kommunala bostadsbeståndet säljas på den privata marknaden. Hela 2069 av kommunens lägenheter ska enligt det kommande beslutet säljas ut.

Fakta och bakgrund
Utförsäljningen av bostäder i Växjö

• Den aktuella utförsäljningen omfattar 2069 lägenheter, vilket innefattar en femtedel av kommunens totala bestånd.
• År 2014 avgiftsbelades bostadskön i Växjö, vilket enligt Centerpartiets Per Schöldberg snabbt minskade kön från att omfatta 90.000 personer till 30.000 personer. Några egentliga bostadspolitiska åtgärder utfördes inte.
• År 2013 misslyckades borgaralliansen tack vare massiva studentprotester med försöket att sälja ut 18 procent av det kommunala beståndet av studentbostäder.
• Det finns enligt Hyresgästföreningen inget som hindrar privata hyresvärdar från att ombilda utsålda hyresrätter till bostadsrätter. Det kommunala hyresbolaget uppger att det ska inkluderas en vitesklausul mot eventuella ombildningar i det kommande avtalet, men vilket belopp det rör sig om, eller några närmare juridiska detaljer vill bolaget inte uppge.
• Vem eller vilka som ska köpa de över tvåtusen lägenheterna är oklart.

LÄS ÄVEN: Toppstyrning och vag information
OCH: Hyresgästföreningen utan ryggrad

Det formella beslutet fattas den 16 februari, men då den borgerliga majoriteten i kommunhuset redan är enig kan man betrakta detta som ren formalia.

Redan 2013 inledde borgarna ett liknande angrepp mot allmännyttan, men då omfattades ungefär hälften så många hyresrätter som det antal som nu ska säljas.

Den gången kunde planerna inte förverkligas på grund av splittring inom borgaralliansen.

Den borgerliga offensiven har nu gett resultat. Anledningen är att Miljöpartiet, som tidigare marknadsfört sig som oppositionella och av princip motståndare till utförsäljningar av kommunala hyresrätter, har bytt fot.

Efter valet, som resulterade i att Miljöpartiet ställde sig sida vid sida med högern i kommunalpolitiken, gjorde partiet en politisk helomvändning och slöt upp bakom borgarnas nyliberala planer för den kommunala bostadspolitiken.

Motivet till avskaffandet av de 20 procenten av Växjö kommuns tillgängliga resurser i bostadsfrågan anges vara att vinsten från de snabba klippen behövs för att betala de kommunala skulderna som uppgår till hisnande 7,5 miljarder kronor.

Därutöver talas det luddigt om att 100 miljoner kronor eventuellt ska portioneras ut som engångssummor till kommunens skolor år 2017.

Hyresgästerna tvingas alltså betala kommunalpolitikernas skulder. Någon mer långsiktig politisk plan saknas för både hyresgäster och skolornas elever.

Man bör även ifrågasätta den bakomliggande matematiken, då det är just de kommunala hyresintäkterna som ger pengar i kassan.

Förfarandet konkretiserar växjöpolitikernas kortsiktighet i kommunens ekonomi.

Bostadsfrågan i Växjö är ständigt aktuell då kommunpolitikerna ensidigt satsar på byggande av bostadsrätter, villor, och på fåtalet nya lyxiga hyresrätter med ockerliknande hyror samtidigt som man aktivt arbetar för att göra sig av med de befintliga hyresrätterna.

Hyresavier på upp till 10.000 kronor är inget ovanligt för familjelägenheter.

Orsaken till de höga hyrorna är i sig en logisk konsekvens av marknadsekonomin, där marknaden så fritt som möjligt ska reglera prissättningen.

En låg tillgång på hyresrätter i kombination med en hög efterfrågan står som en matematisk garant för höjda hyror.

År 2014 var 90.000 personer (plus 33.000 till studenter) registrerade i det kommunala kösystemet för boplatser i Växjö, en statistisk fingervisning som oroade kommunpolitikern Bo Frank (M) så till den grad att kommunpolitikerna samma år kunde avgiftsbelägga bostadskön och kräva återkommande aktivitet av användarna för att de skulle få behålla sina platser i kön.

Istället för att tillgodose kommuninvånarnas behov av fler billiga hyresrätter genom offentliga satsningar stormade Frank mot kommuninvånarna med argument som att stoppa ”slentrianköandet”.

Då den offentliga bostadskön inte omfattar privatägda hyresrätter blir den naturliga konsekvensen att bostadskön kommer att belastas ytterligare vid utförsäljningen.

Det blir ett färre antal tillgängliga lägenheter i den kommunala kön. Den reella kön kommer att växa ytterligare när de bättre bemedlade ges företräde genom personliga kontakter på den privata bostadsmarknaden.

Den allmänna angelägenheten om bostäder i Växjö förkläs som en individuell angelägenhet trots att det i själva verket är och förblir en samhällelig fråga.

Mot denna bakgrund måste man se på detta gigantiska sjok av utförsäljningar av allmännyttan inte bara som ett hån mot kommuninvånarna, utan även som ett hårt angrepp i borgarnas allsidiga krigföring mot den sociala bostadspolitiken i kommunen.

Joel Sandström