Åtta år av attacker på arbetarklassen

En av de första saker den nya regeringen gjorde efter valet 2006 var att avveckla Arbetslivsinstitutet. Där genomfördes forskning i världsklass om arbetslivsfrågor. Samtidigt minskades anslagen till Arbetsmiljöverket, den myndighet som ska se till att arbetsplatser har bra arbetsmiljö.

Regeringens löfte med arbetslinjen var att de skulle skapa nya jobb samt bryta utanförskap. Åtta år senare går det att konstatera att arbetslösheten är högre än när regeringen tillträdde. Från juli 2006 till samma månad i år har antalet arbetslösa ökat med 72000 till 407 000 personer, eller från 6,8 till 7,9 procent.

Ungdomsarbetslösheten har ökat med 22 000 till 149000 personer, från 20,7 till 22,3 procent. Antalet långtidsarbetslösa har nära nog tredubblats under regeringens tid vid makten, till över 120 000 personer.

I juli 2007 infördes jobb- och sysselsättningsgarantin. Den tredje fasen av det kallas för Fas 3 och börjar efter 450 dagars arbetslöshet. Våren 2009 placerades de första långtidsarbetslösa i Fas 3 och nu har antalet växt till 35 000 personer, och är därmed en av Sveriges största arbetsgivare.

För deltagare i Fas 3 betalar Arbetsförmedlingen 5000 kronor i månaden till arbetsgivaren i anordnarbidrag. Det är gratis arbetskraft och hittills har 5,5 miljarder kronor betalats till arbetsgivare. Ersättningen till deltagarna i Fas 3 betalar staten eller kommunen i form av arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag.

År 2007 införde regeringen ”allmän visstid” i Las, vilket betyder att man i praktiken kan vara visstidsanställd hur länge som helst. Tidigare krävdes det godtagbara skäl för att någon skulle vara visstidsanställd. I dag har tusentals anställda inom handel, hotell- och restaurangbranschen och kommuner och landsting endast tidsbegränsad anställning.

Regeringen har genom lagstiftning stoppat fackets möjligheter att kräva likabehandling när ett företag utstationerar arbetskraft tillfälligt i Sverige. Bakgrunden till förändringen är EU-domstolens Lavaldom. Resultatet har blivit att utländska arbetare har betydligt sämre villkor än svenskar, något det finns många skrämmande exempel på. Lagen belönar numera arbetsgivare som diskriminerar utländska löntagare.

Ersättningen vid arbetslöshet har försämrat kraftigt. Samtidigt har det blivit dyrare att vara med i a-kassan och svårare att kvalificera sig, inte minst för deltidsarbetande och studerande. I dag får bara en tiondel av arbetstagarna 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Högsta ersättning från a-kassan har i år till och med blivit lägre än socialbidraget.

Det finns mycket mer att nämna när det gäller försämringar i arbetslivet, attacker från högeralliansen som kommer att påverka arbetsförhållandena under lång tid fram-över. Att bli arbetslös idag medför stor risk att hamna i fattigdom. Dessvärre gäller det också vid sjukdom.

Den 1 juli 2008 infördes den så kallade rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen, där rätt till sjukpenning har tidsbegränsats och bara betalas ut under 364 dagar inom en ramtid av 450 dagar. Den sjukskrivnes arbetsförmåga ska under tiden prövas efter ett uppdelat tidsschema för att under de sista 180 dagarna ställas till hela den reguljära arbetsmarknadens förfogande.

I nödfall går det att få förlängd sjukpenning med 75 procent (som är 80 procent i vanliga fall) under ytterligare 550 dagar. Efter totalt 914 dagar med sjukpenning är det stupstocken som gäller och då återstår det bara att hasa sig till Arbetsförmedlingen för en arbetslivsintroduktion.

Några ökade krav på arbetsgivaren eller Försäkringskassan har däremot inte regeringen infört. Istället läggs ansvaret helt på den som drabbas av sjukdom. Den som blir sjuk får helt enkelt skylla sig själv.

Regeringen har successivt sänkt ersättningsnivåerna så att 80 procent av lönen vid sjukdom bara är 77,6 procent och ersättningen på 75 procent är 72,5 procent. Taket i sjukförsäkringen har också sänkts från 10 basbelopp till 7,5 basbelopp.

Följden av regeringens rehabiliteringskedja har blivit att närmare 100 000 människor utförsäkrats och hamnat utanför sjukförsäkringen, och utan att ha blivit friska. Sjukskrivna har inte rehabiliterats utan slagits ut. I dag tvings arbetslösa och sjuka uppsöka kommunernas socialkontor för sin försörjning. Cancersjuka har tvingas söka arbete och arbetslösa förnedras varje dag i Fas 3.

Så är det i Sverige efter åtta år med alliansen. Sjuka och arbetslösa kastas ut ur ”trygghetssystemet”. För dem finns ingen välfärd att tala om, efter att Reinfeldt och kompani fått ställa och styra om Sverige bara för rika.