Ny ”spionlag” hotar yttrandefriheten

Låt tänka att Sverige är på väg att skicka Jas 39 Gripen på spaningsuppdrag i Afghanistan. Syftet med operationen är att kartlägga terrängen och bereda väg för amerikanska drönarattacker mot afghanska motståndsfickor. Attackerna slår så gott som alltid mot oskyldiga civila.

Men låt också tänka att en lokalvårdare på flygplatsen i Sverige varifrån flygplanen ska lyfta ringer till tidningen Proletären och avslöjar vad som är på gång. Städaren har afghansk bakgrund och sympatiserar med den afghanska motståndsrörelsen. Syftet med avslöjandet är att varna släkt och vänner hemmavid.

Tidningen Proletären som är en svuren motståndare till svenska imperialistiska krigsäventyr i fjärran länder slår upp nyheten på förstasidan och lägger ut den på nätet. Rubrikerna sprids till några som sympatiserar med motståndsrörelsen på ett internetcafé i Kabul. De använder Google översättning och larmet går.

Avslöjandet får det afghanska motståndet att snabbt lägga om sin stridstaktik så att de kan lura och vilseleda de svenska stridsflygplanen. De amerikanska drönarmissilerna skjuter bom men några oskyldiga civila får möjlighet att leva lite längre. De afghanska fåraherdarna skrockar gott. I USA rasar kongressen.

Ett konstruerat exempel, men låt oss anta att det faktiskt inträffade. Vore det i så fall rimligt att döma den civilanställda städaren i Sverige för spioneri? Vore det rimligt att döma Proletärens ansvarige utgivare för spioneri? Nej, självklart inte ur ett moraliskt och politiskt perspektiv.

Heter det inte att vi lever i en demokrati? Finns det inte något som kallas för meddelarfrihet? Är det inte massmedias uppgift att kritiskt granska makthavare? Vad har Jas 39 Gripen i Afghanistan att göra? Har inte var och en rätt att uttrycka sin mening och ifrågasätta utländska militära operationer?

Men även en svensk åklagare, oavsett politisk uppbackning, skulle få det svårt att sätta dit någon av de inblandade för spioneri. Åtminstone enligt nu gällande lagstiftning. På vilket sätt skulle avslöjandet om Jas-insatsen varit till ”allvarligt men” för rikets säkerhet?

Flygplatsen i Sverige är inte hemlig och de bullrande planen har länge beklagats av den luttrade lokalbefolkningen. Avslöjandet rörde en svensk operation i Afghani-stan och påverkade vare sig vårt statsskick eller oberoende som nation. De bortskjutna missilerna var amerikanska, inte svenska.

Den juridiska problematiken har väckt ont blod hos ministrar och byråkrater i Rosenbad. I vintras presenterades en utredning med förslag på en ny spionlagstiftning. Det är svårt att undgå intrycket att det i själva verket handlar om att mörka en alltmer aggressiv svensk säkerhets- och försvarspolitik.

Utredningen är gjord av justitieråd Ella Nyström. Bitvis en spännande spionthriller, kantad av ”döda brevlådor”, konspiratoriska agentvärvningar och älskarinnor i tjänst för främmande makt. Direktiven till utredningen slogs fast på ett regeringssammanträde i april 2010. Här står det bland annat: ”Försvarsmakten bedriver idag en stor del av sin verksamhet i s k utlandsmissioner. Spioneribestämmelsen tar emellertid primärt sikte på rikets försvar i traditionell bemärkelse.”

För att råda bot på detta föreslår utredaren förändringar i brottsbalken i syfte att ”kriminalisera spioneri” mot svenska militära insatser utomlands. Med i paketet finns också inskränkningar i den grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheten.

Den som inför en främmande makt eller sammanslutning med uppsåt avslöjar uppgifter som kan vara till skada och försvåra en svensk militär utlandsinsats riskerar i framtiden att dömas för det nya brottet ”utlandsspioneri”. Detsamma gäller den som i tryck framställer och sprider sådana uppgifter.

Uppgifterna behöver inte nödvändigtvis vara hemliga. Avslöjandet behöver inte heller utgöra någon konkret fara för rikets säkerhet. Det räcker att uppgifterna möjligen kan vara till ”allvarligt men” för den militära insatsen utomlands.

Gärningen är brottslig oavsett om den begås i Sverige eller i det land där den militära operationen pågår. De avslöjade uppgifterna behöver inte ens utgöra ett hot mot just Sveriges medverkan. Handlingen är brottslig även om den skulle hota någon av de andra internationella deltagarna.

Utlandsspioneri behöver inte ske för främmande makts räkning. Utredningen vill även inkludera främmande sammanslutningar. Bakom skrivningen döljer sig allt från krigsherrar till motståndsrörelser som kan tänkas ingå i en väpnad konflikt där Sverige deltar och blandar sig i.

Den som gjort sig skyldig till utlandsspioneri ska kunna dömas till upp till fyra års fängelse. Bedöms brottet som grovt kan uppemot åtta års fängelse komma i fråga. Polis och säkerhetspolis föreslås även få rätt att använda hemliga tvångsmedel för att komma utlandsspioneri på spåren.

Utredaren vill föra in det nya brottet i grundlagen. Förslaget innebär att utlandsspioneri, liksom redan vanligt spioneri, också ska kunna räknas som ett brott mot Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Det betyder att vanlig meddelar- och anskaffningsfrihet inte gäller.

Det kommer även att bli straffbart att röja hemliga uppgifter om svensk militär insats utomlands även om den direkta avsikten inte har varit att uppgifterna ska falla främmande makt eller sammanslutning i händerna. Till exempel genom att presentera dem i ett kritiskt tidningsreportage.

Det senare räknas som obehörig befattning med hemlig handling. Straffet kan ge upp till två års fängelse. Den som blåögt, i till exempel mejl, råkar röja hemligheter om militära operationer utomlands kan dömas för det lindrigare brottet om vårdslöshet med hemlig uppgift.

Genomgången visar att både Proletärens ansvariga utgivare och lokalvårdaren på flygplatsen i det påhittade exemplet skulle kunna råka riktigt illa ut om utredningens förslag skulle gå igenom. Detta trots att de bara visat civilkurage och gjort det som alla publicister och medborgare borde göra.

Spionutredningens tankegångar utgör helt klart ett hot mot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter och har redan fått kritik från en rad remissinstanser och opinionsbildare. Till dessa kan räknas Journalistförbundet, Yttrandefrihetskommittén, Advokatsamfundet, och Datainspektionen.

Låt oss alla verka för att lagförslagen hamnar i papperskorgen.