”Vi blir snuvade på kunskap”

I den bakersta byggnaden på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund håller yrkesprogrammen till. Lokalerna är nyligen renoverade och stämningen trivsam. På bottenplan finns stora verkstäder med material och verktyg. I ett klassrum några trappor upp sitter tvåorna som läser Bygg- och anläggningsprogrammet och tittar på en film om hur man bygger altaner.

Proletären träffar tre av byggeleverna, Hampus Persson, Pelle Styre och Jonathan Pettersson, för en pratstund.

• Varför sökte ni er till Bygg och anläggningsprogrammet?
– Det kändes bra att kunna få jobb direkt efter gymnasiet, säger Pelle Styre.

Hampus Persson instämmer.

– Jag vill inte läsa så mycket mer. Det är roligt att jobba med kroppen, säger han.

Jonathan Petterson berättar att han vill plugga vidare inom byggsektorn efter gymnasiet.

– Men det är en bra start att börja som snickare. Det ger bra erfarenheter och man får testa på.

– Och så kan man få sommarjobb, tillägger Pelle Styre.

De berättar att de trivs på skolan och är nöjda med det mesta på utbildningen. Inte minst är praktiken rolig. Men det är en sak som byggeleverna är kritiska mot; att yrkesprogrammen inte längre ger högskolebehörighet.

– Det finns faktiskt ingenting positivt med det. Kanske har politikerna genomfört det för att slippa betala lärare som har de lektionerna, säger Pelle Styre.

Orsaken till att elever som väljer att läsa ett yrkesprogram inte kan antas till högskolestudier är att yrkesprogrammen innehåller mindre så kallade gymnasiegemensamma ämnen, som svenska och engelska, jämfört med högskoleförberedande program. En blivande ingenjör läser exempelvis tre gånger så mycket svenska som en blivande byggnadsarbetare.

För att ändå kunna söka till högskolan senare i livet har Pelle Styre, Hampus Persson och Jonathan Pettersson liksom några av deras klasskamrater valt att läsa extrakurser.

– Vi läser extra svenska, engelska och matte. Vi har fått offra det individuella valet för att hinna med, berättar Pelle Styre.

Deras årskull är den första som går i den gymnasieskola som högerregeringen med Björklund i spetsen omformat totalt. Det som förut hette yrkesförberedande program heter numer kort och gott yrkes-
program. Ordvalet är avslöjande. Att förbereda elever för yrkeslivet är inte samma sak som att yrkesutbilda dem.

Den som lär sig hantera språket, som läser samhällskunskap och diskuterar fackliga rättigheter är bättre förberedd för arbetslivet – och livet i stort, även om detta inte skulle behövas för den rena yrkesutbildningen.

Detta är ett skäl att förkasta högerns gymnasiereform. Ett annat rör arbetarklassens position i samhället. Den elektriker, restauranganställda eller byggnadsarbetare som vill byta yrkesbana, kanske efter att ha slitit ut kroppen efter många år i yrket, har större möjlighet till detta om fler studieval är öppna. När arbetarungdomar ges färre möjligheter att byta väg senare i livet försämras hela arbetarklassens position gentemot arbetsgivarna.

Eleverna på byggprogrammet i Stenungsund funderar inte på vad som händer om tjugo eller trettio år, men de vill bli behöriga till högskolan.

– Jag skulle nog inte orka plugga det när jag är 27, säger Jonathan Pettersson.

Utbildningsminister Jan Björklund försöker framställa gymnasiereformen som om han gör yrkeseleverna en tjänst. Elever som är ”praktiskt begåvade” ska inte ”tvingas” att plugga om de inte vill, menar han. Som av en slump verkar denna ”praktiska begåvning” allt som oftast sammanfalla med elevernas klassbakgrund.

Verkligheten motbevisar dessutom Björklund. Sedan den nya gymnasiereformen trädde i kraft har ansökningarna till yrkesprogrammen minskat radikalt och många skolor har tvingats lägga ned sina utbildningar. Många ungdomar som vill få en yrkesutbildning vill bevisligen också läsa de gymnasiegemensamma ämnen som ingår i högskoleförberedande program.

Högerns gymnasiereform har inte heller minskat avhoppen från gymnasiet. På lärlingsprogrammet, som efter reformen är en permanent del av gymnasieskolan, hoppade var fjärde elev av redan första året.

Av runt trettio elever som läser Bygg- och anläggningsprogrammet på Nösnäsgymnasiet är det färre än tio som har valt att läsa extra för att få högskolebehörighet. Men Pelle Styre tror inte att hans klasskamrater hade hoppat av utbildningen om de alla hade läst mer svenska och engelska.

– De kanske hade gnällt mer, men inte hoppat av. Undersökningar har ju tvärtom visat att inte lika många väljer yrkesförberedande program längre eftersom det inte ger högskolebehörighet, säger han.

Lärarna på Nösnäsgymnasiet har arbetat aktivt med att visa yrkeseleverna att de har möjlighet att läsa till de ämnen som krävs för högskolebehörighet. Men eleverna som Proletären pratar med som har tagit den chansen är ändå allt annat än tacksamma över Jan Björklunds förändringar.

– De är dåliga, säger Hampus Persson.

– Ja, faktiskt, instämmer Jonathan Pettersson. Det sabbar chansen för många. Och vi som läser extra missar möjligheten att läsa annat och får flera timmar plugg i veckan.

– Om man inte har högskolebehörighet blir man bunden till att jobba som snickare resten av livet. Idag krävs det ju utbildning till allt, säger Pelle Styre.

En annan utveckling som högern applåderar är framväxten av allt fler friskolor. Men i Stenungsund märks ännu inte friskoleexplosionen av. Kommunala Nösnäsgymnasiet är den enda gymnasieskolan i kommunen. En del ungdomar i Stenungsund väljer att söka sig till skolor i Göteborg, men de flesta stannar kvar på Nösnäsgymnasiet.

Pelle Styre berättar att det aldrig var aktuellt för honom att söka sig till någon annan gymnasieskola. Det skulle ta för lång tid att pendla till Göteborg varje dag, menar han. Men under högstadietiden var det gott om skolföretag som försökte få honom och hans klasskompisar att söka till deras skolor.

– De försöker locka med roliga grejer, med datorer och hoppborgar, säger Pelle Styre.

– Det känns naturligt att gå i skolan i kommunen. Det är ju samma utbildning överallt, så det spelar ingen roll var man går, menar Jonathan Pettersson.

Frågan om friskolor har aktualiserats av JB-koncernens konkurs. Eleverna har hört om skolföretagets konkurs och konsekvenserna för eleverna.

– Det finns ju ingen garanti i friskolorna. Om skolan läggs ned så försvinner ju betyg och sånt. Det är rått att vissa kan ta ut mycket pengar på fel sätt, säger Pelle Styre.

För Hampus Persson, Pelle Styre och Jonathan Pettersson väntar nu ett sista skolår innan de ska ut i arbetslivet. De längtar till livet efter gymnasiet och ser fram mot att jobba i byggbranschen.

– Jag vill ha ett riktigt jobb och få pengar, säger Hampus Persson.

– Byggjobbet är socialt och inte så monotont, säger Pelle Styre.

– Och så är vi inte bara inne, utan det är mycket jobb utomhus också, tillägger Jonathan Petterson innan de måste återvända till lektionen och filmen om hur altaner bäst byggs.