Yttrandefrihet à la marknaden

Publicerad 3 juli 2015

När evenemang och media blir beroende av privata sponsorer hotas yttrandefriheten.

Bilder

När allt fler evenemang och media blir beroende av privata finansiärer innebär det ett hot mot yttrandefriheten.

Arbetsrätten angrips av kapitalisterna och deras tjänare. Ett av områdena är yttrandefriheten som är grundläggande för demokratin.

Många har under årens lopp upplevt att på arbetsplatserna råder kapitalets diktatur. Det talas om att det är tyst på arbetsplatserna.

Med allt fler tillfälliga anställningar blir tystnaden större. Den som vågar framföra kritik riskerar sin anställning. I Luleå har det under de senaste veckorna varit två händelser som visar på hur kommunala underhuggare genom hot försöker tvinga kulturarbetare till tystnad.

En av arrangörerna bakom evenemanget Musikens Makt, Elisabeth Rosenbrand, skrev en kommentar på Facebook när kommunen sökte artister som skulle ställa upp gratis. Chefen för kommunens Tillväxtkontor, Anna Degerman reagerade genom att skriva : “Med tanke på att Luleå kommun finansierat er lön för Musikens Makt... så borde ni kanske vara lite mindre kritiska och ironiska”.

I Norrbottens-Kuriren 27 juni berättas om hur Kornelia Nilsson hamnat i onåd. Hon gjorde en satirteckning som föreställde kommunalrådet Niklas Nordström sittande på ett stridsflygplan. Detta som protest mot att Nordström i samband med Natoövningen Artic Challenge Exercise sagt att Luleborna välkomnar Nato.

Kornelia var projektanställd inför “Kulturnatten” som anordnas till hösten. Den som reagerade var Eva Plumppu, verksamhetsledare på Skådebanan och projektledare för Kulturnatten.

Hon skrev : ”Niklas är en av våra viktigaste finansiärer till Kulturnatten, så om du vill vara kvar och jobba med Kulturnatten får jag be dig ta bort inlägget, annars kommer det att skada Kulturnatten och Skådebanan, eftersom du är en av ’Kulturnattscrewet’. Funkar inte tyvärr. Hälsningar Eva.” (Norrbottenskuriren 15-06-27).

I dessa fall är det inte Niklas Nordström som protesterat. Han påstår i Norrbottenskuriren att han inte har något emot satirteckningar. I stället är det två underhuggare som är mer rädda om finansiärerna än yttrandefriheten.

Samtidigt är det ett tecken i tiden. Sponsorer ska hyllas och får absolut inte kritiseras. Då kanske de drar in sina pengar.

När allt fler evenemang och media blir beroende av privata finansiärer innebär det samtidigt ett hot mot yttrandefriheten. Att fega undersåtar använder samma argument när det gäller kommunala bidrag är en stor skam.

Jan Englund