Mörkläggning och villospår – trådarna Palmemordets utredare inte vågar nysta i

Publicerad 25 februari 2016
Dåvarande spaningsledare Hans Holmér viftade med vapen i tv-rutan några dagar efter mordet.
Dåvarande spaningsledare Hans Holmér viftade med vapen i tv-rutan några dagar efter mordet.

30 år efter mordet präglas Palmeutredningen ännu av feghet.

För trettio år sedan, den 28 februari kl 23.21, mördades Sveriges statsminister Olof Palme kallblodigt i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan i Stockholm. Vid den här tidpunkten var Palme en mycket hatad och avskydd person bland högerkretsar inom militären, Säpo och stockholmspolisen.

Inom militären ansågs han som en rysspion, en landsförrädare som höll på att sälja ut Sverige. Förre ÖB Stig Synnergren uttalade sig drastiskt med att ”ryssdjäveln måste bort”. Inom marinen avskyddes Olof Palme för att ta för lätt på ubåtshysterin som då grasserade och att han var för flat mot den ”anfallande” ryssen. När den amerikanske presidenten Ronald Reagan trappade upp kapprustningen mot Sovjetunionen med det så kallade ”Stjärnornas krig” – ja, då valde Olof Palme att besöka sovjetledaren Gorbatjov för att normalisera förbindelserna.

Besöket var planerat till tre veckor efter det att han mördades. Nu var måttet rågat. Ryssdjäveln måste bort. Apartheidregimen i Sydafrika som han var en nagel i ögat på, amerikanska CIA, svenska militärer och inte minst den högerextrema kärnan av stockholmspolisen som hade intima band med den svenska militären – alla ville ha bort Palme!

De skred till verket. Kartläggning av hans rörelser och avlyssning. Väntan på rätt tillfälle – och när Alf Karlsson på Säpo, som var ansvarig för Olof Palmes livvaktsskydd, meddelade den 28 februari 1986 att Palme saknade skydd när han skulle gå på biografen Grand på kvällen – då var det dags!

Ett skott mitt i ryggen, kulan gick in genom kotpelaren i femte bröstkotan, penetrerade matstrupen, luftstrupen, stora kroppspulsådern och bröstbenet på sin väg genom kroppen. Olof Palme, Sveriges statsminister var död innan han slog i marken. En skicklig skytt som använde ammunition som kunde tränga igenom en eventuell skyddsväst såg till den saken.

I trettio år har det handlat om mord, villospår och mörkläggning! En ”33-åring” var först i fokus, men misstankar mot denne rann snabbt ut i sanden. Därefter hävdades att kurdiska PKK var de som låg bakom mordet – sedan var det missbrukaren Christer Pettersson som skulle vara gärningsmannen. Men inget av detta har hållit.

Det har under hela utredningens gång varit en fråga om sekretess. Inga förhörsprotokoll och andra handlingar släpps till journalister som söker sanningen bakom Palmemordet. Utom till undertecknad – läcka eller misstag? Ett år innan alla handlingar skulle släppas fria i Palmeutredningen – ja, då stiftar Riksdagen en lag om att myndigheter skall få hålla begärda handlingar hemliga upp till femtio år vad gäller mord!

Betänk då följande:

Förre justitieministern Carl Lidbom, chefredaktören för den nu nedlagda tidningen Arbetet, Anders Ferm, tenniskompisen och före detta filmdirektören för Svensk Filmindustri Harry Schein – och till och med den förre spaningsledaren Hans Holmér, han som ”tog befälet” över mordutredningen dagen efter skotten på Sveavägen – alla dessa var socialdemokratiska vänner till Olof Palme och uttryckte sig offentligt i ordalag som:

”Det skulle skaka Sverige i dess grundvalar om sanningen om mordet på Olof Palme kom fram.”

”Det svenska folket är inte moget att få reda om sanningen till mordet på Olof Palme.”

”Det kanske är bäst för Sverige om mordet förblir olöst.”

Vad menas?

Mord, villospår och mörkläggning! Vad är det som är ljusskyggt och som skall mörkläggas? Jo, det är det så kallade ”Polisspåret” – det som leder direkt in i högerextremistiska kretsar inom Stockholmspolisen. Granskningskommissioner har under de här trettio åren avlöst varandra. Inga-Britt Ahlenius, före detta Riksförsäkringsverkets chef och senare FN-anställd ingick i den så kallade Marjasinkommissionen. Den hade att utreda Palmeutredningen och då speciellt det så kallade polisspåret. Ahlenius hade efter utfört arbete kommentaren:

”Polisspåret är inte utrett till grunden. Alla handlingar presenterades inte för oss.”

Några dagar efter mordet satt spaningsledaren Hans Holmér och viftade med revolvrar i tv-rutan som skulle visa typen av vapen som användes vid mordet. Nu viftar oraklet Leif GW Persson också med vapen i tv-programmet ”Veckans brott”. Vad är det för substans i detta? Inte mycket och inte heller troligt att mordvapnet dyker upp efter trettio år, enligt min mening.

Ett organiserat mord, där aktörerna finns inom svensk militär och polis, lämnar inte sådana luckor. Effekten blir i stället att det döljer det som återstår att utreda i Palmeutredningen, det så kallade Polisspåret. Fokus flyttas mot något diffust i och med Perssons genomslagskraft i tv och tidningar.

Leif GW Persson har sent om sider anslutit sig till någon form av polisspår där polis och militär kan ha ingått i konspiration för att mörda statsminister Olof Palme. Men han tror inte att några Norrmalmspoliser i Stockholm är med i det hela. ”Ribban måste höjas”, menar han.

Ja, vadå? Säpo och militären – visst. Det finns uppgifter i Palmeutredningen som pekar på höga militärers inblandning i mordet. Ja, till och med en ”Stay Behind-rörelse” som ryckt i trådarna, planlagt det hela. Men återigen är det att gå till det diffusa och från det konkreta polisspåret som genom vittnesmål finns dokumenterat i Palmeutredningen.

För en tid sedan kontaktade en släkting till Olof Palme mig. Han hade läst mina och Proletärens artiklar på nätet om Palmemordet och polisspåret. Speciellt att jag hade skrivit om en Anti Avsan som en person som kunde ha varit delaktig i mordkomplotten mot Olof Palme. Han sa följande vid vårt möte på Centralstationen i Göteborg:

– Min fru har jobbat som jurist tillsammans med Anti Avsan. Och jag har träffat honom också. Vi är båda överens om att han är en iskall typ, i vårt tycke hänsynslös och obehaglig. Jag vet inte vad jag skall säga som kan hjälpa dig, men jag ville att du skulle veta detta – jag tror mycket väl att han kan ha varit med i en sammansvärjning. Inom den nära familjen Palme finns det ingen du kan tala med om detta – de är låsta!

Så säger den distingerade Palmesläktingen. Vad säger detta? Inte ett dugg? Illasinnat förtal? Säger det någonting över huvud taget? En släkting till Olof Palme har gett sitt omdöme om en person som förekommer i utredningen efter mordet på vår statsminister. Men vem är då denne Anti Avsan? Varför mord, villospår och mörkläggning?

Nu: Före detta rådman och numera riksdagsman för Moderaterna.

Då: Den 28 februari kl 23.21 1986 någonting hel annat!

• Anti Avsan arbetade på Norrmalmspolisens A-tur (före detta Baseballigan som slog ”buset” sönder och samman). Han har flera anmälningar för övervåld mot gripna personer på sig.

• Den ombildade Baseballigan som nu samlades inom Norrmalmspolisens A-tur bestod till stor del av högerextremistiska poliser: Bland dem – Anti Avsan! När jag intervjuade deras fackordförande Göran Storm sa han att: ”Anti Avsan var en av de värsta nazisterna på stationen – obehaglig!”

• Anti Avsan var kompis med poliserna C-G Östling och Stellan Åkerbring, de två som anordnade möten där högerextrema talare bjöds in. Avsan bevistade mötena – Åkerbring blev senare omplacerade för sin högerextrema verksamhet. Samme polisinspektör Åkerbring, som natten då Olof Palme mördades ringde upp en befälskollega för att skåla och sa: ”Nu är den djävla fähunden död!”

• Anti Avsan var medlem i Stockholms Försvarsskytteförening. Den bestod vid mordtillfället av ett antal poliser och militärer där flera var kända för att hysa högerextrema åsikter och där Palme var ett hatobjekt. Här tränades det i regelrätta kommando- och gatustrider. Till försvar för vem – den lede fi i öst och ryssförrädaren Olof Palme? I högerextrema kretsar i Stockholm stod det helt klart, att det fanns en grupp som var beredd att ingripa. Och här fanns Avsan med!

• Anti Avsan har pekats ut av två vittnen som Dekorimamannen, den man som står och väntar på paret Palme vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan med en walkie-talkie i ena handen och en revolver i den andra. Det ena kvinnliga vittnet är finska och går fram till Dekorimamannen, vilken hon känner igen som finsktalande och säger:

”Vet du vad klockan är?”

Mannen svarar henne inte, men därefter talar han i walkie-talkien på finska och säger:
”Jag är igenkänd, vad skall jag göra?”
”Skit i det, gör vad du skall göra!”

Och Dekorimamannen gör som han ska – Olof Palme mördas brutalt. Är det hans högerextremistiske kamrat från Norrmalmspolisens A-tur, C-G Östling (även han finsktalande), som är den beordrande mannen i walkie-talkiesamtalet?

Mörkläggningen av polisspåret i Palmeutredningen bara eskalerar. Anti Avsan var så het i mordutredningen i mitten av 1993 att han plockades in på förhör, minst tre gånger. Alla förhören är hemligstämplade.

Men handlingar rörande C-G Östling fick jag ut – läcka eller misstag? Allt jag begärde den gången lämnades ut – förutom tre förhör med Anti Avsan. Vad säger de handlingar jag fick i min hand – jo, att det finns ett spår rakt in i en högerextremistisk kärna inom Stockholmspolisen – och att här gäller det att mörklägga.

• C-G Östling förhörs den 19 juli 1988 bland annat av polisinspektör Lennart Gustavsson i Palmeutredningen. Östling vill ha ett förhörsvittne vid sin sida. Och han begär sin högerextreme kompis Stellan Åkerbring, den ”skålande polisinspektören”. Östling är här intressant i Palmeutredningen – Expressen och övriga kvällstidningar har stora bilder på honom.

• Den 21 juli 1988 kommer det in ett tips från en poliskollega angående Östling och Åkerbring. Denne säger att han fått order om att köra Östling/Åkerbring till USA:s ambassad och att de i bilen dit, nyktra och ordentliga, sagt att de vet vem som mördade Olof Palme. Polisinspektör Lennart Gustafsson är tipsmottagare och upprättare av ”Spaningsuppslag i grövre brottmål”.

• Den 21 juli 1988, samma dag, kommer det också in ett tips från en taxichaufför som säger sig ha plockat upp C-G Östling och en annan man i sin bil tre-fyra minuter efter mordet. Detta är på Malmskillnadsgatan bara cirka 500 meter från mordplatsen. Först den 29 augusti 1988 hörs taxichauffören om sitt tips, förhörsledare är polisinspektör Lennart Gustavsson. Konfronteras Östling med taxichauffören för ett eventuellt utpekande? NEJ.

Förhörs Östling med anledning av de två ovan nämnda tipsen? NEJ! De odugliga och klantiga poliserna Kling och Klang i Astrid Lindgrens Pippiböcker framstår ju som briljanta genier i jämförelse med Lennart Gustavsson och hans kollegor i Palmeutredningen. Eller så handlar det just om ett mord, därefter villospår och sedan mörkläggning, en medveten sådan.

Först efter tre månader, den 17 oktober 1988, tas Östling in till förhör igen. Om de inkomna tipsen? NEJ. Ett sista förhör skall det visa sig. Det är bara ett ”dacapoförhör” från den 19 juli 1988 – vad han gjorde mordnatten, hur det kom sig att han hade en lägenhet i mördarens flyktväg ovanför Tunnelgatans trappor etc. Förhörsledare är kriminalinspektör Åke Röst, Palmeutredningens sekretesschef och hemligstämplaren ”nummer ett” av Palmeutredningens handlingar.

Förhören med Anti Avsan hemligstämplas. Förhören med C-G Östling handlar inte om de två graverande nyinkomna tipsen från vd-kollegan och taxichauffören. De bevisligen högerextrema poliserna lämnas därhän, sopas undan. Istället griper man missbrukaren Christer Pettersson bara några veckor efter det sisa förhöret med C-G Östling. Syndabocken är på plats, vi ser villospåret och vi ser mörkläggningen.

Jag frågade den nuvarande spaningsledaren i Palmeutredningen, Dag Andersson, för en tid sedan om Åke Röst flagranta ”icke-förhör” med C-G Östling. Har han hört Röst om varför denne inte tog upp tipsen från taxichauffören och A-turskollegan? Har han förhört Stellan Åkerbring (C-G Östling är avliden) angående hans snack om att han vet vem som mördade Olof Palme? Har han hört Anti Avsan mer om det som förts fram från olika håll om hans eventuella inblandning?

”Nej – vi har en prioritetsordning som jag inte kan kommentera”, blev Dag Andersson svar.

En bevisligen duktig erfaren mordutredare har tagit på sig ” Kling och Klangkostymen”. På uppdrag från vem?

”Det skulle skaka Sverige i dess grundvalar om sanningen om mordet på Olof Palme kom fram.”

”Det svenska folket är inte moget att få reda på sanningen om mordet på Olof Palme.”

”Det kanske är bäst för Sverige om mordet förblir olöst.”

Så sa Olof Palmes förtrogna
– hur kunde de? Fegisar som inte talar ur skägget om vad de visste – istället blir de en del i mörkläggningen av mordet på sin socialdemokratiske vän Olof Palme.

Ett fyllo och en missbrukare som Christer Pettersson, skulle det ”skaka Sverige i dess grundvalar” om han vore gärningsmannen? Eller skulle Christer Pettersson vara anledningen till att ”det svenska folket inte är moget att få reda på sanningen om mordet på Olof Palme”?

Naturligtvis inte! Men om trådarna på Olof Palmes mördare skulle löpa in i de högerextrema kretsarna inom militär, Säpo och Stockholmspolisen – då blir det ju med ens greppbart. Hur skulle det se ut om mörkerkrafter inom den svenska statsapparaten skulle initierat och genomfört mordet på landets statsminister?

Här finns trådarna som det skall nystas i. Det så kallade polisspåret i Palmeutredningen måste undersökas i grunden. Dagens politiker, från höger till vänster – ja, till och med Anti Avsans parti Moderaterna, borde se till att det bringas klarhet i Palmemordet!

Rakryggat mod – finns det något sådant
i de här kretsarna efter det att trettio år har gått sedan Olof Palme mördades den där gråkalla februarinatten? Eller är vi, svenska folket, fortsatt för omogna att få veta sanningen?

För vi skall ha klart för oss – om Palmeutredningen och dess uppdragsgivare får hållas – ja, då fortsätter villospåren och mörkläggningen av Palmemordet!

Olle Minell