Långa köer för arbetare

Västsvenska paketet innehåller ett kommunalt bygge som göteborgarna bör se positivt på. Det behövs verkligen en ny bro över Göta Älv, då den nuvarande från 1939 snart har tjänat ut.

Men också detta positiva projekt lyckas det blårödgröna gänget i fullmäktige förfuska, detta genom att förorda en bro som är så låg att i princip all sjöfart måste begära broöppning för att kunna passera.

Fartygstrafiken till och från Vänern via Göta Älv är ett miljövänligt transportsätt. Ett normalfartyg som går upp och ner i älven bär en last som motsvarar 104 långtradare. Det ger koldioxidutsläpp som är mindre än en tredjedel av vad motsvarande landsvägstransporter ger.

Ett problem för fartygstrafiken är att slussarna i Trollhättan beräknas vara uttjänta 2030. Men med nya och större slussar räknar Trafikverket med en fördubbling av godstransporterna via Göta Älv, från nuvarande 2 miljoner ton per år till 4 miljoner ton. Den godsmängden motsvarar cirka 180 000 långtradartransporter per år.

Kostnaden för nya slussar beräknas till 3 miljarder kronor. För att vara en infrastruktursatsning är det en liten kostnad. Så har Västlänken (tågtunneln genom Göteborgs city) en budget på 20 miljarder kronor.

I denna situation har Göteborgs kommunfullmäktige beslutat att den nya bron över Göta Älv skall ha en seglingsfri höjd om ynka 12 meter. Det innebär att alla fartyg som går upp och ner i älven måste begära broöppning för att kunna passera, till skillnad från idag, då tre av fyra fartyg klarar den nuvarande seglingsfria höjden på 19,5 meter.

Vänerredarna har naturligtvis protesterat mot beslutet, av rent egenintresse. De har anpassat sina båtar efter nuvarande brohöjd och vill slippa broöppningar, inte minst för att bropassagen hålls stängd för fartyg under rusningstrafik på morgon och eftermiddag. Sådana hinder duger inte i just in time-produktionens tidevarv.

Men de som verkligen bör protestera är de 85 000 resenärer som varje dygn reser kollektivt över Göta Älvbron för att ta sig till och från Hisingen.

Som det nu är passerar alla spårvagnar och nästan alla bussar från och till Hisingen över Göta Älvbron. Enligt Trafikkontorets beräkningar innebär det att en buss eller spårvagn passerar bron var 30:e sekund. En del av busstrafiken kan omdirigeras via Tingstadstunneln, men spårvagnarna har bara Göta Älvbron att tillgå.

Som det nu är har Mark- och miljödomstolen i Vänersborg godkänt Göteborgs kommuns koncept för den nya bron, inklusive den begränsade brohöjden. Domstolen slår dock fast att transportleden via Göta Älv är ett riksintresse och ålägger därför Göteborgs kommun att öppna bron minst 15 gånger per dygn.

Då bron hålls stängd tre timmar på morgonen och tre timmar på eftermiddagen, innebär det i det närmaste en öppning per timme under dygnets övriga delar, särskilt under sommarmånaderna, då fritidsbåtstrafiken skall garanteras ytterligare fyra broöppningar per dygn.

Med den nuvarande klaffbron stoppar en öppning bil- och kollektivtrafik i 12-15 minuter. Den nya bron är en lyftbro och då säger erfarenheten från bland annat Trollhättan och Södertälje, där sådana broar är i funktion, att öppningstiden blir längre. Men låt oss utgå från 15 minuter.

En kollektivtransport per 30:e sekund ger två transporter per minut och trettio per 15 minuter. Vid varje öppning kommer alltså upp till femton bussar och spårvagnar stå i kö på vardera sidan av bron, en kö som sedan skall kravla sig vidare till närmaste stationer.

Hur stora blir förseningarna? Ingen vet exakt. Men en undersköterska i Biskopsgården som skall ta sig till jobbet på Östra eller Sahlgrenska mitt på dagen gör klokt i att ge sig hemifrån minst en halvtimma tidigare än vanligt, annars är risken för sen ankomst överhängande.

Man kan tycka att människor måste gå före fartyg. Låt fartygen vänta! Allsköns förslag i den riktningen har framförts från lågbrons tillskyndare, som att bara släppa fram fartyg under nattens allra mörkaste timmar. Det kan synas antikapitalistiskt.

Men vi kan höra AB Volvos aktieägare applådera i smyg. För vad blir konsekvensen? Jo, att fartygstrafiken till Vänern förtvinar och att transporterna istället läggs över på lastbil.

Det innebär som sagt 180 000 fler lastbiltransporter per år eller 493 per dygn. Och vart skall lastbilarna åka? Ja, om de inte kör direkt till kunden i Tyskland eller Spanien via redan överbelamrade E45 och E6, så skall en god del bege sig till Göteborgs hamn på Hisingen för vidare omlastning till fartyg.

Hisingsborna skall alltså inte bara få sina restider förlängda. De skall dessutom stångas med ännu fler lastbilar och deras avgaser. Och detta sägs ingå i ett paket som skall motverka trängsel och värna miljön.

Varför i herrans namn gör då kommunpolitikerna på detta absurda vis? Den konspiratoriskt lagde misstänker att politikerna springer AB Volvos ärenden, som så många gånger förr. Den officiella förklaringen är dock att lågbron inte kräver så långa på- och avfarter, vilket sparar mark att användas till annat, som till kontorsskyskrapor och lyxlägenheter.

Direktörerna och deras staber måste naturligtvis hålla till i centrala stan och då är det inte så viktigt med hisingsbornas resor. Lite köande måste en arbetare tåla.

Upplägget är symtomatiskt för det rödgrönblåa gänget. De bryr sig inte om göteborgarna och då rakt inte om arbetarbefolkningen på Hisingen, allt som betyder något är att hålla kapitalisterna och deras förvaltare på gott humör.

– Vi kommunister vänder på steken, säger Ulf Nilsson, förstanamn på Kommunistiska Partiets valsedel i höstas. Det är bra kollektivtrafik som är en nödvändig framtidssatsning. Kontorsskyskraporna får maka på sig. Bygg därför en bro som inte behöver gå upp och ner som en jojo och bygg gärna en spårvagnstunnel dessutom. En sådan satsning är bra för göteborgarna, bra för stan och bra för miljön.

Som det nu är har 24 intressenter överklagat domen i Vänersborg till Mark- och miljödomstolen vid Svea hovrätt, däri-bland Sjöfartsverket och åtta kommuner vid Göta Älv och Vänern.

Men de som verkligen bör överklaga är göteborgarna och inte minst hisingsborna.

– Det måste bli ett slut på folkföraktet i Göteborg, säger Ulf Nilsson. Att den rödgrönblåa majoriteten fullständigt struntar i folkomröstningen om trängselskatten är riktigt illa. Men samma förakt går igen i frågan om den nya bron. Arbetarbefolkningen på Hisingen betyder ingenting när älvens stränder skall göras till ett reservat för överklassen.