Seger för idrotten i 51-procentsfrågan

Förlorare var Riksidrottsstyrelsen som lade hela sin prestige i att söka breda väg för starka marknadskrafter som ser nya möjligheter att ta grepp över elitidrottsklubbar i syfte att öka sin makt och sina vinster.

En viktig roll i kampen för demokrati spelar den lilla röda idrottsklubben Proletären FF från västra Göteborg vars ordförande Ingrid Frejd höll ett inlägg i den över två timmar långa debatten på Riksidrottsmötet. Proletären FF var en av två motionärer, den andra var storklubben IFK Göteborg, som krävt att 51-procentsregeln ska behållas.

• Ett stort grattis Ingrid Frejd! Det måste kännas extra bra att breddarbetet från PFF så starkt bidragit till att marknadskrafterna slogs tillbaka inom idrotten. Berätta vad du tänker om att 51-procentsregeln nu behålls i Riksidrottsförbundets stadgar.

– Det är såklart jättebra. Extra viktigt för oss är att det varit så många som på sin kant bidragit till segern. Vi i PFF lyfte frågan tidigt men supportrarnas tryck mot de stora fotbollsklubbarna har också betytt mycket för bevarandet av 51-procentsregeln. Så här kan vi verkligen tala om att delad glädje är dubbel glädje.

• Vad betyder det att 51-procentsregeln bevaras?
– Att den som är medlem i en idrottsklubb fortfarande har kontroll över vilka beslut som tas. Det är medlemsmötet som beslutar också i klubbar som bolagiserat verksamheten. Bolaget och sponsorer/ägare kan inte styra klubben, men klubben kan styra bolaget genom sitt majoritetssägande av minst 51 procent av rösterna i idrottsbolaget.

• Så den urgamla regeln att pengar ger makt, den gäller inte inom idrotten?
– Klart att pengar ger makt, vi lever ju i ett kapitalistiskt samhälle. Men det som hänt inom den svenska idrottsrörelsen är att när medlemmarna fått chansen att säga sitt så har de tydligt visat att de inte köper den principen. De slår vakt om den solidariska grundhållningen och de vill kunna påverka sin klubb, de vill kunna välja sin styrelse. Medlemmarna vill inte släppa ifrån sig sin makt. Det är kanske det viktigaste som kommit ut av hela arbetet kring 51-procentsregen. Pengarna har inte kunnat rubba den viktiga medlemsdemokratin.

– Det säger oss något om svensk idrott. De flesta som varit med i en klubb har också lärt sig massor om föreningsdemokrati. Om den viktiga principen en medlem – en röst. Det känns så skönt i dessa tider att denna princip slås fast på detta sätt. Att det slås fast att tidens trender som företagsinflytande, kick-offs, projekt och idéer uppifrån, det är vi medlemmar inte intresserade av.

• Du talar om medlemmar men på Riksid-rottsmötet är det ju förbund som agerar?
– Det är både stora och små förbund som har drivit kampen för att behålla 51-procentsregeln. Den stora fotbollen har stått på samma linje som varpa och skridsko. Friidrotten som är hyfsat stort var också uppe och pratade om att behålla 51-procentsregeln. Men utan trycket från medlemsdjupen hade det sett annorlunda ut.

• Hur upplevde du den över två timmar långa debatten?
– Den viktiga frågan från vi vill bevara medlemsdemokratin är vad som blir bättre om och 51-procentsregeln slopas. Den ställdes tydligt av Tommy Wiking från Svenska Amerikansk fotbollförbundet som också var representant i utredningen vars majoritet föreslog slopandet av 51-procentsregeln. Men på detta fick han och vi aldrig något svar.

– Inte från RF:s ordförande Karin Weijber Mattson och inte heller från Riksidrottsstyrelsens föredragande Tommy Ohlström som inledde debatten om 51-procentsregeln med ett 40 minuter långt tal som mest gick ut på att vi som vill behålla 51-procentsregeln inte förstått frågan. Men de bägge fick svar på tal av Dövidrottsförbundets representant Arne Lundkvist som visade att han verkligen förstått frågan när han deklarerade att 51-procentsregeln handlar om det är Riksidrottsstyrelsen eller Wallenberg som ska sitta längs fram på nästa Riksidrottsmöte.

• Kan du avslutningsvis förklara på vilket sätt småklubbar som PFF skulle ha påverkats om 51-procentsregeln hade slopats. Det lär inte vara någon riskkapitalist som vill bolagisera er klubb.
– I första läget skulle vi inte påverkas alls. Men på sikt ändras förutsättningarna för idrotten i stort. Om principen en medlem – en röst förvinner och pengarna får bestämma. När pengarna kommer in så är risken stor att stat och kommun börjar ifrågasätta bidrag som lokala aktivitetsstöd och stimulansbidrag som faktiskt bär upp alla små idrottsklubbar idag. Om klubbarna kan få pengar från sponsorer så är risken stor att politiker i en värld där samhället tänker vinst ser chansen att spara miljoner i ansträngda offentliga budgetar. Varför bygga en offentligt ägd fotbollsplan om den kan fixas med privata medel?

– Men här finns också en viktig uppfostringsaspekt utifrån den demokratiska principen att alla människor har samma värde. Jag har inte fem röster mer än min klubbkamrat därför att jag är fem år äldre. Inte heller har jag fem röster mer därför att jag har fem gånger så stor inkomst som andra. Idrotten ska inte ta efter det kapitalistiska samhälle där det blir allt mer vanligt att den som har råd kan köpa sig före i kön.