Internationell rättsskandal

De två männen har somaliskt ursprung och 2008 beger de sig till Somalia för att ansluta sig till al-Shabaab och strida mot de etiopiska trupperna som invaderat landet.

Men efter en tid ångrar de sig. I samtal med anhöriga uppger svenskarna att de blivit tveksamma till al-Shabaab, som i allt högre utsträckning deltar i interna stridigheter i Somalia. De båda männen försöker därför lämna organisationen.

Troligtvis är det detta som leder till att svenskarna under några månader hålls fångna av al-Shabaab sommaren 2012. Men i augusti är de fria, och de tar sig över den somaliska gränsen till det lilla landet Djibouti.

Friheten blir kortvarig. De grips återigen, den här gången av Djiboutis polis. Men förhören utförs inte bara av dem. Istället blir svenskarna utfrågade av FBI-agenter från USA. ”Djibouti var bara intresserade av dem [svenskarna] för att USA var intresserade av dem”, säger Ephraim Savitt, en av svenskarnas advokater, till Washington Post.

Djibouti kan närmast beskrivas som en lydstat till USA. Landet är känt för att upprepade gånger ha deltagit i den procedur som kallas för ”överlämnande” (rendition), det vill säga att USA fängslar personer utanför landet för att kunna förhöra dem utan att vara bundna av USA:s lagstiftning.

Innan Barack Obama valdes till president kritiserade han sådana ”överlämnanden” starkt. Trots detta använder sig USA fortfarande flitigt av proceduren. Fallet med de två svenskarna är bara det senaste exemplet på detta.

I Djibouti förhörs svenskarna i månader av FBI, utan att några formella anklagelser riktas mot dem. Men männen lyckas kontakta anhöriga i Sverige och berätta var de befinner sig.

Också UD får kännedom om att männen sitter fängslade i det lilla landet, misstänkta för terrorbrott. Agneta Hilding Qvarn-ström på åklagarkammaren för säkerhetsmål får fallet på sitt bord. Hon är ökänd för att ha drivit rättsprocesser där det helt saknats substantiell bevisning. Men den här gången inser också Hilding Qvarnström att ett åtal vore dödsdömt, och hon väljer därför att inte starta någon förundersökning mot männen.

Månaderna går. Hur och om UD agerar under den här tiden är högst oklart.

Först i oktober tänds åter hoppet för svenskarna. Då kontaktas Thomas Olsson, advokat för männens familjer, av UD som berättar att Djibouti inte längre har några anklagelser mot svenskarna. Det enda villkoret för att de ska släppas är att Olsson själv hämtar hem dem till Sverige. Han börjar därför förbereda sig för att resa till Djibouti.

Sedan blir det tyst. Varken familjerna eller deras advokat hör något mer från UD, eller från de fängslade.

Först i december nås Thomas Olsson av ny information. Han får veta att männen flugits till New York där de den 21 december häktas för terrorbrott. I själva verket har de då suttit fängslade i fem veckor i New York under falska namn.

Ingen av de båda männen misstänks för brott som är straffbara i Sverige.

De misstänks inte heller för brott som riktar sig mot USA, amerikanska medborgare eller amerikanska intressen.

Därmed saknar överföringen av svenskarna från Djibouti till USA stöd i internationell rätt. Ändå verkar det som om UD inte heller nu verkar för att svenskarna ska friges.

När UD:s presschef Anders Jörle får frågor om Sveriges eventuella inblandning i överföringen av svenskarna till USA vägrar han svara. Men till Washington Post säger han att Sveriges regering inte tar ställning till männens skuld eller oskuld. ”Det är en fråga för USA:s rättssystem”, säger Jörle till tidningen.

Om svenskarna döms riskerar de trettioåriga fängelsestraff.

Att de två svenska männen har stridit för al-Shabaab i Somalia verkar stå klart. Är det ett skäl för det amerikanska rättsväsendet att ingripa? Nej, givetvis inte. Om så hade varit fallet hade USA kunnat skeppa tusentals somalier till New York och ställa dem inför rätta.

Har den amerikanska domstolen då andra skäl till att häkta svenskarna? Nej, inte enligt vad de själva har uppgett.

Ändå tar USA återigen på sig rollen som världspolis med rätt att agera precis hur de vill, trots att det gäller andra staters medborgare. Att Sveriges regering låter det ske är inget mindre än en skandal.