Skolkapitalister jublar

Skolfrågan har varit het och vinster i välfärden ett omdebatterat ämne den senaste tiden. Riksdagspartierna har försökt vinna politiska poänger på att kritisera varandras skolpolitik. Diskussionen om friskolorna är därmed dubbelt aktuell.

Men när Friskolekommittén, som består av alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, presenterade sina förslag i förra veckan är alla helt överens. Socialdemokraterna och Miljöpartiet lägger sig platt för högerpolitiken.
Högerns verklighetsbild slås fast från första början. Kommittén vill ”slå vakt om det fria skolvalet” och en återgång till ”nästan bara kommunala skolor, vore olycklig”.

Att S och MP köper sådana formuleringar är visserligen inget nytt. Det var under Göran Perssons tid som skolminister som skolan kommunaliserades, och efter att regeringen Bildt drivit igenom friskolereformen 1992 har Socialdemokraterna aldrig talat om att riva upp den.

Men på Socialdemokraternas kongress för två månader sedan var det ändå uppenbart att motståndet mot vinster i välfärden är stort bland gräsrötterna i partiet. Efter en kompromiss slog kongressen fast att vinstuttag ”avsevärt ska begränsas” och att kommunerna ska ha ett ”avgörande inflytande” vid etableringar av friskolor.

Också Miljöpartiet har alltid talat sig varmt för alternativa skolformer. Genom att måla upp en bild av skolkapitalister som eldsjälar som brinner för en viss pedagogik har partiet legitimerat dagens friskolesystem.

Men också inom Miljöpartiet har kritiken mot friskolorna växt sig stark i takt med att enorma skolkoncerner tar över allt mer av skolmarknaden. Denna kritik var tydlig på MP:s kongress den gångna helgen, som gav partistyrelsen bakläxa i synen på vinster i välfärden. Kongressen krävde att vinster måste återinvesteras i verksamheten.

Friskolekommitténs uppgörelse innehåller sju förslag. Men det finns inte minsta spår av besluten från Socialdemokraternas eller Miljöpartiets kongress i något av dem:

• Skolhuvudmännens lämplighet ska prövas. Om ett företag eller en kapitalist exempelvis har en historia av ekonomisk brottslighet eller liknande kan denna nekas etablering på skolmarknaden.

• Kommittén slår fast att det i sig inte är problematiskt att en koncern äger en skola, men ägarskiften ska framöver alltid anmälas till Skolinspektionen.

• Dialogen mellan kommun och skolor som vill etablera sig ska stärkas. Men kommunen får inte rätt att hindra nyetableringar.

• Förslaget säger inte att meddelarskydd för anställda på friskolor ska införas (vilket vissa medier felaktigt har rapporterat), utan kommittén lämnar denna fråga till en utredning som regeringen redan har tillsatt.

• Fristående skolor ska omfattas av offentlighetsprincipen.

• Skolinspektionens resurser ska ”ökas något” för att i ”vissa avseenden” skärpa tillsynen.

• Skolinspektionen ska kunna kritisera en skola för bristande lärartäthet.

Så vad innebär detta sammantaget?

Jo, stora kapitalistiska skolföretag kan fortsätta att driva skolor, så länge de inte sysslar med direkt svindel.

Flera av skolföretagen ägs av riskkapitalbolag. När riskkapitalisterna fått valuta för sina pengar och vill sälja verksamheten vidare gäller det bara att meddela Skolinspektionen.

Om bolagen vill öppna nya skolor i områden där de tror de kan få ut stor vinst kan kommunen inte hindra dem, även om det leder till överetablering och kommunala skolor därmed tvingas stänga.

Att allmänheten får större möjlighet att granska eländet och se vilka enorma vinster skolbolagen gör, i och med offentlighetsprincipen, förändrar ingenting i grunden.

När friskolekommittén presenterade sina förslag gnällde företrädare för friskolorna i media. Men bakom stängda dörrar lär de skåla i champagne.

Att kommittén i slutorden dessutom slår fast att ”innovationsutrymmet för skolor de senaste åren blivit för litet” och att ”nytänkandet” inte ska snävas in kan bara tolkas på ett sätt av skolföretagen: Ökade möjligheter till profit.