Alternativet till Nato – allmän värnplikt för säkerhetens och fredens skull

Publicerad 25 februari 2016
Allmän folkbeväpning, alltså allmän värnplikt, är viktigt både för demokratins, säkerhetens och fredens skull.
Allmän folkbeväpning, alltså allmän värnplikt, är viktigt både för demokratins, säkerhetens och fredens skull.

Intet är mer värdefullt än frihet och oberoende, förklarade på sin tid Vietnams store revolutionäre ledare Ho Chi Minh. Man kan med ett gigantiskt understatement säga att han och hans folk visste vad de talade om.

Också vi säger nej till att det skall vara USA och Nato som skall bestämma över vår framtid, vår eventuella frihet och vårt oberoende. Då återstår att ge svar på en fråga: hur skall vi försvara oss om vi angrips?

Vårt svar är: det skall svenska folket, det vill säga alla vi som bor i det här landet göra! Allmän folkbeväpning, alltså återinförandet av allmän värnplikt, är det viktigaste steget för detta. Allmän värnplikt för kvinnor och män på lika villkor, självfallet. Och ett folkets försvarsmakt utgående från vår tids möjligheter och resurser.

Idag läggs över 40 miljarder kronor årligen på svenska militära resurser som benämns försvarsmakten. Ett försvar som, enligt förre ÖB klarar av att försvara ett område av Sveriges territorium i en vecka!

Så är det inte heller något nationellt försvar. Utan något som benämns ”insatsförsvar”, vilket är något helt annat. Nämligen att skicka soldater någon annanstans och där föra krig!

Nuvarande ÖB klagar över att man inte ens kan få tag på tillräckligt med personal att anställa. Det är ett gott betyg åt unga svenska män och kvinnor att de inte attraheras av att bli legosoldater som skall kunna skickas ut vartsomhelst i världen för att delta i dylika krig. Krig som nästan alltid tjänar reaktionära politiska och ekonomiska intressen.

Som en av de många flyktingarna från Mellanöstern så avslöjande svarade på frågan, varför han flytt sitt hemland: ”Vi har kommit hit därför att ni kommit dit.”

Den sanna innebörden bakom imperialismens och kapitalets fagra tal om ”humanitära interventioner”, om ”fredsframkallande tvångsoperationer” och så vidare, är idag så uppenbar att det knappast behövs redovisas bevis. Det räcker att se sig om i världen av idag. Det är en förskräckande bild av mänsklig förstörelse, kaos, lidande och död som är det värsta sedan andra världskrigets mest intensiva strider.

Allmän värnplikt är i sig ett fredsbevarande instrument för varje samhälle. Därför att den inkluderar hela befolkningens intresse av att försvara sitt eget land, och förhindrar att man går andras ärenden.

Om de makthavande inte har folkmajoritetens stöd för sin utrikes- och säkerhetspolitiska linje, ja då är förutsättningarna att sabotera deras folkfientliga linje avsevärt större med ett allmänt folkförsvar i botten. Detta till skillnad från de länder som har en helt professionell armé. Låt mig citera några tänkvärda rader från professor Lennart Palm i boken Försvaret främst:

”Ett värnpliktsförsvar gör folk mer intresserade och involverade i försvars- och utrikespolitiken. Detta är mycket viktigt när det gäller att hålla krigiska regeringar i schack. Att en stor del av befolkningen ingår i försvaret är inte bara en svårighet för fienden, utan gör det också svårt för en regering att använda militären i aggressivt syfte och mot det egna folket.”

Legoknektar och yrkesarméer gör vanligtvis som makten säger. Det har de betalt för att göra – ibland mycket bra dessutom.

Det var när USA tvingades införa
tvångsinskrivning av rekryter, när de yrkesanställda inte räckte till, som protesterna mot dess anfallskrig mot Vietnam på allvar sköt fart hos amerikanerna. Det var ett selektivt urval som i huvudsak kom ifråga. Nämligen unga, fattiga män ur arbetarklassen, inte minst afro-amerikaner och andra minoriteter.

Den som hade råd att vidareutbilda sig, och därmed var studerande på universitet och högskolor, hade inga större svårigheter att komma undan. Inte heller den som kunde plocka fram papper på att man på annat sätt var oumbärlig hemmavid.

Men över 30.000 unga amerikanska män flydde till Kanada de där åren för att slippa delta i kriget – en mindre rännil av desertörer nådde som bekant även vårt land. Jag jobbade själv en period i slutet av 60-talet i FNL-gruppernas Desertörsgrupp och mötte en del av dessa grabbar.

Det fanns inte nödvändigtvis någon djupare politisk insikt eller ställningstagande hos alla. Men de var klara över att det var fel, att deras land bombade och mördade fattiga människor i ett land som aldrig utgjorde något hot mot USA. Och de ville inte vara en del av det.

Att Sverige avskaffade värnplikten
hänger både tidsmässigt och politiskt direkt samman med närmandet till Nato. Ja, hela omläggningen från ett folkligt försvar av landet, till att nu få bli en spelare med imperialismen runt om i världen genom inrättandet av det så kallade insatsförsvaret, är led i denna ändrade målsättning. Vi försvarar Sverige och dess intressen genom att gå med i USA:s och Natos krig i Afghanistan, i Irak och Mali, eller genom att deltaga med JAS-plan i det brottsliga, folkrättsvidriga angreppet på Libyen 2011, är de genomskinliga förklaringarna.

Sanningen är att det finns politiska krafter i Sverige som vill visa upp hur duktiga och lydiga vi kan vara inför de mäktiga i Nato och USA. Naturligtvis finns det också ekonomiska intressen inblandade.

JAS-planens spaningsuppdrag över Libyen var främst till för att demonstrera deras kapacitet och förmåga. Statsminister Stefan Löfvén reste till Indien för att kränga plan för bara ett par veckor sedan. Just nu diskuteras vapenaffärer med Förenade Arabemiraten.

Svensk vapenindustri vill så gärna visa upp
hur bra och effektiva dess produkter är. Då gäller det att få vara med där krigen rasar. Då behövs närheten till USA och helst medlemskap i Nato. Ty de utgör i dagens värld bästa garanten för att det finns en marknad som ständigt behöver nya vapen.

Men för oss andra är det helt andra krav som gäller. Ett fritt och oberoende Sverige, där vi självständigt fattar våra beslut om vår framtid. I försvarsfrågan är allmän folkbeväpning den bästa garanten för att vi inte skall riskera dras in i krig. Det är väl värt att försvara.

Teddy-John Frank

fd internationell sekreterare