Hoppa till huvudinnehåll
Av
Chefredaktör

Osäkra bevis för ubåt

Regeringen och Försvarsmakten är ”helt säkra” på att en ubåt kränkte svenskt vatten i mitten av oktober. Men flera experter tvivlar.


På en presskonferens den 14 november presenterade statsminister Stefan Löfven, försvarsminister Peter Hultqvist och överbefälhavare Sverker Göranson analysresultaten efter den veckolånga ubåtsjakten förra månaden. Enligt dessa är det ”hundra procent säkert” att det var en ubåt som kränkte svenskt vatten.

De ”avgörande bevisen”, som gjordes med hjälp av Försvarsmaktens sensorer efter ett ”kvalificerat operativt uppträdande”, är förstås hemliga. Men för att ha några köttben att kasta åt journalisterna på presskonferensen presenterades en sonarbild på ett bottenspår som påstods ha gjorts av en ubåt, en ritad bild (!) på samma spår samt det redan publicerade foto som ”Erik, 27” tog när han rökte en morgoncigarett.

– Det vita är skum som bildas när vatten pressas ur ventilationshål på en ubåt, förklarade Sverker Göranson självsäkert utan att noggrannare gå in på hur det går till när en ubåt dyker.

Till raden av säkra bevis lades även en ”iakttagelse ovanifrån”, där en privatperson från en höjd ska ha kunnat se detaljer på en ubåt. Det framkom även att ”bevisen” rörde olika händelser vilket skulle betyda flera olika ubåtar.

De flesta expertuttalandena är av sorten ”om Försvarsmakten säger att det är säkra bevis, så är det säkra bevis”. Men de som faktiskt försökt analysera de presenterade bevisen är inte lika säkra.

– Jag är nästan helt säker på att det som syns på bilden inte har gjorts av en ubåt, säger Norman Polmar, US-amerikansk författare och marin-, flyg-, och underrättelseexpert till SVT. Den ryske USA-vänlige journalisten och experten på försvarsfrågor Pavel Felgenhauer är också skeptisk:

– Jag är inte övertygad. Ubåtar sätter sig inte på sjöbotten annat än i nödsituationer. De är inte gjorda för att ligga på sjöbotten.

Trots Försvarsmaktens ”säkra bevis” har någon nationalitet på ubåtarna inte kunnat anges. Men diverse krigshetsande journalister och självutnämnda experter är överens om att det bara kan vara Ryssland.

Historiskt sett är det västländerna, och inte Sovjetunionen/Ryssland, som regelbundet kränkt svenskt vatten och luftrum. USA:s tidigare utrikesminister Caspar Weinberger och Storbritanniens tidigare marinminister Sir Keith Speed förklarade i SVT:s Striptease, maj 2000, att Natoubåtar ”testade svensk beredskap” på 1980-talet, vilket också bekräftats av den tidigare chefen för brittiska militära underrättelsetjänsten, Sir John Walker.

Uppgifterna väckte stor uppmärksamhet när de kom år 2000, men tycks sedan dess ha glömts bort.

Det råder inga tvivel om att Ryssland utökat sin närvaro i Östersjön och spanar mot Sverige. Om inte annat lär det svenska nästan-medlemskapet i Nato vara anledning nog. Men vem har egentligen intresse av en ”ubåtsincident” i svenskt vatten?

Ryssland vill knappast ge Nato ännu mer legitimitet och möjlighet att flytta fram sina militära positioner i Östersjöområdet. Ryska ubåtar i svensk skärgård passar däremot som handen i handsken för Nato och den svenska Försvarsmakten.

För Nato handlar det om att bygga ut sin närvaro i Östersjöområdet. Och för Försvarsmakten handlar det om att öka de svenska militäranslagen.

Vi vet inte vad Försvarsmaktens ”hemliga bevis” utgörs av, lika lite som vi vet vad som verkligen rört sig, eller inte rört sig, i Stockholms skärgård förra månaden. Däremot vet vi att det enda som inte ljuger är egenintresset.